In the dark PRS Vidomina & Medi

"Ivan." Isabella kom fram och svalde. Han kanske skulle bli arg men hon var tvungen att försöka.
"Det blir för svårt att fixa till en fest på så kort tid. Vi kan säga till Fredagen som närmast. " Hon såg oroad ut.

Hon ville sätta sig upp och kved.
"Ströp jag honom?" Viskade hon och hon lät hes.
"Ströp han mig?" Hon var blek och öppnade ögonen.
"Kan du hålla min hand?" Hon hade inte märkt att han hade hennes hand.

"Fredagen..?!". Han knöt näven och drämde den i bordet. Han såg sedan åt henens håll och svalde. Han lugnade sig och försökte att le. "..Du har rätt. Förlåt, självklart. Annars skulle det bliit en omöjlig uppgift. Tills i övermorgon!". Han log ett leende och ställde sig upp från stolen. Han gick fram till henne. Han höjde händerna för att sedan kupa händerna om hennes ansikte. "Så vacker..", viskade han och menade Isabella. Han iakttog hennes ansikte och släppte henne sedan. "Fredag bli bra.". Han började gå mot trappan. "Bäst jag ser till de. Tror du de tycker att det är okej att jag kommer förbi igen?"

Rion tog hennes hand i sina och ögnade henne. "Lugn. Andas.", sa han och log mot henne. "Nej, han..", började Rion, men Leo avslutade meningen. "..Han bet dig. Han tog ditt blod. Han smakade av ditt blod och nu har han säkert gått i dagsljus.", sa Leo.

Hon ryggade tillbaka av hans lilla utbrott men lugnade ner sig. Han hade förstått.
Med ett leende nickade hon.
"Att ordna till med gäster kommer bli svårt men vi kanske kan få dem att a sig hit med vampyrens hastighet? Maten blir kanske svår men jag kan ordna fast jag inte är matansvarig." Hon så in i hans ögon.
"Mästare.." Hon svalde och nickade.
"Tala då lugnt med henne. Inga hastiga rörelser."

Hon såg på honom.
"Jag vill hem till England. Han kommer skada mig igen." Hon satte sig upp och tog handen för ansiktet.

"Du gör ditt bästa, min Viol.", sa Ivan och iakttog Isabella. "Tack för att du ser efter mig.", sa han och log ett charmigt leende mot henne.
"Du har rätt, jag ska ta det lugnt, jag har inte råd att tappa hennes förtroende.", sa Ivan och gick före Isabella mot Alices rum, över trapporna mot hennes sovrum.

"Han kommer inte kunna, Alice. Jag och Leo är här. Han kommer inte kunna det. Vi skyddar dig.", sa han med en låg stämma. "Orkar du resa dig upp?", frågade Leo och såg mot henne.

Hon gick till Alices dörr, knackade på och öppnade dörren.
"Alice hur mår du?" Hon log mjukt och såg på Rion.
"Ni är vaken. Rion hur mår hon?"

Alice skakade på huvudet.
"Jag kan bara sitta upp. Jag är yr och vill helst inte lämna sängen." Hon såg ner.
"Smäll till honom igen." muttrade hon.

När dörren öppnades väntade Rion och Leo att det var Ivan som väntade vid dörröppningen. Men när Isabella visade sig svalde de båda och log ett nervöst leende. De visste ju båda att hon var lojal sin mästare, det vill säga Ivan. När Isabella frågade Alice som sitt välmående såg det åt Alices håll. Alice verkade trött, tyckte de. "Hon är trött än, behöver vila.", sa Leo som svar på Isabellas fråga.

Rion skrattade lite då hon bett de om att smälla till honom. "Hon har garanterat mer energi än vi tror, hon vill smacka till Ivan.".

Isabella nickade och log.
"Jag kan be dem ordna med en kopp med choklad. Det ska inte vara så farligt." Hon log och skrattade mjukt.
"Oj smacka? Det var mig en hård sak att säga." Hon log mot Alice.

"Ja, ordna med en kopp choklad.", sa Rion. Han iakttog henne. Han drog sig till minnes att hon tyckte om chokladen. "Det blir bra, Isabella.", sa Leo, men flämtade till då han synade Ivan i dörröppningen.

"Mina vänner, mina.. söner..", sa Ivan och gick in i Alices sovrum. Han sökte sig till en stol i rummet och slog sig ner. "Jag bjuder er till en fest, i övermorgon, då vi kan njuta, trivas, dansa. Det lär bli spektakulärt..!". Han log mot de och blickade mot Alice. Han hade ju trots allt inte känt henne lika länge som Rion och Leo. "Du kommer att gilla det."

Hon log men hon tappade den lilla färg hon fått och såg bort. Hon försökte flytta sig och skakade på huvudet.
"Jag vill inte komma." Viskade hon och ramlade ner i Leos knä och svalde.
"Slå honom." Viskade hon och skakade på huvudet.
"Jag kan inte dansa. Jag vill inte vara kvar. Du bet mig, igen!"

"Alice..", började Leo som fångat henne i sitt grepp. Han förde henne tillbaka till sin plats på madrassen, men behöll hennes hand i sin.
Leo visste att han ville återfå en bra relation med Ivan, därför kunde han inte tacka nej för möjligheten. "Det blir roligt, Alice, det blir storslaget. Du kommer att bära det mest dyrbara tyg du kan tänka dig..!", sa Leo.
Rion hade däremot inte blivit lika övertygad som Leo. Han litade inte på Ivan. Sin skapare. "Låt oss överväga de. Lämna oss, Ivan.", sa Rion och såg mot Leo.