Antikens Grekland [Rollspelare och Countess]

Leonidas började långsamt gå mot stallet. Den unga kvinnan följde efter, nu med sin arm omkring hans, och väl framme stannade dem några meter från kungaparet.
"Kommer jag olägligt?". Leonidas såg mellan dem, och kunde tydligt se att deras relation inte var densamma som för fem månader sedan.
"Leonidas har berättat mycket gott om det här platsen. Och jag ville se det med egna ögon". Det var flickan som lagt sig i. Återigen hade hon ett charmigt leende på läpparna. Det var modigt av henne att tala så fritt till kungligheter, men det var också en av anledningarna till varför hon passade vid Leonidas sida. Liksom prinsen verkade hon tycka om att stå i centrum och bakom det sofistikerade yttret gömde sig något livfullt.

Cleo himlade med ögonen och kollade på Leonidas och hans nya. Hon blev något enormt irriterad av att se båda män framför sig och att hon dessutom blivit ersatt av någon dålig kopia förbättrade inte heller hennes humör. Hon bet sig på läppen för att inte säga något otrevligt utan tog sig upp på hästen.
"Middag, Cleo." sade Philip och tittade upp på henne. Hon nickade lite och red lugnt iväg från dom. Philip vände sig mot Leonidas och hans sällskap. "Jag ber om ursäkt för min hustru, hon var enormt stressad över barnet och allt. Hon är i vanliga fall på bättre humör, inte sant Leonidas?" log han och la armarna i kors. "Hur som helst, jag ska inte störa er rundvandring." log kungen och nickade lätt åt prinsen innan han började gå därifrån.

Leonidas tittade efter flickan som nu red iväg från palatset. Han avskydde att se henne så upprörd, och att han nu stod där med en ny kvinna vid sin sida gjorde nog inte saken bättre. Helst av allt ville han ta sig häst och galoppera efter, ta henne åt sidan och försöka göra allt bra igen. Men det var förstås inte möjligt. Istället vände han blicken mot sin broder igen och besvarade hans fråga med ett leende.
"Det stämmer. Sist jag såg henne var hon fylld med energi", sade han, och insåg inte förrän efteråt hur underligt det faktiskt lät. Särskilt från någon som bara känt Cleopatra i några dagar. Han räddades dock av flickan som nu sakta förde sin hand över prinsens överarm. "Jag är övertygad om att hon är en fantastisk drottning. Ni är en lyckans man, ers majestät", sade hon.

"Kan inte du pröva att prata med henne? Ta reda på hur hon mår, för du var ju väldigt bra med barn så som jag minns det. Hennes bror gillade ju dig och allt." sade kungen efter en kort stunds funderande. Han kollade hoppfullt på sin broder, skulle aldrig tro att något annat skulle ske än en ytlig vänskap mellan Leonidas och Cleo. "Jag kan visa runt..." började han och rynkade sedan lite på pannan, hade inte fått flickans namn.

Det konungen bad om fick Leonidas att lyfta på ögonbrynen. Han visste att brodern inte väntade sig mer än en vänskap mellan dem, men han hade ändå inte väntat sig att höra dem orden. "Självklart", sade han kort och försökte dölja ett leende. Det var det perfekta tillfället att få tillbringa tid med Cleopatra, då till och med maken förväntade sig att dem skulle vara tillsammans. Leonidas tog sig loss från flickans grepp och sträckte sig efter springaren som följt honom bort till stallet tidigare.
När den unga kvinnan hade både händerna fria igen så neg hon på nytt framför konungen. "Octavia, era höghet..", sa hon. "..och det vore en ära om ni ville visa mig palatset".
Då Leonidas visste att Octavia var i goda händer så klev han upp på hästen och red i samma riktning drottningen. "Jag ska göra mitt bästa", sa han innan han försvann.

