Draco Memoraid

Shit hoppas att hon inte blir upptäckt

Någon eller något var mycket riktigt påväg mot mitt håll, än så länge dold av de kraftiga trädstammarna. Instinktivt kastade jag mig ljudlöst åt sidan och kröp in bakom den tjocka stammen på ett pinjeträd och satt där med klappande hjärta.
Stegen kom allt närmare, så pass nära att jag nu kunde urskilja spridda röster och skratt. Och med en lätt ilning av fasa upptäckte jag att det inte var steg från bara ett par skor, utan från minst tio.
Shit shit shit! Hjälp! Se henne inte!

”Ursäkta mig mitt herrskap”, sa en skarp kvinnoröst som kom från en av dödsätarna som stod snett till vänster om mig där jag satt ihopkrupen, ”Om ni ursäktar så sitter det en dum liten flicka bakom det här trädet och lyssnar på vartenda ord av det ni säger.”
Skojar du eller? Nej! NEJ! NEJ! Fan också! De där dödsätarna vägrar ju lyssna...

Vid benämningen av Dracos namn ryckte jag till. Var han också här? Nej det var omöjligt. Tänkte dem skada honom? Trodde dem kanske att det var han som hade skickat hit mig?
*Öppnar en ny flik och försöker övertala mig om att det bara är en fanfiction och inte på dödligt allvar(det går sådär)*
Elli får inte veta att Draco är en dödsätare, inte nu, nej!

Jag hade inte fått syn på honom tidigare eftersom han stod sist i ledet och i jämförelse med de andra fjorton såg väldigt liten och mager ut. Han hängde med huvudet och tillochmed på det här avståndet kunde jag se att han darrade.
Gud jag kan känna vilken panik han har stackarn...

Men vad det än var som hade kommit till min undsättning så verkade det inte besväras av deras ljusgröna blixtar som skulle sända en vanlig trollkarl till en definitiv död.// "Nott?"
HA! Jag sa ju att han inte var någon dödlig!

”Varför ställer du alltid en ny fråga?”
”Och varför ger du aldrig mig några svar?”//”Hur klarade du av alla dem ensam? Dem var femton stycken...”
”Det sa jag inte att jag gjorde”, svarade han.
”Men...Dem försvann...”
”Jag sa aldrig att jag var ensam.”
”Jag såg ingen annan där.”
”Du såg inte mig heller.”
Jag suckade och han log ett litet glädjelöst leende. ”Jag räddade ditt liv, kan du inte bara nöja dig med det?
Argh han är en sån där irriterande demon som aldrig ger ett rent svar!

”Han kommer tillbaka när han fullföljt sitt uppdrag. Det kan ta dagar, det kan ta veckor.
Mystiken tätnar igen...

*sitter. Kan inte skriva. Kommenterar ditt svar till min kommentar ist.*
Whaaat? Var hon så full? Allvarligt? Hon kändes inte så. Jag tror inte hon legat med Draco när hon är helt nykter, men... Att glömma det helt?
Jag håller med dig. Har alltid varit lite rädd för såna drycker. Hoppas det sitter i sig länge.
*fortsätter till kapitlet.*
DUMMA PANSY DUMMA PANSY! Why you do what? DUM DUM DUM DUM DUUUUUUUM! (Både dramatisk melodi och DUM)
Svar till McGonagall:
Snape kan bara lämnat Draco. Han är en dödsätare. Dessa knäppa varelser kan vara saker Dödsätarna lämnat kvar. Eller: Nån kan ha förvandlat dödsätarna. Denna någon står under en osynlighetsmantel. Det VAR ett möte. Pansy är heemsk.

Det var ju Draco, och varför gjorde han inget?! ♥


ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH SÅÅÅÅÅÅÅ FYCKING BRA!!!!♥ ♥

om man slutar läsa den här är man ju helt dum i huvudetc: asbra som vanligt

ååh så freaking bra♥

hinner inte skriva en lång kommentar nu, men asbra och jag har tummat sötis! ♥

btw Choppa; jag har en såkallad Umbridge-penna! du kan få låna den! *räcka över pennan* ;3

Åhh, tack Sandy Potter! *Skriver med Umbridge-pennan Jag älskar Draco Memoraid* c':

Omigod. Mitt enda ord.

OMG! OOMMGG! OOOMMMGGG! OOOOMMMMGGGG!



Is it really right I see, or is there a new wonderful chapter that God has written? ♥~♥



(No, this is not real life. Or am I wrong? Because I don't think God send us a writer God. O.o)



Du där uppe på den bilden, ja du precis du som säger att författar guden finns titta på bilden nedanför dig.




Nadja, min läskigt snygga Nadja. ♥
Kan du bara beskriva med ett ord, med ett ENDA ord det här;
Varför är du så;
Bra på att beskriva allt så jävla prydligt och klart?
Hur har du förmåga att få mig att känna som om att jag är Elli?
Varför är du så sexig, vacker, snygg, gullig, söt, fin, underbar och vacker?
Vem är dig mamma och pappa?
Jag vill veta det eftersom jag kanske kommer springa hem till dig och be din mamma och pappa tala om för mig hur de fick en sådan sexig, vacker, fin, söt, snygg, gullig, underbar och talangfull dotter! ♥
Beskriv detta med ett ord, med ett ENDA ord. :3 ♥

"Okej, sluta tjafsa Soso. Du kommer aldrig att bli lika talangfull och sexig som Nadja."
"Okej, mamma. );:"

Se, Nadja. Min mamma tycker att jag borde vara lika sexig och talangfull dom dig. :'3
Men tyvärr, så kan jag inte bli så talangfull och sexig som dig. ;*

Okej, över till "omvadjagharattsägaomkapitlet". ;,3

Nadja, hur, hur, hur?
Hur lyckas du få ihop en sådan bra kapitel?
Hur?
Det var så jävligt underbar, du vet inte hur mycket jag har längtat till denna här kapitlet. ;.3♥
Jag tycker det var den bästa kapitlet någonsin och seriöst du lyste upp min dag med denna underbara kapitel..
Jag är helt mållös jag vet inte vad jag ska säga, asså seriöst jag dog när jag läste att någon dödsätare var helt tyst.
Eller så är det bara i min fantasi som jag tror att det är Draco, men vem vet (du vet såklart ..) kanske är det HAN iallafall...
Men som sagt, bejjbee du skrev allting så himla bra och jag smälte av kåtheten.
Seriöst, jag ville bara stoppa in mitt långfinger i miffan.... O.o

Bra skrivet igen gumman, fortsätt så. ♥

Love you, dear. :* ♥

Inte världens bästa kommentar, men kan inte skriva bättre eftersom jag har drabbats av det där jag sa till dig. :'|

fattar inte hur du kan skriva så bra!!!