Edórea PRS Vidomina & Medi

Hon smakade med läpparna och hästarna började att gå. Med en vinkning log hon och såg sedan på Sylvia.
"Så äntligen. Jag är så glad att vi kunde hjälpa dem..."

"Så..", började Sylvia som masserade sina händer. För hon kunde inte vara helt stilla. Inte än, när hon var så uppjagad. Det skulle lugna sig snart, det var hon säker på. Det hjälpte något att se mot Léllos. Som verkade så världsvan. Hon hade varit med om så mycket. Och det fanns så mycket som Sylvia inte kände till om henne. "..Var börjar resan? Jag menar.. var är första stopp?"

Hon log och såg på henne.
"Tja jag tänkte att vi försöker ta oss så långt vi kan... " Sa hon och sträckte på sig.
"Jaag menar.. vi kan alltid övernatta hos en bonde eller så om vi passerar någon av de större städerna. Vi behöver inte alltid göra det men." Hon log medan hon såg hur Hazíe försvann bakom dem båda.

"Okej." Sylvia nickade och blickade framåt. Såg förbi hästhuvudet, mot vägen. "Du känner så många. Känner du flera bönder också?", frågade hon utan att se från vägen.

"Jag känner rätt många. Jag är ganska populär med. " Hon log och suckade.
"Jag hann inte byta skepnad innan.. Jag skulle inte komma som den jag är nu men... Jag gjorde ett ganska stort felsteg." Hon såg mot vägen framför dem.
"Det är för att jag fick skjuts sista vägen så därav att jag inte kunde." Fortsatte hon.

Sylvia funderade en stund på vad Léllos menade. Hann inte byta skepnad? Gjorde ett felsteg? Vad hade hänt? Men Sylvia hade lärt sig att inte fråga för mycket, så hon lät tankarna vara. Istället valde hon en av funderingarna som gjorde henne mest nyfiken. "Så tänker du byta skepnad nu?"

"Om du inte känner dig rädd så kan jag göra det. Det är mer att jag får vara ifred om jag är tja.. inte ung." Sa hon och skrattade.
"Det är en väldigt bra täckmantel ska jag säga dig." Hon log mot hästarna.
"Vi fick unga och starka hästar."

"Nej, jag är inte rädd.", försäkrade Sylvia och vände sig mot Léllos. Hon ville se när hon bytte skepnad. "
"Jag tror dig. Vilken bra grej att kunna byta utseende.. bara sådär!" Hon skrattade. Nickade när Léllos nämnde hästarna.

Hon nickade och slöt ögonen. Drog i tyglarna så vagnen stannade.
"Okej då." Hon uttalade en formel och ett sken omfamnade henne.
När ljuset försvann så satt en gammal gumma i hennes ställe och hon såg på Sylvia.
"Nå?" Hon hade en annan röst, äldre och hon sjönk nästan ihop.
"Det här är mitt alter ego om man kan säga så..."

Sylvia flämtade vid åsynen. Nog för att hon förstod att Léllos var en skicklig magiker, men det här var något utav det större, det förstod hon. Riktigt imponerad över vännens trollformel log hon stort. "Wow. Så fin. Du.. är inte lik dig!" Sylvia skrattade. "Är det här du egentligen ser ut.. eller hur jag då ska säga?"