Flowers in the dark [PRS]

Såhär i efterhand känner hon sig allt dum, jösses efter allt som hänt är det väl ändå uppenbart att den tre år äldre inte har något emot sällskapet. Men det hade ändå känts rätt för lilla Hayley att fråga. Vara säker liksom, så att hon inte blir av med jobbet imorgon bitti för oönskad sällskap. Åh, hon himlar med ögonen åt sig själv medan fingrarna stryker sig genom de lena, ljusa lockarna. Efter den ljuva sömn de båda två haft under nattens gång behöver de nog varandras sällskap, och hon tänker då inte motstrida den logiken. Riktigt bra logik. Om det ens är någon. Hon tänker intala sig det, att det inte spelar någon roll att deras beteende är opassande. Att de borde ligga i varsin säng och inte klänga sig på varandra. Nehej då, det är funderingar som helt enkelt får komma under morgondagen.
”Okej, dåså,” trots att det varit en rätt dålig fråga blir hon oerhört glad över hur Yaosu ruskar på huvudet. Det får pälsen att skaka, lägga sig vackert över honom. Han vill att hon ska stanna, och även om hon inte vill att det ska påverka henne, så gör det det. Hon är väl inte så självständig som hon trott. Istället ler hon brett, uppenbarligen överlycklig, och slingrar armarna om den andre. Utan att riktigt tänka mer på det, då tänka är fullkomligt överskattat, begraver Hayley sitt ansikte i den varma pälsen. Ögonlocken sluter sig en kort stund. Vilket leder till en ännu längre stund. Hon är utmattad efter dagen de haft, både fysiskt och psykiskt, och förtjänar lite sömn. Med tanke på hur kroppen snabbt kopplar av är det säkerligen lika utmattad som hjärnan, som vid det här laget är fylld till bredden. ”Godnatt.” Viskar hon efter en stunds tystnad. Natti natti.

Solens första strålar letade sig in genom det stora fönstret i rummet. Vid den tidpunkten hade Yaosu redan hakat fast guldkedjan runt halsen och satt med benen slängda över sängkanten. Han hade sovit ungefär lika gott som han gjort den föregående natten, men tankarna var aningen för påträngande, medvetandet hade fångat honom för någon halvtimme sedan och först hade han försökt skaka av sig det, men sedan förstått att det var praktiskt taget omöjligt. Det satt för tillfället en tjuv inlåst i en källare några hus bort, en tjuv som han egentligen behövde gå och göra någonting åt. Inte nog med det fanns det en massa andra ärenden han började ta hand om.
Tjugoettåringen drog fingrarna genom det svarta håret innan han kom upp på fötter och rörde sig in mot badrummet. Efter att ha stått där i mörkret ett tag tände han lyset och stängde dörren efter sig. Däremot låste han den inte, det fanns inte direkt någon anledning till att göra det. Han steg in i duschen och drog igen glasdörren efter sig för att sedan låta det varma vattnet skölja över den muskulösa, men samtidigt slanka, kroppen. En varm dusch var alltid skön, fick musklerna att slappna av och tankarna att skingra sig. Det var så otroligt rogivande att stå där och lyssna på vattenstrålarna, känna dropparna skölja över den ljusa huden och därefter slingra sig ner i avloppet.
När håret var noggrant tvättat och glasväggarna slutligen blivit alldeles immiga, öppnade han dörren bara för att mötas av den svala luften. Yaosu snappade åt sig ett av de fluffiga badlakanen och virade det runt höfterna, där han slutligen fäste det. Nu var det bara att borsta av tänderna och torka håret. De mörka ögonen stirrade tillbaka mot honom i spegeln och han drog långsamt några fingrar över den släta huden. Usch, cirklarna under ögonen var tillbaka igen. Han behövde definitivt täcka över dem och kanske även plocka ögonbrynen. Jo, utan tvekan.

