Prs tippest & JustAFriend

Energin som fyllt rummet för bara någon minut sedan var i stort sett som bortblåst. Sebastian var lite som en urkramad disktrasa. Det var liksom inte mycket kvar. Bra liknelse Elliot. Bra liknelse. Sebastian la sig ner bredvid honom. Han stirrade upp i taket.
Elliot la sig bredvid, på sidan. Ena handen på Sebastians bröstkorg och den andra lät han något frånvarande pilla med Sebastians hår. Han hoppades att det inte gjorde något, det var ju trott allt redan lite rufsigt idag. Om det hade varit som förut, välstylat, med inte ett hårstrå i fel riktning, hade Elliot inte vågat röra.
"Hey, bli inte deppig nu", Elliot smekte försiktigt Sebastians kind.

Att Elliot kom närmare kändes underbart. Varmt. Men inga stötar som tidigare. Inga fjärilar. Den energin hade försvunnit. Helvete. Det hade varit så jäkla bra. Vem fan glömmer att låsa dörren? Seb, du suger.
”Nej, jag bara-”, han suckade och vände på huvudet så det lutades tätt intill Elliots axel. ”Det bara suger.”
Elliots händer i hans hår och på bröstkorgen kändes så jävla bra. Det fick honom att må bra. Fick honom att sluta tänka på vad som skulle ske. Skulle Brandon vara sitt vanliga jag? Det vill säga: rövhål? Förhoppningsvis inte. Men förmodligen, ja.
”Jag har inte tittat på filmen”, sa han sedan och lyfte huvudet från Elliots axel. ”Den är väl inte så jättebra ändå.” Vafan var det där? Klart som fan att Mean Girls var skitbra, men alltså... Elliot var mycket bättre.

Elliot kröp närmare intill Sebastian.
"Det blir nog bra ska du se", han lutade huvudet mot Sebastians. Lät tummen på bröstkorgen stryka lugnande över Sebastians tröja. Det hade vart ännu bättre utan den, tröjan alltså. Nej, skärp dig Elliot.
Inte lämpligt.
"Den var säkert okej, men ja, lite annat fokus", han drog på munnen. Tänk om Elliot skulle ha vetat om att allt det här skulle hända, där för lite mer än två veckor sedan, i bildsalen. Han skulle troligtvis inte tro sina ögon. Tro att det var en lögn. Det var lite så det kändes nu med. Nästan lite för bra för att vara sant. Förutom Sebastians bror då, det var stelt. Men annars. Wow.

Han la sin hand på Elliots hand. Elliots hand som han lagt på Sebs bröstkorg. Det här var helt sjukt. Seb hade inte förväntat sig det här när han satt där i bildsalen och visade nakenbilder för Elliot. Fyfan vad bisarrt.
”Vi kan titta på den någon annan gång”, sa han och sträckte lite på halsen för att kunna pussa Elliot på kinden. Gud, en puss. Too soon? ”Eller någon annan film. Eller många filmer. Eller en serie.” Åhnej, han babblade nu. Varför? Hans babbel skulle säkerligen göra allt stelt. Han visste inte ens varför han babblade.
Han slöt ögonen och drog sig ännu närmre Elliot. Doften, känslan av Elliots hud mot sin egen, värmen som han utstrålade; allt var så jäkla bra. Han ville aldrig lämna sin säng. Han ville aldrig lämna Elliot. Sin Elliot.

Sebastians hand. På Elliots. Asså wow. Sebastian babblade på om filmer. Elliot lyssnade lite halvt. Han fokuserade mer på att Sebastian just gett honom en puss på kinden. En puss på kinden! Elliot bet sig i läppen.
Lutade sitt huvud mot Sebastians axel.
"Absolut, vi har tid", han log och tittade upp mot Sebastian. Ville stanna här för evigt. I Sebastians säng. Med Sebastian. Elliot hade fortfarande inte helt vant sig vid tanken. Allt var så jäkla bra. Han blundade och njöt.

