Prs tippest & JustAFriend

Det var säkert skumt att bara försvinna in på toa sådär, men det kändes som ett bättre alternativ än att bryta ihop ute i rummet. Några lugnande tankar framför en spegel kunde förebygga sånt.
Elliot nickade. Han var okej. Lite kaosig, men okej. Inget som den yngre behövde oroa sig över. Inte just då i alla fall.
”Det luktar så gott”, sa han med ett litet leende, innan han slog sig ner bredvid maten. Pasta och cola. Definitivt en utmaning. Men hade skulle klara det. Ja, det fanns inga alternativ.

Okej. Elliot var okej. Om han nu inte ljög om sitt välmående, vilket också var en möjlighet, men Seb ignorerade den. Utgå från att han är ärlig. Tillit, Seb. Det är en grej!
”Mm, det gör det”, svarade han. För det luktade verkligen gott och han ville mer än gärna bara slänga in maten i munnen. Men lugnt nu, Seb. Nu var det oklart om det skulle vara triggande, han hade ingen aning om hur Elliots tankar fungerande. Och trots att han kunde fråga kändes det inte rätt, så han lät bli. Bestämde sig för att äta i Elliots takt. Det var väl bra?
Och så ringde mobilen också. Han fumlade upp den ur fickan och såg namnet som lös upp på skärmen. Kyle. Kyle som förmodligen ville dra med honom på någon fest eller något annat som aldrig skulle kunna mäta sig med ett hotellrum med Elliot. Nej, detta var strikt Elliot-tid. Istället för att svara stängde han av mobilen helt och hållet. Ner i fickan igen, seså.

Det kändes bra att mobilen stängdes av och stoppades undan. Det var som en markering från Sebastians sida, att den här stunden liksom var värd något. Nu fanns det väl mer än ett telefonsamtal som kunde bekräfta det, men det kändes ändå bra att den yngre prioriterat Elliot över vem det nu var som ringde. Kanske var det egoistiskt, kanske inte.
Var det okej att börja äta? Överanalysen var vid det här laget skrattretande. De skulle bara äta kvällsmat tillsammans. Två tonåringar. Ingen big deal. Så Elliot trotsade sin tankar och började äta.

Elliot började äta och Seb var inte sen med att börja äta han med. Och det var mysigt. Att äta en riktig måltid tillsammans med Elliot. Hans pojkvän-ish. Visserligen tog det förmodligen en bra längre tid att äta upp måltiden nu tillsammans med den äldre än vad det hade gjort i annat sällskap, men det spelade ingen roll. De hade tid. Och så länge den tiden de hade spenderades i varandras goda sällskap hade han inget emot att saker drog ut på tiden. Verkligen inte alls. Anyway. Så småningom var bådas tallrikar tomma. Seb hade hällt upp ett glas champagne till sig själv men hade inte börjat dricka av det ännu.
"Ska vi ta ett bad?" frågade han, med champagneglaset i handen och ett höjt ögonbryn.

Ätandet gick bättre än väntat. Visst tog det ett tag och tankarna snurrade, men Sebastian åt upp allt och då gjorde Elliot detsamma. Under tiden bara pratade dem om allt mellan himmel och jord. En bra distraktion, men framförallt mysigt. Och bra. Ett samtal utan depp. Bara allmänt babbel så som Elliot antog att par brukade ägna sig åt. Nu var de väl tekniskt sätt fortfarande inte tillsammans men poängen kvarstod.
Elliot blickade lite osäkert på champagnen. Inte helt bekväm. Han försökte dock att inte lägga allt för stort fokus på det. Ett glas var okej.
Han nickade med ett litet leende som svar på frågan. Bad var bra. Elliot reste sig upp och började plocka undan tallrikarna. Ställde bort dem på skrivbordet. Och sedan gick han tillbaks till Sebastian och lämnade en puss på den tonårsknottriga pannan, innan han styrde stegen mot badrummet. ”Jag går och häller upp badvattnet”.

