Antikens Grekland [Rollspelare och Countess]

Philip log mot sin hustru när han återigen kunde känna hennes värmande hand mot sin arm.
"Jag förväntar mig att han själv kommer och berättar om sina resor", svarade han och gav sin broder en envis blick. Leonidas svarade med ett snett leende. Han undvek nu att se på Cleo då han inte ville skapa några misstankar, och resten av middagen satt han tyst och lyssnade halvt på de andra gästernas konversationer som var måttligt intressanta.

Cleo nickade lite och granskade leendes Philip en stund innan hon kollade mellan männen som samtalade om allt möjligt. Hon sneglade mot Leonidas med jämna mellanrum, kunde inte riktigt låta bli då han var allt hon kunde tänka på. Hon svalde hårt och drack upp sitt vin, hela hennes liv hade förvandlats till en enda stor röra.

Dagen efter lämnade Leonidas kungariket och återvände inte förrän fem månader senare.
Den gången kom hans vistelse som en överraskning eftersom han ändå behövde korsa deras vatten för att komma hem från en resa i väst. Då Philip inte kände till att hans broder var tillbaka så var det först innanför rikets portar som han kunde hälsa honom välkommen. Leonidas klev av sin springande och kände genast igen mannen som kom gående ner för de majestätiska trapporna. Han var sig lik. Bara håret som blivit en aning längre. Han höll upp handen i en gladlynt hälsning och väl framme gav de två vännerna varandra en vänskaplig kram.

Cleo spenderade sista natten hos Leonidas innan hon mer och mer började bete sig som en hustru mot Philip. Det tog inte lång tid förrän gudarna välsignat det unga paret med ett möjlig arvinge då Cleos mage började växa mer och mer. Hon själv hade vuxit att bli mer distant än någonsin då hon inte alls visste vem fadern till hennes barn var. Hon hade gett sig själv till både Leonidas och Philip under en väldigt kort tid och det fanns inget hon önskade mer än att hennes barn inte skulle avslöja hennes synder.
Cleopatra gick ut från sin egna kammare, hade bett om en egen kort efter att ha upptäkt graviditeten. Hon hade på sig en vit klänning med några gulddetaljer där och var och hennes hår lät hon vara utsläppt. Hon gick ner mot porten, tänkte gå ut på en promenad och försöka komma så långt ifrån palatset som möjligt då hon fylldes med ångest varje gång hon befann sig där. Hon rynkade på pannan då hon såg sin make och föredetta älskare.
”Hur har du haft det?” Log Philip stort och granskade glatt Leonidas, hade saknat sin broder otroligt mycket. ”Jag hoppas att du stannar längre än några dagar den här gången, jag kan behöva ditt sällskap.” Lade han till och log svagt, märkte inte sin hustrus närvaro.

”Det har varit mycket..”, erkände Leonidas. ”Men om du nu saknar mig så mycket är det bara att besöka oss”. Han gav sin broder en lätt knuff mot axeln och tog ett steg tillbaka. Det var först då som han upptäckte Cleopatra, några meter ifrån dem. En del av honom hade hoppats på att när han väl såg flickan igen skulle känslorna ha svalnat. Men i samma stund som Leonidas la ögonen på henne kände han samma – förbjudna – dragningskraft som för fem månader sedan. ”Fast jag ser att du varit upptagen.”, sade han till Philip på inandning då han plötsligt lade märke till hur flickans mage börjat växa. Utan någon som helst tanke på att barnet faktiskt kunde tillhöra honom själv hade Leonidas svårt att slita blicken.

