Prs tippest & JustAFriend

Tanken om att de två faktiskt var ett "riktigt" par nu slog även Elliot. Det skulle fortfarande gömmas i det offentliga, vilket sög, men i stunden fick det räcka. För även om Elliot sakta men säkert hade känt sig mer och mer säker i att den yngre skulle stanna och att det de två hade var äkta, så innebar det här en trygghet. Lite som ett kvitto på att allt var på riktigt. Det kändes bra.
Av Sebastians blick att döma hade kanske den lilla gosattacken varit lite väl...mycket? Inte mycket att göra nu dock. Såvidare det inte fanns någon tidvändare eller tidsmaskin i närheten. Någon sådan hade i alla fall inte Elliot någon vetskap om.
"Jag vill sova såhär varje natt", mumlade den äldre till svar och gosade återigen in sig intill pojkvännen. Den här gången var det näsan som begravdes intill den andres hals. Huvudet vilade på den trygga armen. Vad var det han hade syftat på? Hotellet? Sebastian? Sömnkvalitén? Svaret var allt, men delen med att sova intill personen han älskade var överlägset det viktigaste. Det hade nog gått att sova på asfalt, bara pojkvännen låg intill. Fast att tvinga Sebastian att sova på gatan skulle Elliot givetvis aldrig göra. Isåfall skulle han nog ha offrat sig att agera madrass. Hmmm. Fokus Elliot, fokus.

Seb hade planerat att somna om. Ja, han hade ju slutit ögonen igen av en anledning. Elliot verkade dock inte vara med på den planen - vilket nog egentligen var för det bästa, de hade ju inte all tid i världen - men just då var Sebs ögonlock så tunga att han ville gnälla till när Elliot fortsatte prata. Trots att det var gulliga ord som egentligen borde fått hans hjärta att fladdra till som en fjäril. Åh, morgonhumör. Älskart’.
”Mhm?”, mumlade han efter ett par sekunder. Ett par sekunder som gick åt att ta kraft till sig att inte gnälla och låta morgonhumöret skina igenom. Nej, inte framför pojkvännen. Åh, pojkvän. ”Syftar du på att sova med mig eller i en hotellsäng?” Han log smått och tvingade upp ögonlocken igen. Dags att vakna, tydligen.

Om rollerna varit ombytta hade Elliot också velat somna om. Att bli tvingad upp ur sin dvala var aldrig roligt. Och att väckarklockan i fråga fortsatte ringa, eller i det här fallet prata, var ofta minst sagt anledning till frustration. Men den där irriterade kommentaren eller grymtandet som Elliot nu hade insett att hade allt fick vänta sig, kom inte. Istället kom bara en fråga.
”Äh, var inte dum”, mumlade den äldre till svar och började stryka lite över Sebastians mage. ”Sängen såklart”, fortsatte han skämtsamt och började lämna små, lätta kyssar längst med pojkvännens hals och upp mot käkbenet.

Elliots svar fick Seb att skratta till. Kort, och mer som en fnysning istället för ett skratt. Den där hade han definitivt öppnat upp för. Tur att han kunde uppskatta humor, i alla fall. Annars hade det väl blivit ganska stelt mellan paret.
”Du får hålla ut till jul”, mumlade han skämtsamt till svar. En säng i julklapp? En hotellsäng? Tekniskt sett var det ju inte omöjligt - pengarna fanns ju där - men kära nån, det skulle ju vara så otroligt överdrivet att ge Elliot en säng. Ugh, Seb, tänk inte ens på det. Elliot skämtade bara!
Och sedan fortsatte Elliot med sina små, lätta kyssar. Åh. Seb sträckte på nacken och lutade huvudet lite åt sidan för att ge pojkvännen ännu lite mer utrymme att placera kyssar på.

Eh va? Vadå hålla ut till jul? Skulle Elliot få en säng i julklapp? Isåfall var det ju onödigt för nu hade han ju redan en säng. Visst gick det kanske att putta ihop två sängar till en dubbelsäng men det lät inte optimalt. Och var inte poängen med julklappar att de skulle vara hemliga? Och dessutom inte så överdrivet dyra. Oj oj oj, så många frågor och så få svar. Dags att släppa’t.
De små kyssarna verkade välkomna. Och tur var väl det för Elliot hade varken lust eller planer på att sluta. Han lät läpparna vandra runt lite innan de snart påbörjade en vandring nedåt. Hals till bröstkorg. Bröstkorg till mage. Vågade han vandra längre ned? Åh, när den äldre tänkte på det visste han inte alls hur pojkvännen ville ha sina morgnar eller hur mycket närhet som var okej. Det kändes som något som en bra pojkvän hade känt till. Kanske var det helt enkelt dags att ta reda på det. Långsamt. Den detaljen hade dock kroppen börjat protestera mot. Den hade fått sug efter mer. Pinsamt? Ja, men sant. Så utan att riktigt veta varför greppade han tag om Sebastians ena hand och drog sedan långsamt tungspetsen från någonstans under pojkvännens navel och ned till kanten på boxershortsen.
”Får jag?”, mumlade han från under täcket efter att ha vilat huvudet på den yngres mage ett par sekunder.