Det kommer liksom på beställning att Hayley vaknar upp. Så fort den tre år äldre mannen slingrar sig ur hennes grepp känner hon sig helt plötsligt mycket kallare.. mer ensam. Det är ingen rolig känsla, och faktumet att Yaosu kan åstadkomma något sådant efter de bara känt varandra några dagar skrämmer henne något förskräckligt. Hon låter de kristallblå ögonen följa efter honom, under tystnad. Kanske hon inte borde göra det, men hon kan inte riktigt låta bli. När han sedan glider in genom dörren till badrummet, så sjunker axlarna en del. Med en djup suck låter hon de smala fingrarna glida över den lena pannan, stryker handen frustrerat genom lockarna.
”Att du ens känner såhär.. fy fan.” Mumlar hon för sig själv, och gömmer ansiktet i händerna en liten stund. Men det är inte mycket hon kan göra åt saken, hjärtat bultar lite extra hårt i hans närvaro, och hon känner sig mycket säkrare med honom bredvid sig, på något underligt sätt. Det är bara så kroppen reagerar, kanske det är något hon behöver i hennes närvarande situation. Med bullen i magen och allt. Eller så är det kanske helt äkta. Gnagandes i underläppen drar hon benen tätt intill överkroppen, och vrider på sig så att hon kan se ut genom fönstret. Hennes rörelser verkar inte göra Chuchu så glad, som surt piper till när hon blir nerknuffad. Vovven finner däremot sin plats tillbaka i sängen, den här gången mitt framför näsan på Hayley. Mysigt. Inte lika mysigt som med Yaosu. Dumma Yaosu. De stora ögonen glider över fönstret, alldeles soligt och vackert, samtidigt som det är uppenbart kyligt med den tjocka snön som dalar ner. Väldigt fint väder faktiskt. Kanske hon ska dra med Joshua och göra några snöänglar. Det är så uppenbart att hon ligger och väntar på att få lite sällskap av en viss person, men det behöver ingen annan veta. ”Åtminstone du är här.” Pratar med sig själv? Jo, ibland, men nu fokuserar hon faktiskt på Chuchu, och hon kommer förhoppningsvis vara vid hennes sida länge.

Kanske det inte var någon mening att täcka över de där mörka cirklarna och plocka ögonbrynen? Vad spelade det egentligen för roll? Yaosu vek undan med blicken och vände ryggen mot spegeln medan några fingrar försiktigt pillade med guldkedjan. Det spelade ingen roll om han hade mörka cirklar under ögonen eller ej, Hayley såg honom ändå inte på det sättet. Och ja, det var patetiskt att funderingarna gick i sådana banor, men det var inte direkt någonting han kunde styra över. En liten suck trängde sig fram och han plockade fram hårtorken från den lilla lådan den låg i, med sladden prydligt virad runt handtaget. Han hoppades att den yngre flickan sov så pass djupt att hon inte vaknade av ljudet, dock kunde hon lika gärna ha vaknat när han gått upp. Det hade inte ens varit konstigt, däremot halvt pinsamt. Bristen på kläder var liksom inte någonting han funderar över i den stunden. Lyckligtvis hade han inte befunnit sig i sovrummet särskilt länge efter att ha satt på sig halsbandet, men ändå.
Håret torkade i vilket fall relativt snabbt och efter att ha virat ihop sladden och placerat hårtorken på rätt ställe, öppnade han dörren till sovrummet. Tjugoettåringen behövde kläder och garderoben befann sig tyvärr inte i badrummet, så han var helt enkelt tvungen att gå ut. Sedan hade han kanske inte helt och hållet räknat med att Hayley skulle vara vaken, men det var en helt annan grej.
”Åh..godmorgon”, mumlade han och kände hur kinderna hettade till, vilket inte alls hjälpte med självförtroendet. De mörka cirklarna under ögonen var redan tillräckligt illa för att tära riktigt ordentligt på honom. Yaosu skakade lite på huvudet för sig själv och gömde ansiktet i garderoben, där han hastigt började leta rätt på kläder. Eftersom den största delen av alla plagg befann sig på nedervåningen, var urvalet allt annat än stort. Tillslut bestämde han sig för en svart polotröja och svarta jeans med ett enkelt skärp. Inte någonting han skulle ha på sig i vanliga fall, men det fick duga. När Zihao och Joshua lämnat hans stackars rum kunde han ju byta, svårare än så var det inte.
”Sov du gott?” Fortsatte han efter ett slag och lade ner kläderna på sängen. Det var helt fel, för att inte tala om oprofessionellt, att stå där i bara handduk och hålla på - så mycket insåg han. Skillnaden var att han inte orkade tänka i de banorna just där och då.

