Prs tippest & JustAFriend

Efter en kort sekund i tystnad började Elliot skratta. Inte ett överdrivet gapskratt, men lite mer än ett fnitter. Herregud, vad var ens detta för konversation? Förhoppningsvis hade väggarna bra ljudisolering. Rumsgrannarna behövde nämligen inte veta något alls om Elliots nedre regioner. Nej, de höll han för sig själv. Och tja, Sebastian då. Skrattet övergick till ett leende.
”Så mitt ansikte skulle lika gärna kunna se ut som en pungkula, och du skulle ändå vara nöjd? Jäklar, vilken komplimang”, svarade han ironiskt, men självklart fortfarande på skoj även om det låg lite sanning i att det var typ det där som den yngre hade sagt. Kraven var ju sådär höga om det där nu var sanning. Vilket Elliot förstod att det inte var, men ändå.
”Om du så gärna vill hångla med en pungkula räcker väl de som finns tillgänglig”, fortsatte han. Syftade på både hans egna och Sebastians kulor. Jösses, vad kom allt detta ifrån? Vart hade den pryda, obekväma Elliot tagit vägen? Kanske hade den yngre ändå gjort ett visst gott intryck.

När rummet föll i tystnad blev Seb nästan orolig för att Elliot tyckte att han var äcklig eller dum i huvudet eller något sånt. Det var han ju också, men han föredrog ju verkligen om pojkvännen inte såg den delen av honom. Som tur var verkade han inte inse det heller, för tystnaden varade bara i ett par sekunder innan rummet istället fylldes av Elliots skratt. Phew.
”Ta det som en komplimang, ja”, nickade han och flinade till. Det var väl värt att ta som en komplimang? Det tydde ju inte endast på att han hade fina pungkulor men också att han hade en otroligt fin personlighet som gjorde att utseendet inte spelade någon roll.
”Försöker du snacka till dig en avsugning nu eller vad är grejen?” frågade han vasst och skämtsamt innan han rufsade om Elliots fågelbo till hår.

Det var totalt omöjligt att ta det som en komplimang. Men allt var ju på skoj och för en gångs skull kunde Elliot faktiskt lägga det bakom sig och inte fastna i övertänkande. Definitivt ett stort framsteg.
”Tolka det som du vill”, svarade han med ett lätt utmanande (och fortfarande skämtsamt) leende på läpparna. Blundade när Sebastian skakade om fågelboet. Nej, meningen hade inte varit att bett om det. Det här samtalet var många mil utanför Elliots comfort-zone men för en gångs skull fick han väl ändå typ godkänt. G. Inte VG. Den där klassiska rodnaden började dock komma tillbaks. Något som den äldre, när han kände kinderna hetta till, försökte dölja genom att gömma ansiktet intill pojkvännens bröstkorg.

Elliot klarade nästan av situationen (skapad av Sebs humor) galant. Men bara nästan, förstås. Så småningom kom rodnaden ändå. Det var sött. Seb gillade när Elliot blev generad och började rodna. Fanns det något gulligare? Nej, absolut inte. När Elliot sedan begravde sitt ansikte vid Sebs bröstkorg för att dölja nämnda rodnad kunde han inte hålla tillbaka ett litet skratt. Typiskt Elliot. Lyckades få Seb att smälta hursomhelst. Han la handen bak Elliots nacke och lät sedan vila hakan intill hans huvud.
”Det går nog inte att tolka på ett annat sätt”, mumlade han efter att skrattet dött ut.

Skratt? Elliot visste först inte hur han skulle tolka det. Vad var roligt med detta? Blev han skrattad åt? Fast okej, chilla nu. Stämningen var ju lätt och de två hade ju haft en skämtsam ton. Dessutom var skrattet inte rått och kallt, nej det var varmt och mysigt. Seså, sluta övertänk nu. Sebastian skrattar inte hånande. Varför utgår du alltid från att du gjort något fel?
Något svar på det där hade Elliot inte. Men handen bak i nacken och den längre kroppen tätt intill kändes bra. Istället för att säga något puttade han istället bort en bit utav badrockstyget med näsan och började sedan låta läpparna vandra runt över den yngres bröstkorg.