Seb tittade på Elliot då han började plocka undan. Ovanligt nog slogs han av tanken att hjälpa till, men vid den tiden var Elliot i princip klar. Äsch, det hade ju inte varit så mycket att plocka undan ändå. Och hursomhelst fick han en puss av världens finaste läppar i pannan. Det bubblade till i magen. Åh men kom igen Seb, börjar magen verkligen bubbla till av en oskyldig puss? Hur kär är du egentligen?!
Nåväl, Elliot begav sig iväg till badrummet för att tappa upp vattnet i badkaret. Kvar satt Seb, fortfarande med det osmuttade champagneglaset i handen. Tog sin första klunk innan han ställde ner glaset och drog av sig tröjan. Ärligt talat var han nog ganska nervös över att bada tillsammans med Elliot. Visst att han inte var lika tanig som förut och att kroppsbilden förbättrats, men osäkerheten satt definitivt kvar.

Vattnet började tappas upp. Imponerande snabbt, tyckte Elliot. Skillnaden mellan duschstrålen hemma och den här var markant. Hemma. Vad var ens hemma längre? Huset han bott i tidigare var obebott nu. Allt var lämnat. Övergivet. Den sunkiga soffan. Madrassen. Den sönderrivna tapeten. Allt. Och trots att livet där inte varit lyckligt, så var separationsångesten kvävande. Och mamman, när skulle hon komma tillbaks och hur skulle det bli då? Fosterföräldrarna var omtänksamma och skjutsade syskonen till avdelningen flera gånger varje vecka. De tvättade kläder och lagade mat. La inte över för mycket ansvar på Elliot. Men det var ju ändå inte hans riktiga föräldrar. Och framtiden var oviss. Förfärligt stressande.
Elliot kom på sig själv med att stirra in i kaklet. Nej, de där tankarna fick han allt ta och skjuta åt sidan. Deppet hade ju genomsyrat deras första stund tillsammans, så nu kunde de väl ändå bara få ha det lite bra? Ja, det kändes rimligt. Den äldre lutade sig mot dörrkarmen in till badrummet. Blickade bort mot den yngre. Tittade kanske lite för länge, lite för suktande, på den bara överkroppen, innan han istället drog av sig strumporna. Nervös? Ja.

Elliots blick var nästan brännande. Och så dröjde den sig kvar, vilket till en början fick osäkerheten att slå ut, men senare... Tja, kände han sig... Snygg? Varför skulle Elliot annars stirra? Stirra för att han var ful? Nej Seb, skärp dig. Du är inte ful. Inte helt och hållet, i alla fall.
Han försökte skjuta undan de negativa tankarna så gott det gick och reste sig upp. Drog av strumporna, precis som Elliot hade gjort, innan byxorna också åkte av. Det var bra att våga. Viktigt, trots att det var jobbigt. Och så tog han sitt förbaskade glas med champagne och närmade sig Elliot.

Elliot slätade ut strumporna och la dem på fotöljen intill dörröppningen. Drog definitivt ut på det hela. Ångrade att han ens nämnt badkaret tidigare, Skulle allt bli stelt? Ugh. Nej, det fick det inte bli. Kort därpå var den yngres kläder av och Elliot stod fortfarande barfota. Med resten på. Trots att badet var på god väg att bli klart. Fan, skärp dig Elliot. Den grönögde drog av sig byxorna och hängde även dem över stolen. När Sebastian närmade sig mötte Elliot upp och pressade läpparna mot den yngres.

En välbehövd kyss för att lätta upp trycket som i alla fall Seb känt stiga upp i hotellrummet. Men Elliots läppar - den tunnare överläppen och den fylligare underläppen - lyckades lugna honom. Direkt. Och förhoppningsvis kunde hans egna tunna läppar göra detsamma för Elliot - men det var tveksamt. Han var inte i närheten av lika bra som Elliot. Långt ifrån lika trygg.
”Jag älskar dig”, mumlade han efter att ha dragit sig undan en aning. Händerna hade han låtit placera under den äldres tröja, för att den förhoppningsvis skulle dras av.