Hayley har ingen aning om hur länge det är hon ligger där i sängen, med benen hopdragna intill bröstkorgen. I tystnad lyssnar hon på hur duschen sätts på, hur vattnet slår mot badrumsgolvet, hur det stängs av. Sen verkar han föna håret, det är inte så tyst direkt. Nu störs hon inte alls av det, men det är ändå något hon noterar. Blicken är liksom fastfrusen på fönstret ett bra tag, den bryts inte förrän en viss liten vovve slickar henne om hakan. Det får de kristallblå ögonen att glida ner mot lurvbollen. Den sträva tungan kittlas alldeles förskräckligt mot kinden, och hon kan inte undgå att fnissa till. Det är mysigt. Förskräckligt mysigt och rogivande. Det gör det lite lättare att hantera sig själv när badrumsdörren öppnas, och en nytvättad Yaosu stiger in i rummet. Med armarna slingrade om Chuchu rullar hon runt, så att hon åtminstone kan titta på den äldre när hon svarar. Och där stannar blicken upp återigen. Yaosus kinder är alldeles rosiga, så fina och gulliga.
”Godmorgon..” Svarar hon med lätt rynkande ögonbryn. När han vänder ryggen till henne låter hon ögonen granska den muskulösa, men slanka ryggen. Hayley sväljer hårt. Visserligen brukar hon finna folk attraktiva, men hon brukar aldrig kunna tänka tanken på något intimt om hon inte har lite alkohol i systemet. Det som hänt under barndomen har liksom förstört det totalt. När han sedan lägger fram kläderna på sängen, och gör sig i ordning för att byta om, tvingar hon bort blicken. Tillbaka till Chuchu. Där är de lydiga och säkra.
”Jag sov jättebra, hur sov du?” Hon sätter sig upp från sängen, låter de blonda lockarna vila på ena axeln innan hon ställer sig upp. Att sitta och kolla på är inte rätt. Jösses, varför känner hon sig så varm runt honom? Inte bra, verkligen inte bra.

”Jag sov också bra”, svarade Yaosu och började klä på sig. Först stumporna och underkläderna, sedan byxorna. Det var inte så att han stod mitt i det öppna och dansade omkring, utan han såg till att stå med ryggen mot Hayley och även att hålla handduken fast runt höfterna. Så komplicerat var det liksom inte. Däremot lade han sig på mage tvärs över den mjuka sängen innan polotröjan dragits över huvudet. Trots att sömnen varit underbar och han kände sig någorlunda utvilad, kände han sig fortfarande halvt utmattad. Alla tankar gjorde det besvärligt för honom och han orkade verkligen inte fokusera längre. Längre? Han orkade inte dra igång hjärnan överhuvudtaget verkade det som. Efter att han stängt av den igår kunde han inte riktigt få igång den igen. Nästan, men inte fullständigt.
Tjugoettåringen höjde blicken och kramade om kudden han greppar tag om. Hakan vilade på madrassen och ögonen var extra stora eftersom påsarna under dem var betydligt puffigare än i vanliga fall. Kinderna hettade återigen till och huvudet föll lätt på sned. Gud vad söt hon var, sådär ruskigt fin med de blonda lockarna slängda över ena axeln. Nu stod hon förvisso inte och glodde på honom, men fortfarande så pass att han kunde se hur hon lagt håret. Hon var så vacker, så otroligt vacker.
Med en liten suck gömde han ansiktet i kudden ett slag. Varför hade all behärskning och kontroll plötsligt försvunnit? Varför kändes det som om han inte kunde styra sig själv längre? Varför? Yaosu lyfte på huvudet igen och vilade istället kinden mot det mjuka underlaget. Hela kroppen kändes varm, som om någon slängt in honom i en massiv bastu där värmen inte kunde försvinna. Inga ventiler eller fläktar, bara en massa isolering. Greppet om den mjuka kudden blev med ens mer bestämt. Vad höll han på med? Han hade aldrig känt något liknande innan och visste verkligen inte hur han skulle reagera vid det laget. Allting vad bara så otroligt förvirrande, förvirrande och skrämmande - precis som nya saker hade en tendens att vara.
”Tycker du bara om mitt sällskap när jag inte har på mig halsbandet?” Undrade tjugoettåringen och stirrade tomt framför sig. ”Jag menar..skulle du någonsin kunna känna dig komfortabel med att vara nära mig när jag ser ut såhär?” Förtydligade han kort därefter.