Philip nickade lite och såg efter sin vän innan han vände blicken till flickan.
"Hur träffades du och Leonidas?" frågade han nyfiket, han inte hört något om en kvinna i sin broders liv alls.
Cleo hade stannat halvvägs och låtit hästen dricka vatten medan hon stod och blängde framför sig, tänkte nog dröja lite mer än till middagen då hon inte alls ville dela måltid med prinsen och hans kvinna. Det var ofattbart hur mycket hon störde sig på hans sällskap och hans närvaro egentligen. Hon suckade högt och drog frustrerat händerna genom håret innan hon tittade ner på sin mage.

När Leonidas befann sig bortom synhåll från palatsen så ökade dem tanken. Snart var hästen i galopp. Han hoppades på att komma ifatt Cleopatra innan hon nådde fram till staden, och efter halva vägen hittade han henne i närheten av en sjö. Förmodligen hade hon stannat där för att låta hästen dricka. Han red sakta närmare och klev av hästen under tystnad.
"Det var inte det välkomnande jag hade väntat mig", sa Leonidas efter att ha gått fram och det endast fanns några få meter mellan dem.

"Det var under en tillställning som hölls av hans far", svarade den unga kvinnan innan hon gladeligen tog konungens sida. "Prinsen har varit mycket god mot mig sedan dess". Då kvinnor som levde efter de strikta reglerna för familjelivet vanligtvis inte fick närvara på faderns fester, och på grund av de dyrbara kläderna som flickan bar, sade det sig självt att Octavia var en hetär: en vacker, sofistikerad sällskapskvinna som fick delta i männens umgängesliv.

Cleo njöt av den fridfulla tystnaden och slöt ögonen en stund tills hon hörde en häst närma sig. Hon rynkade lite på pannan men valde att strunta i det tills hon hörde Leonidas röst. Hon funderade en stund på hur hon skulle svara, kom inte fram till något bra.
”Jag ber om ursäkt ifall ni inte kände er välkomna. Jag är säker på att Philip ser till att ni gör det, om ni åker tillbaka igen.” Sade hon kort utan att kolla på honom. Hon var allt för irriterad för att orka vara snäll eller trevlig.

”Justja, hans fars tillställningar var alltid väldigt... extra.” Log Philip vänligt och nickade sedan lite. Han blev inte förvånad av att Leonidas varit god mot henne, det var lätt att förstå att hon var en hetär och Leonidas visade ofta intresse för dem. ”Du påminner om min hustru. Både till yttre och den uppfattning jag har om ditt inre.” Sade Philip, tänkte mest högt. Hon var väldigt livlig och pratade öppet, några av de få saker som fått Philip att falla för Cleo direkt.

"Din make ville att jag skulle prata med dig. Försöka ta reda på hur du mår". Leonidas gick ännu närmare och stannade inte förrän rummet mellan dem var minimalt. Han rörde henne däremot inte då man kunde höra på Cleopatras röst att hon fortfarande var upprörd. "Tydligen är jag bra på det..".

Konstigt nog verkade inte Octavia förvånad över kommentaren om att hon påminde om Cleopatra. Istället besvarade hon konungen med ett svagt fnitter. "Jag tar det som en komplimang.", sa hon roat och la sedan armen omkring Philips när de påbörjade rundturen . "Vem vet. Det kanske finns vissa likheter. ".

Cleo höll blicken framför sig och spände sina käkar, vägrade släppa allt och springa in i hans famn som om inget alls.
”Min make har överskattat din förmåga isåfall, du kan gå nu.” Sade hon kort och började gå mot sin häst, vågade inte stå så nära honom allt för länge. Hon strök lätt med handen över hästen och kände hur den andades med djupa andetag. Det lugnade henne något enormt att hon inte var den enda där med Leonidas. Hästens sällskap var bättre än inget alls.

Philip nickade lite och drog handen över ansiktet.
”Ni hade nog kommit överens, som sagt så är hon nervös över barnet.” Sade han och kliade sig i nacken. ”Jag tänkte ha en fest ikväll, jag ska nog se till att ni får chansen att prata.” Log han nöjt. Han kände sig nöjd med sin idé över att se till att Cleo fick en vän.