Prs tippest & JustAFriend

Fan. Men det var väl trots allt rimligt. Vad hade dem väntat sig liksom? Att allt skulle bli perfekt? Nu var det väl inte helt förstört även om stämningen definitivt förstörts en den, men det var ändå rätt klassiskt. Att de lyckades fucka upp på något sätt liksom. Typiskt Elbastian.
Elliot svarade bara genom att skaka på huvudet. Nej, någon kondom hade han definitivt inte. Hade aldrig haft heller för den delen. Åh, snacka om nybörjare.
”Men jag har inte legat med nån annan och det hade väl inte du heller? Så då borde det vara safe, right?”, började han efter att slutligen fått bort skärpet helt och lät det falla ner mot golvet. Fast sedan kom han på vad han höll på med. Nu kunde ju turligt nog ingen bli gravid, men ändå, så...oansvarigt. Dumma dumma Elliot. ”Umm, eller nej...vi, vi behöver ju inte göra allt. Det...åh, gud vad vi är oerfarna”, fick han fram med ett litet frustrerat skratt på slutet.

Elliot fortsatte pilla med skärpet och fick till slut bort det helt och hållet. Föreslog den äldre verkligen att de skulle ligga utan kondom? Herregud, det var kanske inte en stor grej alls men det kändes så jäkla fel. Och Seb hade verkligen ingen koll på hur hiv och sånt ens uppstod och det var väldigt lätt för honom att bli nojig över sånt med tanke på att bakterier inte alltid var hans grej. Bakterieskräcken som ibland slog till och bara "du kommer dö om du inte tvättar händerna nu", liksom. Sex utan kondom? Fine att ingen av dem kunde bli gravid eller att risken för att få någon sjukdom var minimal eftersom ingen av dem hade legat med någon annan, men den där lilla, lilla, förmodligen obefintliga risken för att något skulle gå fel klamrade sig fast i Sebs hjärna.
Så Elliots skratt besvarades inte av Seb. Seb som var typ i fullständig panik för att den äldre ens skulle föreslå det där. Fattade inte han att något skulle kunna gå fel? På något sätt? Eller var det verkligen bara Seb som nojade sig så sjukt mycket?
"Jag... öh", började han och blickade in i de gröna ögonen. Försökte fumla ut något ur hjärnan att säga. "...vill hellre vara safe than sorry typ." Men snälla nån Seb, kunde du inte komma på något dummare att säga?

Åh, dumt sagt Elliot. Uppenbarligen blev den andre obekväm av (det usla) förslaget.
”Ja, ja såklart...jag blev lite...lösningsfokuserad. Det klart vi ska vara försiktiga”, svarade han hastigt i ett försök att rädda upp allt. Det kändes dock som att det tåget redan hade gått. Ja, stämningen var helt klart förändrat och det där upphetsade som funnit där bara en kort kort stund innan, var i princip borta. Var det ens någon mening att fortsätta den lilla akten nu? Tveksamt. Kanske var det bättre att ta upp det senare under kvällen. Antingen gå ut och köpa det som saknades, eller helt enkelt låta stämningen byggas upp igen. Eller så kunde de fortsätta, bara att åtminstone Elliots kropp lugnat med sig lite väl mycket.

Seb kunde typ se känslan dras ur Elliot. Det var nästan som att han blev som en urkramad trasa. Äh, kanske inte så mycket egentligen, men allting förstärktes i Sebs huvud och ögon. Förstärktes och överdrevs. Något obefintligt blev till hela världens angelägenhet. Tramsigt faktiskt. Samtidigt var han bara en tramsig tonåring också. Fast egentligen kommer Seb nog vara sådär hela sitt liv. Tramsig, alltså.
”Förlåt”, mumlade han och blickade in i de gröna ögonen. Lät blicken flacka fram och tillbaka mellan det vänstra och det högra ögat. ”Jag bara... gillar inte bakterier så mycket... och sjukdomar är... läskigt.” Brukade det där ens vara en grej? Att folk som var rädda för bakterier inte ville göra det utan kondom? Eller var det bara Seb? Det kändes som det. Och sen kändes det extra dumt för att han inte ens var rädd för bakterier på riktigt, utan det var bara ibland som tanken slog om honom och han greps av mer eller mindre panik... Åh, sluta övertänk Seb!

