Iliya PRV Vidomina & Medi

Hon vände huvudet och såg Rion.
"Ja jag är här." Sa hon och lade huvudet. Sedan sa hon farväl till Lunar och såg på Rion.
"Så hur går det till då?" Frågade hon tyst.
"Om jag får min egna vinge? Kommer du hålla dig på avstånd då?" Frågade hon och drog handen över halsen.
"Eller måste du hålla dig i mitt rum?"

Rion körde händerna slött i byxfickorna och blickade ut i nattmörkret.
"Du flyttar in och ja.. sedan bor du där?", sa han och vände blicken långsamt åt Alices håll igen. Passade på att ögna henne uppifrån och ner.
"Vi bor i ett slott.", förklarade han, som om Alice inte förstod. "Det finns många saker som frestar mig.", erkände Rion utan att direkt svara på hennes frågor.
Han vände sig sedan om. Så hastigt att det eldröda håret lyfte i vinden. Han gick sedan in till de andra vampyrerna som höll på att göra sig klara för avfärd.

"Då vet jag det." hon såg på honom och satte handen mot sin panna och ryckte sedan till. Hon kom på sig att hon inte packat några av sina saker och hon såg sig om. Hon var tvungen att ta sig till Estagan. Få honom att skicka saker eller att hon hämtade dem själv.
Hon började gå mot ytterdörren och kände en hand på sin axel.

"inte så fort miss." En man höll i hennes axel.
"Vi är inte klara och du ska väl med oss?"

Vampyrdrottningen och Rion talade lågt med varandra. Rion lade först inte märke till Alice då hon närmade sig ytterdörren. Det var först när någon talade till henne som Rion riktade uppmärksamheten åt hennes håll.
Han gick raskt åt mannens håll. "Vad händer här då?"

"Vet inte min prins. Honn verkar.... nervös?" Han släppye taget om Alice och backade.

"Jag har inga kläder med mig. Hur ska jag bara ha en klänning?" Frågade hon och såg upp i hans ögon.
"För det kommer inte vara så bra..."

Rion himlade med ögonen. Det handlade om nonsens!
"Jaja, glöm ditt tidigare liv. Du har ett viktigt uppdrag framför dig. Vi ser till att du kommer ha en helt ny garderob med passande kläder. Kom nu, vi har inte mer tid att ödsla på det här svamlet." Rion skakade på huvudet och vände sig om för att gå tillbaka till drottningen.

Hon hade stannat upp där hon stod. Han var så arrogant. Det var väl bara en fråga? Hur skulle hon veta att hon skulle få nya kläder?
Vakten lade en hand på hennes axel och knuffade henne lätt framför sig.
"Det kommer bli bra." sa han lågt och ställde sig vid henne.
De skulle snart ge sig av och han såg mot drottningen.

"Seså, var inte ohövlig med Aftonstjärnan.", sa Helena lugnt och gav vakten en menande blick. "Hon är vår gäst och ska behandlas som en." Hon dröjde med blicken på vakten för att sedan vända sig till Alice. Hon tittade på henne länge, som om hon övervägde något, men så gick hon förbi henne. De andra vampyrerna gick efter. "Vi ska till portalen.", förklarade Rion och nickade åt Alice att haka på.
De lämnade salen och kom ut i den svarta natten.

"Förlåt det var inte meningen min drottning." Vakten bugade sig och Alice såg på vakten.
"Nej det gjorde inget. Det gjorde inte ont alls." Hon såg ner på sin handled där Arthur hade greppat tag och man såg fortfarande att den hade märken trots det gått timmar.
Hon såg sedan upp på Rion och gick sedan efter.
"Har aldrig använt en förut." sa hon och lade huvudet på sned.

Rion fnös och fortsatte stegen utan att titta åt Alices håll.
Drottning Helena stannade upp då de närmat sig en klippa. den sträckte sig högt upp i skyn och vad klädd i mossa i blommor. Mörkret gjorde det svårt att tydligt se, men där i stenen, var det kantat som efter en dörr suttit där. En ur följet gick fram för att uttala en trollformel och plötsligt gav dörren ifrån sig ett sken av glitter och ljus. Det var vackert.
Vampyren flyttade sig sedan så att drottningen kunde gå först. Hon klev in i ljuset och försvann. Rion flinade. Och gick sedan in i ljuset för att försvinna han med.
"Det är er tur, aftonstjärnan." Någon knuffade lätt på Alices överrygg för att visa att hon skulle kliva in i skenet.

När de kommit ut på andra sidan stod de på en klippig infart. Vägen var karvad i stenen för tydligt leda de fram till deras hem. Framför de stod ett ståtligt slott framför de. Det var mörkt, men såg välkomnande ut med de ljuskällor som fanns i fönstren.
Bakom slottet gick solen ner och kastade ett rött ljus som fick det att på ett sätt se skrämmande ut. Det hjälpte heller inte med de fladdermöss som cirkulerade högt ovanför de spetsiga tornen.
Helena tog täten och ledde följet av vampyrer in till slottet.