Cleopatra mötte Leonidas blick och bet sig hårt på läppen, visste inte alls hur hon skulle bete sig eller ifall hon kunde säga något så att han skulle förstå hennes misstankar. Hon gick ner till sin make och log svagt.
"Hej, det var länge sen sedan sist." sade hon och log svagt mot prinsen innan hon lätt spände sina käkar då hon kände kungens arm runt sin midja.
Philip kollade på Cleo och svalde hårt, visste inte hur han skulle dela sina problem med sin bror men visste inte riktigt vad han skulle säga utan att det skulle komma ut fel. Han lade då märke till kvinnan bakom Leonidas.
"Du har inte varit helt ledig heller kan jag se." flinade han roat och smekte lätt Cleos midja, ville inte uppröra henne.

Leonidas följde flickans rörelser. Från att hon klev ner för trapporna till att hon ställt sig intill sin make.
"Ni ser ut att må bra." svarade han med en varm röst och lät sedan blicken falla ner till handen som omfamnade Cleopatras midja, och därefter vidare till magen igen. "Jag får passa på att gratulera". Leonidas släppte först blicken från Cleo när Philip nämnde personen som stod bakom honom. Det var en sann skönhet. En vacker ung kvinna som såg ut att vara i Cleos ålder. Hon hade en nätt, men ändå kvinnlig, figur och hennes hår var långt och tjockt i en brun nyans. Kvinnan, som var klädd i en lång ljusblå klänning, gick fram och ställde sig bredvid prinsen."Det är en stor ära att få träffa er, ers kungligheter". Hon neg artigt framför kungaparet.
"Hon kommer stanna här.. med mig". Leonidas såg genast mot Cleo, och sedan mot brodern i väntan på en reaktion. Det var inte ovanligt att han umgicks med kvinnor, men han hade aldrig tagit med sig någon över havet tidigare.

Cleo kvävde en fnysning åt Leonidas tjej, tyckte att det såg ut som en billig kopia av sig själv men sa inget. Hon nickade lätt åt tjejens hälsning men vände ganska snabbt blicken mot sin make.
"Jag ska ut till staden en stund, jag är tillbaka runt middag." sade hon kort och väntade inte in svar utan började gå mot stallet. Hon tänkte inte vänta på någon reaktion, visste att Philip skulle misstycka. Philip såg efter sin fru och suckade lågt, han vände blicken till sin bror och svalde hårt.
"Jag vet inte vad jag gör fel." mumlade Philip och drog handen över ansiktet. Han gick efter sin fru och vände sedan blicken till Leonidas nya tjej. "Det är trevligt att träffas. Jag är Philip." log han vänligt.

Flickan gav konungen sitt finaste leende och när de stod ensamma la hon varsamt en hand mot prinsens överarm.
"Jag förstår varför du trivs här. Det är vackert", sa hon, men Leonidas verkade inte lyssna. Hans fokus låg istället på kungaparet då Philips förtvivlan fick honom att känna sig illa till mods. Var han själv en av anledningarna till varför drottningen betedde sig som hon gjorde?
Han behövde träffa med henne igen. I enrum. Där ingen kunde störa dem.
"Hon är mycket vacker", fortsatte kvinnan, som ett nytt försöka att få mannens uppmärksamhet. Och det här gången gick det bättre. Leonidas tittade storögt på henne. Sannerligen var hon lik Cleopatra. Det var anledningen till att han valt henne från första början. Ett tappert försök till att glömma sin väns hustru.

Cleo stannade vid en av hästarna, hade fått hästen som August valt ut för länge sedan. Hon lutade sin panna mot hästen men ställde sig ordentligt då hon hörde någon komma. Hon granskade Philip och rynkade lite på pannan.
"Jag ska in till staden" sade hon försiktigt och gick fram till honom. Hon visste att hon betedde sig orättvist men hon visste inte riktigt vad hon skulle ta sig till. Hon visste att han skulle be om en förklaring, som han gjort så många gånger tidigare. "Jag är rädd att jag inte kommer kunna ge dig det du vill ha och att du kommer bli besviken." sade hon tyst och kliade sig i nacken. Hon avskydde att Leonidas kommit till palatset igen då hon inte ville något annat än att träffa honom och krya in i hans trygga famn.