Antikens Grekland [Rollspelare och Countess]

Philip följde villigt med till sängen och lade armen om Cleo när hon satte sig i hans knä.
"Allt, och mer än jag hoppas på", svarade han och smekte försiktigt hennes kind med sin fria hand för att sedan stryka håret från hennes panna. Han lutade sig fram när Cleo kysste hans mungipa och lät sin mun nudda vid hennes läppar.

Hon log stort och lät sina läppar snudda vid hans en kort stund innan hon lätt vred sig undan lite. Hon nickade lite åt hans svar och drog fingrarna genom hans hår.
"Stannar du hos mig inatt?" undrade hon sedan och smekte lätt hans kind. Hon visste mycket väl att hon lovat Leonidas men hon behövde se till att hennes äktenskap höll också.

Till en början lät Philip blicken tala för vad han kände för hennes idé. Ögonen var fulla av längtan som välde upp inom honom. Försiktigt smekte han hennes fingrar, handrygg och sen handled.
"Det gör jag..", sade han till slut och sträckte sig återigen fram för att ta ännu en kyss.

En stark rodnad spred sig över hennes kinder när hon tydde hans blick och hon vek försiktigt undan med blicken. Han gjorde henne verkligen nervös, vilket var illa. Hon behövde kunna bete sig ordentligt runt honom, vilket hon inte alls kunde göra när hon inte alls visste vad hon tänkte eller kände. Hon slöt ögonen och besvarade mjukt hans kyss, avskydde att hon för några timmar sedan haft sina läppar mot hans broders.
"Bra." viskade hon tyst innan hon klev upp från hans knä och började gå mot dörren.

Philip lät henne gå en bit. För att på så sätt kunna betrakta sin vackra hustru på längre avstånd. Men när Cleo var nära öppningen reste han sig från sängen och gick efter. Tillsammans gick de till den stora salen där dem som skulle närvara vid middagen redan väntade. Däribland Leonidas. Han stod och talade med två män som stridit vid hans och Philips sida genom åren..
Men när kungaparet trädde in i rummet tystnade Leonidas. Hans blick fördes mellan dem båda och när han såg att halsbandet fortfarande hängde runt flickans hals letade det sig fram ett svagt leende på hans läppar. Det påminde honom om att hennes moders ring ännu fanns gömd under hans klädsel.

Cleo tittade upp på sin make när de var i stora salen, såg tydligt att han njöt av makten han hade över alla och vilken respekt de hade för honom. Hon vände blicken mot Leonidas och kände hur hon automatiskt la sin hand mot halsbandet. Hon log svagt och satte sig ner vid bordet. Hon tog försiktigt sin makes hand under bordet för att inte själv bli allt för nervös då alla Greklands mäktiga män satt runt middagsbordet.

Runt bordet fanns en lättsam stämning. Philip lät sin ena hand vila omkring Cleos medan alla förde en gemensam konversation med varandra kring strider och resor som de genomfört. Det hade blivit middagens stora samtalsämne och även konungen själv deltog till viss del.
"Leonidas. Berättar för mina gäster vad du sa till mig idag. Om dina framtidsdrömmar", sade Philip och slängde en road blick mot sin vän som nu satt snett bredvid honom. Leonindas tog en ny klunk av sitt vin och gav sin broder ett stöddigt leende.
"Liksom jag sa tidigare, Philip, så är det inga drömmar. Det är planer.", svarade han och såg ut över bordet. Gästernas blickar var nu riktade mot honom och de väntade nyfiket på vad den unga prinsen skulle säga. Leonindas ställde ner sin bägare på bordet igen och lutade sig bekvämt mot stolens ryggstöd. "Jag ska rida till världens ände och erövra länderna i min väg.", sa han kort och kunde direkt höra hur några av männen skrattade till.
"En dåraktig tanke..", sade en äldre man med en fräck ton, men det verkade inte besvära Leonidas. Istället svarade han först med ett självsäkert leende. "När allt är över är det endast det du åstadkommit som räknas".
"Så du vill bli ihågkommen? Att folk ska skriva historier om dig?", fortsatte mannen.
"Liksom Akilles och Herakles", svarade Leonidas och slängde en blick mot sin bror igen, för att sedan se över till Cleo.

Cleo åt tyst medan männen pratade, brydde sig inte alls om deras samtal förrän Leonidas namn dök upp i det hela. Hon tittade upp och granskade sin älskare. Hon log smått och bet sig på läppen när hon mötte hans blick.
"Glöm inte ditt löfte till August bara." sade hon roat och la sin hand i knät när hon ätit klart. Hon kvävde en gäspning och sträckte lite på ryggen. Hon visste att hon blev dömd för minsta lilla och hon ville ge männen så lite som möjligt att döma henne för. En liten kommentar, såsom den hon just släppt, var självklart något som de skulle tala illa om men hon hade inte riktigt kunnat hålla sig. Det fanns något i att prata oskyldigt med Leonidas, som om han inte vore annat än hennes brors vän, som gjorde att hennes kärlek för honom växte ännu mer.

"Hur kan jag glömma? Hinner han bli gammal nog kan han följa mig på resan", svarade Leonidas roat och tog upp sin vinbägare på nytt för att göra en skålande gest mot sin älskarinna. Han öppnade munnen för att fortsätta tala, men blev avbruten av Philip.
"Akilles. Herakles. De var kanske hjältar – men båda fick genomlida mycket under sin tid och dog vid ung ålder", sade han och Leonidas vände istället blicken mot sin broder innan han ryckte till på axlarna.
"Men människor kommer att berätta historier och minnas dem i tusentals år..", svarade han till slut och drack av vinet. Vissa män runt bordet skakade åter på huvudet då de inte delade Leonidas åsikter. Medan andra nickade instämmande.

Cleo log smått och nickade lite, hade inget emot den tanken. Hon tittade sedan mot sin make och log svagt, han var så förståndig och klok vilket hon beundrade honom för.
"Du kommer få berätta om Leonidas för dina söner." sade hon leendes och smekte hans arm. Hon såg inte alls problemet med Leonidas planer, förutom att han skulle vara ifrån henne väldigt länge. Hon kollade på sin make en stund med ett litet leende innan hon vände fram blicken igen, att involvera sig i diskussioner var inte det bästa för henne.