Seb, som hade låtit sig sluta ögonen igen (dels på grund av njutningen av pojkvännens kyssar, dels för att han var trött), slog upp ögonen igen när han kände hur pojkvännens läppar vandrade längre och längre ner. Vid magen stannade han upp, en aning i alla fall, och Seb lyfte lite på överkroppen och stödde sig på sina underarmar för att få en bättre bild av pojkvännen. Vad hände egentligen? Ugh, var det här verkligen Elliot?! Inte för att Seb klagade, gud nej, hur skulle han kunna göra det?!, men detta var en ny sida av Elliot. Inte helt ny förstås, men sådant här initiativtagande var ju inte pojkvännens mest framträdande personlighetsdrag. Och sedan avbröts Sebs tankar av Elliots tunga och... Herregud.
”Mhm”, hummade han tillåtande, rädd för att svara med ord ifall rösten skulle brista, något som skulle vara fullständigt osexigt och tja... Mood-killer.

Ja, det här var som sagt inte den sida utav Elliot som oftast var frontad. Det innebar dock inte att den inte fanns. Enda sedan de två hade börjat dejta(kunde det ens kallas det? Elliot kunde inte minnas att någon av dem hade pratat om deras relation som dejting) så hade mest den lugna, skadade, kära och mesiga om en så vill, sidan tagit plats. Den här...tja, sexuella delen hade det inte riktigt funnits tid och space för. Även om det inte kändes så så hade de två dessutom bara legat två(tre?) gånger, så det var inte heller konstigt att det fortfarande kändes ovant och nytt. However, Elliot nickade smått, blickade upp på den yngre snabbt, innan han fortsatte sin rutt söderut och...öh, gjorde var han skulle.
Därefter kom den äldre upp från täcket, lämnade några fjäderlätta kyssar på pojkvännens nyckelben och vilade sedan huvudet mot den bekväma axeln intill. Hoppades att Sebastian inte skulle börja prata om det som nyss ägt rum. Att göra det? Fint, mysigt, upphetsande. Men att prata om det? Usch och fy, tomatfejs.

Ett gott uppvaknande? Definitivt. Dessutom ett uppvaknande han inte hade förväntat sig överhuvudtaget. Kanske var det för bra för att vara sant. Det skulle ju inte varit helt orealistiskt att detta var en otroligt detaljerad tonårsdröm. Ett lätt nyp i handryggen motbevisade dock det där. Ingen dröm. Verklighet. Wow.
”Jag är definitivt vaken nu”, mumlade han med en humoristisk underton i rösten när Elliot kom upp från under täcket igen och la huvudet mot Sebs axel. Han började pilla lite lätt med den äldres fågelbo i ett par sekunder innan tanken slog honom om att... tja, att Elliot kanske ville att Seb skulle... return the favor, liksom? Gud. Du är korkad Seb.
”Vill du att jag ska...?” frågade han därför, och undvek att nämna något sexuellt ord för att inte riskera att Elliot skulle bli obekväm. Men, ifall hans ord var allt för otydliga, gestikulerade han lätt med sin lediga hand.

Var det där menat som en pik? Något underliggande som Elliot borde förstå? Kanske att det blivit för mycket eller att han, ja, hade varit dålig. Fast isåfall var väl Sebastian åtminstone tillräckligt bekväm i Elliots sällskap för att våga säga till? Ja, det hoppades den äldre verkligen. Annars var ju detta bara fel och Elliot var väldens sämsta pojkvän och...okej, dags att lugna ned sig. Den yngre hade sagt att det var okej och han hade inte gjort någonting som den äldre kunde urskilja som motstånd. Jösses, det är lugnt.
Om Elliot väntade sig det samma tillbaks? Nja. Det var ju inte därför han hade gjort det. Och det var definitivt inget han krävde. Om han skulle tyckt om det? Absolut. Men som sagt, definitivt mer bonus än krav.
”Om du vill, men du behöver inte”, mumlade han in mot den längre, starkare kroppen. Det här kunde helt klart ses som framsteg. Fine att de båda tycktes undvika laddade ord men detta var nog det mest avslappnade ”samtalet”(egentligen inte mycket till samtal men whatever) de hade haft kring ämnet. Och det kändes ändå bra. Herregud liksom, dags att mogna Ellibelli.

Om du vill. Seb hade föredragit ett mer rättfram svar som liksom, ”ja”. Fast det var ju inte Elliots stil och det var han väl medveten om. Och Elliot sa väl ändå ja, eller hur? ”Om du vill” är ju tillåtande. Ett ja. Äh, Seb tolkade det så i alla fall. Och gjorde därefter samma sak som Elliot. Tveksamt om den äldre tyckte det var lika sexigt dock? Seb var en riktig copycat. Steg för steg, liksom. Men äsch. Hur kunde han toppa det där liksom?

Oh well, när han var färdig dunsade han tillbaka ner med ryggen i sängen igen. Overklig morgon? Jovisst, minst sagt.
”När måste du vara tillbaka?” frågade han, förmodligen efter en kortare stunds tystnad.