Planerade Elliot att fullfölja Sebs tolkning av hans ord? Den ökade graden av intimitet tydde ju på det, men samtidigt var det väl dumt att förvänta sig något. Herregud ja, Seb, förvänta dig inget. Det behövs ju liksom inte ändå. Han är glad. Och pussarna över bröstkorgen var till en början väldigt mysiga men började mer och mer övergå till ett irriterande, kittlande moment.
”Elliot det kittlas!”, lyckades han få ur sig med ett barnsligt fnitter innan han tog tillbaka sina händer och försökte försiktigt trycka bort Elliots ansikte från bröstkorgen.

Planen var minst sagt oklar. Tidigare hade ju syftet inte varit att be om...något. Men sedan kändes det lite lockande. Och de små kyssarna var mest för att föra fokuset bort från de rodnande kinderna. Men samtidigt hade Elliot absolut inget emot att gå längre där heller. Men Sebastian hade ju sagt nej till sex. Ingen kondom, inget sex. Vilket var vettigt, men vart gick gränsen? Var det respektlöst att försöka gå längre än kyssar? Han ville ju absolut inte tillhöra gruppen människor som tjatade sig till intimitet. Åh, så många frågor.
Fnittret var gulligt. Otroligt sött. Att bli bortryckt var dock mindre uppskattat från Elliots sida. Han blängde skämtsamt tillbaks på den yngre. Började pussa på händerna som föste bort honom istället. En pussprotest. Med tanke på att det i vanliga fall var svårt att kittla den andre kunde detta för övrigt ses som ett framsteg. En svag punkt hade upptäckts.

Att Elliot såg det som ett framsteg att han hade hittat en svag punkt hade Seb ingen aning om. Om han hade vetat om det hade han tyckt att det var ganska obehagligt, för vem ville att ens svaga punkter skulle upptäckas och dessutom kommas ihåg? Inte Seb i alla fall. Svaga punkter var läskiga, för han föredrog att kontrollera sig själv någorlunda väl. Men var och hur han var kittlig var väl inte så farligt. Elliot visste ju redan om betydligt värre svaga punkter. Rökningen och den icke-existerande impulskontrollen, till exempel.
”Lägg av El, det är inte ens skönt!” mumlade han mellan fnittret när pussarna börjat lämnas på händerna istället. Förövrigt var händerna inte en svag punkt, tack och lov.

Det var inte många gånger som Elliot hade hört den yngre fnittra tidigare. Skratt var mer frekvent återkommande, men det söta fnittrandet fick gärna komma fram oftare. Förskräckligt gulligt ju. Fast troligtvis uppskattade Sebastian det hela betydligt mindre och om pojkvännen led så blev det ju svårare att njuta. Och ’skönt’? Det var ju inte syftet.
”Om jag hade velat få dig att ha skönt hade det ju inte varit händerna jag fokuserat på”, påpekade den äldre med ett skratt, men slutade pussattacken. Handhållning var underbart. Men det gav en annan typ av njutning. Rodnaden på kinderna hade fortfarande inte försvunnit. Elliots genans kring dessa samtalsämnen var ju hopplös.

Seb höjde förvånat på ögonbrynen. Huh, vad var det som hände med Elliot? Han klagade dock inte - verkligen inte, långt ifrån! Det tog inte lång tid för det förvånade ansiktsuttrycket att förvridas i ett leende. Elliot var ju nära att ta över Sebs roll i förhållandet. Eller tja, en otrolig light-version, får man väl ändå erkänna. But still. Det var roligt. Fast om Elliot nu skulle ta över Sebs roll var det oklart vilken roll Seb skulle ta. Äh, nu är det ju inte så som saker och ting funderar. Dumt att försöka reflektera över roller och sådant där när Elliot bara sa något som skulle kunna vara snuskigt.
"Vad har hänt med dig, El?" frågade han skämtsamt och blickade bort mot nattduksbordet och champagneflaskan han hade ställt där. "Har du druckit av champagnen? Är du full?!" Fortfarande skämtsamt tryckte han sitt ansikte ännu närmre Elliots, som för att granska varenda drag, som om det gick att se alkohol på det viset.