Anledningen till att de bägge två sovit så gott är ett mysterium. Eller ja, det är uppenbart att Yaosus närvaro gjort det mycket lättare för artonåringen att slappna av. Han gör det mycket varmare i bröstkorgen på henne, gör henne lycklig och alldeles rosig trots att de bara känt varandra en så kort stund. Det har faktiskt aldrig hänt Hayley innan. Det är nya, förvirrande känslor. Men det verkar lite som att de bägge två är som en sömnmedicin för respektive person. Efter nyheterna om graviditeten har det varit väldigt jobbigt att sova länge utan att vakna, och dessutom faktiskt sova bra. Det är något helt nytt för flickan, och hon kommer nog inte vilja sova ensam i ett annat rum efter det hela. Hon gillar inte riktigt att sova ensam, inte efter en ut av männen smugit in mitt i natten för att göra vad han ville när hon var yngre, eller hur hon sovit i ett sällskapsrum med rätt trevliga tjejer sen dess. Nej, hon brukar alltid åtminstone ha en liten kissemisse bredvid sig för att göra det lite lättare, men hon sover långt ifrån lika bra som hon gjort nu. Magi? Kanske det kanske. Alla funderingarna om sömnen försvinner dock så snabbt Yaosu ställer nästa fråga. Det får blicken att glida ner mot hennes egna smala fingrar, som stryker sig över Chuchus varma päls. Väldigt len och välkomnande.
Komfortabel? Åh vilken jobbig fråga. Om den äldre känt till bakgrunden skulle han nog aldrig ställt den frågan, men nu kan hon förstå varför det är något han undra över. Hon har trots allt bara gosat med honom när han varit i sin lurviga form. De har inte varit så fysiskt nära varandra när han varit tvåbent.
”Självklart tycker jag om ditt sällskap annars också,” svarar hon efter en stund och låter blicken glida upp mot tjugoettåringen. Annars hade hon nog inte tagit jobbet, den andre är oerhört trevlig, rolig och mysig att vara omkring. De kristallblå ögonen granskar ansiktsuttrycket som strukit sig över Yaosu. Skulle han bli besviken? Det är ju verkligen ingenting personligt, att känna sig komfortabel runt män är väldigt svårt för stackarn. Spelar ingen roll hur snäll personen i fråga är. ”Jag känner mig mer komfortabel med dig än vad jag gör med många andra, och jag tror definitivt att jag kan bli ännu mer komfortabel så småningom.”

Hjärtat sjönk en gnutta i bröstkorgen på Yaosu när svaret nådde de känsliga öronen. Det var egentligen helt fel och han borde inte ha känt så, men det var ändå en smula jobbigt när hon inte gav honom ett direkt svar. Hon hade nog sina anledningar och de var säkert väldigt förståeliga, men ändå. Med det svaret hon just gett betydde det att hon kunde tolerera hans sällskap, inte mer än så. Inte för att det var något fel med det, bara lätt smärtsamt med tanke på tjugoettåringens struliga känslor.
Återigen begravde han ansiktet i kudden och tog ett djupt andetag. Äsch, det var bara att acceptera det hela. Hayley skulle ändå aldrig tycka om honom på det sättet. Skulle någon någonsin göra det? Och då inte basera allting på utseendet utan även personligheten. För han visste själv att han på det stora hela var krävande, som alltid ville att allting skulle vara rent och ordnat, rakt och stilrent. Han kunde gå ifrån det ibland, men det beteendet var ändå en stor del av honom.
Yaosu bestämde sig för att inte höja ansiktet igen, utan tillät sig själv att ligga kvar där och gräma sig över det faktum att han ens ställt frågan. Svaret hade ju inte kommit som en överraskning - det var väntat. Så varför kände han sig plötsligt så sårbar som han nu gjorde? Var det för att det där lilla ljuset av hopp försvunnit? Kanske, kanske inte. Den äldres grepp om kudden hårdnade ännu en gång innan han slutligen satte sig upp. Han lade benen i kors så att han satt i skräddarsits istället. De mörka ögonen stirrade ner i madrassen, glansiga och stora. Tjugoettåringen var på det stora hela betydligt sötare än sin två år yngre lillebror, med ögon som var betydligt större och mjukare drag. Visst kunde han se hård ut om han så ville, men rent naturligt sett var utseendet timitt på ett helt annat sätt.
”Förlåt, jag är så otroligt fjantig”, mumlade han och lät kudden falla ner i knät. Lockarna som i vanliga fall låg prydligt på hjässan var idag ostyriga efter torkningen. De hade mer volym och var faktiskt en gnutta vågiga, någonting som ledde till att han såg ännu mer oskyldig ut - för att inte tala om ung. Många fick för sig att han var några år yngre än den egentliga åldern och tja, det var inte konstigt.
”Du har nog redan insett att jag tycker om dig lite för mycket..inte sant?” Han fäste blicken på Hayley innan ögonen återigen vek undan och några fingrar skrapade i nacken. Hoppsan.

