In the dark PRS Vidomina & Medi

Isabella suckade och skakade på huvudet.
"Han verkar inte lära sig alls." Hon såg på Rion och lade huvudet på sned.
"Vill ni att jag hämtar kallt vatten och en trasa så ni kan badda hennes panna?" Hon log mjukt.
"Jag ger er uppgiften att stanna tills jag är tillbaka. Hon är i stor fara nu."

För ett ögonblick frågade Leo sig själv, i sina tankar, vad Isabella såg i Ivan? Vad hade gjort att hon valde att vara med honom? De kunde inte ha haft ett kärleksförhållande.. eller? Leo valde att inte tänka mer på det och övergick att fokusera på Alice igen. "För bettet också, Isabella. Det rinner än.". Han tittade åt Rion. "Hjälp mig flytta hennes huvud, hon måste få en kudde under.", sa Leo. Rion gick över till Leo och plockade försiktigt upp hennes huvud så att Leo kunde placera kudden under hennes huvud. "Sådär.", viskade Leo samtidigt som han iakttog henne.
"Vad har Ivan gjort för att övertyga dig att stanna med honom?", frågade Rion Isabella utan att slita blicken från Alice.

Hon såg på honom och nickade. Hon vände sig innan on hörde hans fråga.
"Ivan räddade mig. Min familj blev mördad och jag kom hem till inget. Den kvällen låg jag på gatan. Han kom och erbjöd ett jobb. " Hon såg på dem och log.
"Utbildning i skrift, språk och allt där emmelan." Hon log sorgset.
2Han kan vara jobbig men ibland är han snäll."

Rion blickade åt sin skapare och sedan på Isabella igen. Det var svårt att se kopplingen, svårt att se att han varit snäll. Men så pustade Ivan ut. han hade återfått medvetandet igen. "Ivan.", sa Leo och såg mot Isabella. "Snälla, ta med honom härifrån. Han kan inte vara nära Alice just nu.", bad Leo.
Rion kollade på Leo. Isabella hade också råkat ut för honom, kanske inte på samma sätt som de, men de delade något. En dag hade ju både Rion och Leo varit förälskad i mannen.

"Självklart." Hon såg på Ivan och sjönk ner på huk.
"Mästare?" Hon såg oroad ut,
"Vill du gå i trädgården med mig? " Frågade hon och såg över axeln.
"Jag ska bara ta hand om Alice men om du kommer med."

Ivan tog sig för pannan. Han såg sig runt om som att se efter var han höll hus någonstans. Blicken fastnade på Isabella. Han granskade henens ansikte och nickade när han förstod henne fråga. "Ja, låt mig..", började han och försökte, ansträngande, ta sig upp på fötter. Han tog stöd genom att trycka med händerna mot golvet och på så sätt räta upp kroppen. Det märktes att han hade ont. Rion verkade dock inte vara ledsen över att skadat Ivan. Rions blick var iskall av ilska mot Ivan. Ivan upptäckte hans blick och höjde en hand ursäktande. "Ja, jag börjar gå..", sa Ivan och gick före ut ur rummet.

Isabella tog sig upp och såg över axeln.
"Jag ber någon från köket att komma upp. " Hon log och försvann.

Alice vaknade och öppnade ögonen.
"Vart är Ivan?" Hon höjde handen och lade den mot pannan.
"Jag vill strypa honom."

Rion greppade tag om hennes hand så fort fan insett att hon återfått medvetandet. "Alice, såja, lugna dig. Du har varit med om mycket.", sa han och satte sig ner på sängkanten bredvid henne. Han sökte efter hennes blick. "Alice, du kommer inte vinna.", sa Leo och satte sig ner på andra sidan om henne. Ivan var trots att vampyr. och flera år äldre än henne, det var omöjligt. "Hur mår du?", frågade Leo henne.

"Jag kan försöka..." Hon suckade.
"Jag är yr, vill kräkas men annars." Hon såg på dem och log trött.

En piga kom in med en balja med vatten och satte ner den på nattduksbordet och tog fram en liten näsduk och räckte den mot Rion.
"Vill ni göra det eller ska jag?" Hon lät snäll och stod och iakttog dem.

Rion försökte stötta Alice att sätta henne upp. Det kanske skulle få henne att må bättre. "Isabella kommer snart.", sa Rion och försökte låta betryggande, men trodde knappt själv på sina egna ord.
"Gör det, är ni snäll.", sa Rion när pigan tilltalade honom och flyttade sig så att pigan kunde se efter Alice.
"Har du ont någonstans?", frågade Leo sedan.