Vattenstaden Vidomina & Med

Hon gick efter henne och såg på bindorna och tog några.
"Jag tror era är bättre. Det är säkert inte massproduserade som ytan. Man kastar dom och de förstör. Är dessa typ att de går sönder när man slänger dem eller kan man gräva ner dem och de blir till jord?"

Mary såg förvånad ut och såg frågande på bindorna till Ruby igen. "Går sönder.. gräva... ner?" Hon såg osäker ut. "Jag har aldrig testat något av det, så jag vet faktiskt inte." Hon ryckte på axlarna. "De funkar iallafall." Hon log mot henne. "Jag ska hjälpa Jules plocka undan i köket, så kan du lägga dig? Jag är med dig på morgon imorgon.", så kan vi väl fira din födelsedag bara du och jag där ett tag, innan Jules och Caspian kommer hit igen?" Hon strök med handen över Rubys huvud. "Sov gott." Hon pussade hennes kind och gick sedan iväg för att hjälpa Jules.

"Jag menar. Är dessa bra för eran miljö? Att det inte skadar er stad som våra gör med vår planet." Hon såg oroad ut och suckade.
"Ja godnatt." Hon log och kramade om henne in vände sig om för att smita in på badrummet.

Morgonen därpå knackade Mary på dörren till Rubys sovrum. "Vännen, är du vaken? Grattis på din födelsedag!" Hon log och satte sig ner på sängkanten för att krama om Rubys hand. "Det var 19 du fyllde va?" Hon pausade. "Jag tänkte att vi kunde väl hjälpas åt att göra tårtan? Om du vill så finns det frukost till dig innan, annars kan vi väl äta den till frukost?" Hon log. "Det är bara du och jag här. Jules har dragit iväg till jobbet."

Hon hade vaknat och såg på henne. Skrattade men skakade på huvudet.
"Nej 20." Sa hon och kramade om henne. Hon såg sedan på henne.
"Ja det kan vi göra." Hon klev ur sängen och drog på sig strumpor.
"Jag går i pyjamas en stund. Det är faktiskt skönt."

"Åh förlåt. 20. Javisst." Hon strök hennes hår. "Du har så vackert hår. Låt mig hjälpa dig med en uppsättning sedan, till ditt firande senare? Snälla? Det är så tjockt och fint." Hon log och reste sig. "Gör så. Det är din dag idag, du gör vad du vill." Mary följde efter henne ut från sovrummet för att gå till köket. "Vill du äta innan vi bakar tårtan?" Hon gick fram till kastrullen på spisen och rörde om. "Det finns gröt."

Hon log mjukt och nickade.
"Det är klart att du kan få." Hon såg sedan ner och suckade. Hon tänkte på sina föräldrar. Vad skulle de säga? Hade de redan förstått att hon var borta? När hon kom ut i köket satte hon sig ner.
"Gröt skulle vara gott. Ni verkar äta gröt mycket." Hon skrattade.

Mary log och serverade henne en tallrik som hon satte ner på köksbordet åt henne. Hon skrattade. "Ja, det brukar vara vår standardfrukost. Varsågod."
Hon gick för att hämta något som liknade kaffe och hällde upp i en kopp till sig själv. "Du ser lite nere ut, hur är det?" Mary hejdade sig från att dricka från kaffet och gick fram till Rurby för att slå sig ner i kökssoffan mittemot henne. "Har du inte sovit så bra?"

Hon tog emot skålen och suckade.
"Det är min familj. Vid det här laget borde de redan börjat leta efter mig. Min mormor som jag ringer varje dag. Hon är säkert orolig." Hon såg upp på henne.
"Mina föräldrar." Hon såg sedan ner.
"Hela min släkt. " viskade hon tyst.

Mary tystnade och tänkte efter. Hon smakade på kaffet och såg med en bekymrad min på Ruby.
"Jag är ledsen att du blev tagen från din familj. Jag önskade att det fanns något jag kunde göra.", suckade Mary och andades in. "Vi kan inte riskera att bli upptäckta här, staden är här under vattnet för en anledning, men.." Hon tänkte efter. "..Kanske du skulle kunna få hälsa på på land igen? Om jag pratar med Sherman.."