Ajdå. Det hade varit precis det här Hayley varit orolig över. Att hennes svar skulle såra den äldre, och bara tära på den korta relation de två byggt upp än så länge. Kanske hennes svar varit lit för rakt på, hårt och inte riktigt kommit ut på det sätt hon velat, men det är inte mycket hon kan göra åt det där och då. Frustrerad över sig själv drar hon handen genom de blonda lockarna ett par gånger. De ligger över den smala axeln, ner mot midjan på henne och kittlar Chuchu försiktigt i ansiktet där hon ligger i hennes knä. Jösses, hon borde verkligen gå igenom sina ordval i huvudet innan hon vräker ut sig dem, de kommer ändå bara ut som helt fel. Det är inte så att hon inte uppskattar Yaosus sällskap, nej det gör hon verkligen. Till hundra procent, men riktigt helt komfortabel är hon inte. Efter det som hänt borde ingen förvänta sig att hon skulle vara det. Ibland kommer det svackor där hon känner att hon inte kan lite fullt ut på tillexempel Aeron eller Samuel, som hon står väldigt nära och har känt i flera år. Det gäller helt enkelt att inte ta något av det hon säger personligt, för då kommer det aldrig leda till något positivt. Efter en stunds tystnad flyttar hon på sig i sängen, sätter sig i skräddare mittemot den äldre med Chuchu fortfarande vilandes i famnen. Nu är det jobbigt för henne att hålla den här konversationen när de inte känt varandra så länge, men det är lika bra att de får det gjort. Så att den äldre av de två inte får helt fel syn på det hela.
”Snälla, ta det inte personligt. Jag gillar ditt sällskap jättemycket, även när du inte är en stor lurvboll. Du är väldigt snäll, en av de snällaste personerna jag stött på. Saken är den att jag inte är komfortabel med särskilt många, och det tar en liten stund för mig att vänja mig. Men det betyder inte att jag inte gillar ditt sällskap, eller att jag inte vill vara nära dig.. sen känns det bättre hos dig, jag känner mig rätt säker trots att vi inte känt varandra något länge,” Försöker hon att förklara. Babbel, babbel. Hayley vill verkligen inte gå in på detalj om varför hon har ett sånt grovt tillits problem, men kanske hon kommer behöva det om det ska fungera mellan de två. Förhoppningsvis inte. Den artonåriga flickan gnager sig febrilt i den fylliga, röda underläppen samtidigt som fingrarna envisas med att pilla med de vita sockorna hon har på sig. Bara för att hålla sig sysselsatt. Riktigt bra. Dock räcker det inte riktigt när det där andra kommer ut Yaosus mun. Det får ögonbrynen att flyga upp i pannan på henne, och en lätt rynka att bildas emellan dem. Helt ärligt är det verkligen inte någonting som Hayley insett. Långt ifrån. Rösten fastnar nästan i halsen på henne, för hon kan verkligen inte greppa varför någon så perfekt som Yaosu skulle gilla någon som henne.
”Varför då?”

Det hade nog varit svårt för vemsomhelst att inte ta det där personligt. Däremot lyckades han nästan efter att hon fått ur sig allting hon ville ha sagt. Yaosu ville inte ens föreställa sig varför hon inte var komfortabel runt särskilt många människor, vad anledningen till det hela var. Så med andra ord kunde han förstå vad hon menade och vart hon kom ifrån. Fast ändå, ändå gjorde det ont. Det var naturligtvis ingenting han kunde beskylla henne för, utan det var hans egna dumma känslor som var den riktiga boven.
”Varför jag tycker om dig?” Frågade den äldre och stirrade ner på kudden. Tröjan låg fortfarande vid fotändan av sängen och överkroppen var bar. Man kunde tydligt se hur mycket kraft det tog för honom att få in luften och sedan ut den, ur lungorna. Ärret som löpte över ryggen sträckte sig från ena axeln ner mot motsatt sida av kroppen, mot svanken. Det sträcktes ut när han satt böjd som han gjorde, skapade en lång linje av en aning mer röd hud som glänste i ljuset från lampan.
”För att du är snäll..får mig att känna trygghet och värme och..du är väldigt vacker”, fortsatte han långsamt efter att en stunds tystnad passerat. Tjugoettåringen höjde blicken och log blekt mot Hayley innan han återgick till att glo på kudden. Usch, nu kände han sig verkligen rutten, efter att ha hällt ur sig allt det där. Den yngre flickan hade redan varit tydlig med hur hon kände, att hon behövde betydligt mer tid. Men ändå hade han varit tvungen att få ur sig hur han kände. Kanske det hade gått att förhindra, däremot fungerade hjärnan inte som den skulle. Alls. Sömnen hade gjort honom gott samtidigt som den inte gjort det.
”Förlåt, jag borde verkligen inte sagt allt det där”, mumlade Yaosu och skakade på huvudet. ”Jag vet att det är det sista du behöver höra..det sista du behöver veta..” sade han därefter och drog en hand genom det vågiga håret. Jo, det var nog det absolut sista hon behövde ha kännedom om med tanke på bebisen och allt.