Nej, Elliot hade inte förändrats speciellt mycket. Förutom att han inte var lika...på längre. Men att Sebastian upplevt det hela annorlunda var ju långt ifrån konstigt. De två pojkarna tycktes ju missförstå varandra konstant.
”Be inte om ursäkt Seb. Det är bara att vi förbereder oss bättre nästa gång, hm?”, mumlade Elliot till svar och placerade sina händer om den yngres kinder. Lämnade en puss på pannan.
”...jag visste inte det”, svarade han mjukare än innan. Herrejösses, mjukare än vanligt vad blev ens det? Sockervadd och fluffiga moln? Fast nej, det var nog inte ens mjukare sagt. Bara lite mer försiktigt eller så. Det där kom liksom lite som en överraskning. En som kanske varit bra att veta om tidigare. Aja. Bättre sent än aldrig.

Okej. Dumt att be om ursäkt. Men en ursäkt kändes definitivt passande för det kändes som han hade förstört hela stämningen. Den som varit så bra. Perfekt. Och så hade han glömt bort att ta med... Fan. Nej, det var verkligen dumt. Korkat Seb!
"Nej, alltså det är inte så seriöst", tillade han. Han hade ju inte värsta bakterieskräcken. Inte som folk i sådana tv-serier liksom. Men en bakomliggande rädsla, som ibland knackade på och gjorde sig ordentligt påmind. Som typ nu. När den satte fram en spärr i huvudet. "...det bara... Blir så ibland. Att jag typ måste tvätta händerna helt plötsligt eller bara... Ja..." Förhoppningsvis låter han inte helt sjuk i huvudet i alla fall. Man kan alltid hoppas.

Det där lät som ett klassiskt Elliot-citat. ’Nej nej, det är inte så farligt’, liksom. Elliot visste inte om han skulle lita på det där eller ej. Visserligen hade han ju aldrig lagt märke till någon bacillskräck innan. Ingenting som tydde på sådana tankar. Men tja, sen gick väl det att missa rätt lätt. Sebastian verkade ha en tendens att inte vilja vara till besvär. Som att Elliot inte skulle kunna hantera det. Det kändes lite jobbigt.
Han nickade lite och välte sedan ner på sidan istället. Att något annat skulle hända kändes inte längre rimligt. Inte just då. Den stämningen var borta. Inte helt förstörd på något sätt, bara förändrad. En handen vandrade upp till Sebastians bleka bröstkorg.
”Tycker du det är jobbigt att vara så nära? Med baciller och så...”, undrade han. För honom själv var inte bakterier någon stor grej. De fanns där liksom. Men händer och munnar var väl proppade med bakterier? Betydde det att den yngre tyckte det var otäckt?

Ja, sex var inte en möjlighet längre. Men det sög ändå att Elliot välte över på sidan, för det var inte lika mysigt. Och det blev jobbigare att ha ögonkontakt med varandra. Nåväl, Seb vred på huvudet för att fortsätta blicka in i de gröna ögonen där bredvid.
”Nej”, svarade han. Och det var sant. Annars hade han nog inte klarat av att vara så nära som de faktiskt var. ”Inte just nu. Men ibland... När jag börjar tänka för mycket typ, blir det jobbigt.” Han blickade bort mot den äldres hand på sin hans bröstkorg. Nej, det där var ingen fara. Samtidigt kändes det snart som att han skulle börja övertänka det där också... Okej nej Seb, titta bort, nu. Han vände tillbaka blicken till de gröna ögonen. Safe.
”Men det har aldrig hänt med dig”, tillade han, för att vara tydlig. Ville inte att Elliot skulle tro att han hade freakat ut inombords när de hånglade eller något. ”Det har typ bara hänt två gånger någonsin så det... Det är lugnt med närhet.”

Om den yngre talade sanning så var ju åtminstone det en lättnad. Att de två inte blev äcklade av varandra var kanske lite av en förutsättning för att deras förhållande(som ju fortfarande inte ens var något förhållande) skulle funka. Nu var det kanske lite annorlunda om det handlade om tvång och sånt, men ändå. Det kändes bra. Fast det sög ju fortfarande för Elliot ville att Sebastian skulle vara fri från allt sånt. Allt jobbigt. Bara må bra liksom. Trots att det var en omöjlighet.
”Bra”, svarade han och flyttade blicken från ett öga till det andra. ”Fast det låter ändå jobbigt”, konstaterade han efteråt. Ville inte vifta bort problemen liksom. För det var ju sant. Det fanns ju roligare saker att göra än att tvätta händerna.

Det verkade som att Elliot överskattade Sebs bakterieskräck otroligt mycket. För det var typ inte ens en grej - bara ibland, inte alls ofta. Det var inte jobbigt. Åh, tänk att ha bakterieskräck på riktigt... Nej fy, vad jobbigt det hade varit. Att tänka sådär hela tiden. Nej, Seb hade det väldigt bra. Ingen fara med honom, liksom.
”Det är inte jobbigt”, svarade han och lät ena handen vandra upp till den äldres lockar. ”Jag lovar.”