Sötaste människan han någonsin sett. Herregud, kunde han egentligen kalla Elliot söt? Han var ju äldre än Seb. I och för sig bara ett år, men ändå. Konstigt. Fast Elliot var söt. Och snygg. Men för tillfället var han mest söt. Med de gröna ögonen. Det lockiga håret. Och leendet. Det var nog leendet som gjorde honom söt just då.
”Mm”, mumlade han och drog sin lediga hand genom Elliots hår. De negativa tankarna var som bortblåsta. Helt. Som tur var. Seb hade haft två jobbiga veckor. Utan Elliot - även fast han visste att det var hans eget fel. Det hade varit tufft, men det löste sig. Typ. Eller? Ugh.
Hans mobil plingade till. Snapchat från Fred. Seb suckade men kunde inte låta bli att öppna ändå. Han lämnade Elliots hår och plockade istället upp mobilen.
”Men vafan”, mumlade han när han såg vad Fred skickat. Så jävla opassande. En bild, på någon random tjej, med allt för lite kläder på sig, och texten: ’kan du göra en till kalender?’.
”Jag hatar hatar hatar dem”, sa han och tryckte bort bilden. Han syftade på idrottskillarna, såklart.

Elliot kände Sebastians hand genom sitt hår. Han älskade det. Ville be honom att fortsätta för alltid. Men Sebastians mobil plingade till och handen lämnade fågelboet.
Han öppnade en snap från Fred. Oväntad bild. Eller nej förresten, inte när den kom från Fred. Utifrån de sidor han lärt känna av Fred än så länge så var den ganska rimlig faktiskt. Det gjorde dock inte att Elliot tyckte om det mer. Nästan mindre egentligen. Han ville inte veta vad han hade de där bilderna till.
"Chilla, de vet inte inte bättre. Från intrycket jag fått så har de inte riktigt alla hästar i hagen eller vad man ska säga", Elliot log och blinkade till.

Hur kunde Elliot vara så chill ständigt? Om typ allting? Seb blev riktigt irriterad. Förvisso hade han träffat några sportkillarna som inte var så hemska, men majoriteten hade lika få hjärnceller som Fred.
”Men de borde veta bättre”, sa han och undvek Elliots leende. Han skulle smälta om han såg det. Visserligen tyckte han om att smälta, men det skulle kännas dumt att smälta när han nyss varit irriterad. ”Och hörde du vad dem kallade mig? Sebbie Seb!”

Elliot kunde inte låta bli att le. Det kändes ju lite fel eftersom Sebastian var irriterad. Om det hade varit om något riktigt viktigt så hade han ju självklart respekterat och hållit masken men nu kändes det inte som att det behövdes. Elliots kravlade så att han hade en hand på vardera sida om Sebastian.
"Din reaktion på det var dock typ det sötaste jag sett", Elliot log stort åt Sebastians min. Han lutade sig ner och kysste honom. Fjäderlätt. Han drog sig retsamt tillbaka innan han gjorde likadant igen. Det lockiga håret var överallt. Elliot brukade alltid störa sig på hårstrån i ögonen, i munnen osv. Sebastian hade typ hela fågelboet i ansiktet. Stackaren kunde nog inte se mycket alls när Elliot inte drog sin undan. Just nu orkade han dock inte bry sig. Sebastian verkade ju inte göra det heller, i alla fall inte alltför mycket.

Seb blev tvungen att blunda när Elliot kom så nära. Inte för att det gjorde så mycket; han gillade känslan av det kittlande håret i ansiktet. Och så luktade det Elliot. Gott, alltså. Och kyssarna. Attityden. Retsam. Herregud, Elliot var perfekt.
”Jag är inte söt”, sa han och undvek att få Elliots hår i munnen. Det var svårt, med tanke på att håret var överallt. Seb samlade ihop håret med sina händer så att det inte längre var ivägskickad. Han skulle behövt en hårsnodd, dock.
”Men du är”, sa han och lät blicken flacka från Elliots ena öga till det andra.Det var lite ovant att ha Elliot över sig; det hade nyss varit tvärtom. Det hade alltid varit tvärtom. Seb som tog initiativ, styrde och ställde. Men han föredrog det här. Mycket.