Lupple och Ginerva2003

Hon hörde hur hennes mobil ringde och hon tog upp den.
Hon blev nervös

Han stannade till. Han kände hennes andning och hjärtslag ändras. Han stirrade mot telefonen och försökte att inte visa sin oro. "Svara." Uppmanade han lågt. "Om du inte svarar kommer det bli värre." Viskade han tyst.

Hon svarade.
”Hej pappa” sa hon
”Hej har du hittat vampyren en” frågade han.
”Nej det har jag inte” sa hon.
”Varför låter du nervös” frågade han.
”Jag hör inte vad du säger jag tror samtalet kommer brytas” sa hon och gjorde massa ljud innan hon lade på.

Han hörde samtalet, han hörde vartenda ord och hon var en riktigt dålig lögnare. Ingen skulle köpa det där. Han såg på henne när hon la på och suckade tyst. "Vi måste träna på din övertalningsförmåga." Sa han och kramade hennes hand mjukt.

”Ja jag förstår det men alltså jag vet inte hur jag ska ljuga för min familj” sa hon.
”Jag är så rädd att dom skulle få veta att det är du och sedan skada dig” sa hon

Han flinade lite. "Jag kan hjälpa dig med det." Sa han roat och blev sedan mer allvarlig. "Inte för att dissa din familj eller så. Men de kan inte ta mig. Jag är rätt gammal och jag vet vilka dem är. Du behöver inte oroa dig för min säkerhet." Viskade han.

"bra" sa hon och kramade om honom hon ville inte att något skulle hända honom.