The cold in our bodies [PRS]

Kvinnan hjälpte ner Alice i karet och log.
"Mitt namn är Charlotte och detta är Lottie. Vi ska hjälpa dig." Hon började att skrubba Alice och hon såg sedan på sin vän.
"Det kommer att gå bra. Låt oss inte göra så stor sak av detta."
När Alice var klar i karet och hon satt på en stol började Lottie borsta hennes hår.
"Det ser underbart ut." sa hon och nickade. Hon såg på Lottie som kom fram med en vacker vit underklänning med lösa armar och en röd klänning som skulle vara över den vita.
"Hon ska ha denna." sa hon på ett språk Alice inte skulle förstå och hon såg nästan medlidande på Alice.

"Hur går det härinne då?"
Det var Rion. Han hade hört Alices namn nämnas, samtidigt som han gjort sig klar för middagen. Han var klädd i en mörk sammetskostym som passade honom på ett smickrande sätt. Det fick det röda långa hårsvallet att nästan intill skina.
Trött på att vänta, trött på att lägga på en god min inför Ivans gäster, sökte han sig efter något annat att roa sig med. Och Alice.. hon var ett perfekt byte för det.
"Klänningen? Åh, vad tjusig. Halsbandet kommer ju passa perfekt till den där.", sa Rion och fiskade upp samma halsband som han erbjudit Alice innan de begett sig till stan. Pärlorna glimmade i skenet av ljusen.

Charluoch Lottie neg för Rion när han kom in.
"Hon är snart klar sir." Lottie såg på halsbandet och log ömt.
"Vill du sätta det på henne själv?" Frågade hon och flyttade sig.
Alice såg nu på Rion och rodnade.
"Halsbandet är för vackert för mig." Sa hon tyst.
"Jag är väl bara en piga?"

Rion stod kvar i dörröppningen och tittade länge på Alice. Det kunde uppfattas som att han inte hade hört Lotties fråga, men sedan slängde Rion en blick åt hennes håll. Kort bara, innan han fixerade den på Alice igen. Han andades in och slog på ett leende. "Vilken ära!" Han gick fram till Alice och såg djupt in i hennes blick. "Nejdå, du är en oslipad diamant.", förklarade Rion enkelt och knäppte upp halsbandet för att sedan lägga det om Alices hals. Han knäppte fast det om henne och backade sedan undan ett steg. "Bedårande." Rion log fortfarande. "Hm. Bäst att jag går igen. Ivan vill ha en välkomstdrink med gästerna.", förklarade Rion och satte händerna i byxfickorna. Han nickade mot Alice. "Vi ses." Sedan försvann han ut från rummet.

Han doftande underbart och Alice kunde inte fokusera och hans närvaro fick henne att känna sig udda.
"Oslipad diamant?" Frågade hon och kände sedan på halsbandet.
"Vi skulle göra klart ditt hår. Sen är du redo." Lottie log ömt.

Medan tjänstefolket väntade på Edgars tecken att börja servera sällskapet, diskade de. Tillsammans hjälpte de åt att blötlägga, skölja rent och sedan torka det också för att sedan stoppa undan det på sin plats. Alla var överens om att ha ordning på arbetsytorna. Det var lättare, och trevligare, så.
När de var klara med att plocka undan satte de sig till bords och smakade på saften som Olivia tidigare tillagat. De skulle få äta middag efter vampyrerna. Med resterna som blev över. Och oftast var det så pass mycket mat över att det räckte till att mätta alla i slottet. Ivan var generös så.

Alice hår hade fått en fantastisk uppsättning med några hårslingor som hängde ner över hennes aaxlar och vissa ramade in hennes ansikte.
"Nu ska du nog vara redo...." Sa Lottie efter att ha målat hennes läppar svagt rosenfärgade och Alice reste sig upp.
"Du går ner till matsalen där du satt med Greven första kvällen och göra allt han säger." De båda nickade och sedan försvann dem.
Alice gick tyst sedan ner och gick till matsaken och såg sig om.

"Ja, och som jag sa tidigare så-.." Ivan avbröt sig själv. Han hade tagit med sig sällskapet vampyrer till matsalen. Det var Alice han hade fått syn på. Och då kommit av sig.
Både Rion och Leo verkade också överraskade när de fick syn på henne.
Bakom de bekanta ansiktena syntes två personer till, en av dem en dam och den andre en man. Manen såg att vara i samma ålder som Ivan. Han var stilig i en mörkt lila kostym och långt korpsvart hår som hängde över axlarna. Skorna var så putsade att en lätt hade kunnat spegla sig i dem om en ville.
"Så bra att du är här, Alice. Häll upp varsitt glas vin åt oss. Vi är törstiga.", sa Ivan. Rion såg skeptiskt mot Ivan. Vad hade han för plan? De had eju nyss haft en välkomstdrink. Men han visste ju också att vinerna här var utsökta. Ivan hade god smak.
Ivan gick först in i salen och stannade vid sin plats på kortsidan av bordet. Rion och Leo tog ena långsidan och gästerna den mitt emot. Men ingen satte sig ner ännu. Ivan såg mot Alice.

Kvinnan som gick med mannen såg ut att vara ung men hade en elegans från en äldre kvinna och hon log mot Ivan.
"Ivan det var år sedan vi sågs." Sa hon och kastade en blick åt Alice som hade börjat röra sig mot karaffen.
"Men Ivan hon är bedårande! Vart har du funnit henne?" Frågade hon och såg när Alice tyst hällde upp vin åt dem och såg på Ivan innan hon backade undan.
Hon skulle inte tala om hon inte fick det. Nog med stryk hade hon fått under resan till staden. Att lyda den som köper henne.
"Hon doftar sött." Viskade kvinnan och slog sig ner och såg på Rion och Leo.
"Det var mig länge sedan jag såg er två med pojkar."

"På festivalen hittade jag henne.", sa Ivan och följde Alice med blicken medan hon hällde upp i glasen åt dem.
"Har ni sett, grevinnan, vilket fint halsband Alice har? Jag har valt det själv!", sa Rion förtjust när han ögnade Alice och sedan blickade mot grevinnan.
"Ja, det är något särskilt med henne, inte sant?", frågade herren. "Javisst. Javisst.", sa Ivan, lite till herrens besvikelse. Han hade velat ha en mer förklaring till varför Alice verkade vara så speciell. Men det var inte rätt tillfälle för det. Det här skulle ju vara en trevlig stund. Inte ett förhör.
Under tiden hade några andra från tjänstefolket kommit dit för att duka maten på bordet framför dem. Maten såg utsökt ut.
Ivan höjde sitt vinglas i en skål mot sällskapet och smakade sedan på drycken. Leo och Rion gjorde likadant. "Har du fått dig något att dricka, Alice?", frågade Ivan efter att han slickat läpparna torra med tungspetsen.