Antikens Grekland [Rollspelare och Countess]

"Lyssna. Philip är den mest osjälviska människan jag någonsin träffat. Till skillnad från mig sätter han aldrig sig själv framför andra.", svarade Leonidas som ett försök till att lugna Cleopatra. "Så skulle han döda ett barn? Aldrig". Han kramade lätt hennes händer och såg rätt in i de stora ögonen. Gillade han Octavia? "Och jag skulle ljuga om jag sa nej..", svarade han till slut. "..men det är skillnad på att gilla någon och... älska någon".
Det var första gången som Leonidas förklarade sin kärlek till Cleopatra.


Octavia lät klänningen falla till golvet innan hon följde med i konungens rörelser. Hon ryste till av hans kyssar och hans händer var mjuka och varma när de rörde vid henne.
"Låt mig stå vid din sida, ers höghet.", sa hon tyst samtidigt som hon sakta började knäppa upp hans kläder.

Cleo kollade på honom en stund och rynkade sedan på pannan då han i stort sett erkände sina känslor. Hon log svagt och la sin hand på hans kind.
"Om han kommer på oss och tar mitt liv, snälla Leonidas för att du älskar mig så måste jag be dig att ta mitt barn och se till att det är tryggt långt ifrån Philips vrede." viskade hon och smekte hans kind. Hon svalde hårt och kysste hans mungipa, vågade inte mer när de var ute i det öppna. Hon backade sedan undan, tyckte att de kunde ta sig till slottet igen då hon mådde lite bättre.

"Menar du som min officiella älskarinna?" frågade han, aningen förvirrat och slutade kyssa på henne utan lutade sig bakåt medan hon började klä av honom. Han hade aldrig riktigt tänkt fylla upp den positionen då han alltid tänkt att han inte behövde mer än Cleo men han behövde visa Leonidas att det som var hans var hans, Cleo främst, så han nickade lite åt flickans begäran innan han själv gav in för sina egna begär så fort hans kläder var av.

Leonidas ville egentligen inte svara på hennes begäran. Hur kunde han säga ja till något sådant? Philip hade alltid setts som den förnuftiga och förstående av de två vännerna. Den som aldrig skulle skada någon oskyldig och som alltid tänkte på andras bästa. Medan Leonidas var arrogant och självcentrerad. Den som tog för sig av det han ville ha och aldrig såg tillbaka på sina misstag. Så att de ens skulle behöva ha den här diskussionen var befängt. Till slut gav han henne ändå en svag nick, men knöt näven hårt efteråt.
Leonidas såg därefter till att Cleopatra hamnade på hästen igen innan han klev upp på sin egen. Under tystnad red dem tillbaka mot riket.

Octavia verkade nöjd med konungens svar. Hon hade trots allt kämpat hårt för att nå dit där hon var idag. Hon började som slavflicka, men tack vare sin skönhet valdes hon ut för att bli hetär. Hon skickades till en skola för att utbildas, och de lärde henne att spela instrument och dansa – men även om filosofi och politik för att kunna delta i männens umgängesliv.
Den fattiga slavflickan förvandlades till en sofistikerad ung dam som numera omgav sig av kungligheter. Men Octavia nöjde sig inte där. Hon ville köpa sin frihet, bli en självständig kvinna och därmed inte behöva leva för andras behag. Och hon var beredd att göra vad som än krävdes för att ta sig dit.
Det var därför hon dykt upp i Leonidas liv från första början. Hon behövde en hel förmögenhet för att bli fri, och var kunde man få tag på pengarna om inte från någon på toppen av hierarkin? Men i samma stund som Octavia träffade kungaparet tog hennes plan en ny vändning. Varför stanna med en arrogant prins när hon kunde välja en kung med brist på uppmärksamhet? Och att hon var en kopia av drottningen gjorde bara saken enklare. Genom sin skönhet och intelligens skulle hon vinna hans lojalitet.

Cleo funderade på vad hon skulle göra, allt skrämde henne. Minsta snedsteg och hon kunde förlora sitt liv. Hon suckade lågt och sneglade på Leonidas som red bredvid henne.
”Vad ska du säga till Philip?” Undrade hon och bet sig på läppen. ”Eller ska jag prata med honom direkt?” Frågade hon försiktigt och bet sig på läppen. Hon kom själv fram till att hon behövde vara den hustru som Philip ville ha, det gynnade ingen av dem att hon var frånvarande. ”Jag pratar med honom när vi kommit fram.” Sade hon sedan och klev ner från hästen när de var innanför palatsets murar. Hon lät en tjänare ta hästen och började gå mot portarna istället. Hon skulle träffa Leonidas senare ändå så hon tänkte inte mer på det utan gick mot Philips kammare. Hon öppnade dörrarna och spärrade lätt upp ögonen, hade inte alls förväntat sig något sådant.
”Gode gudar...” sade hon tyst, stod kvar en stund för att verkligen förstå vad som skedde innan hon backade ut från rummet.

Leonidas hade bara nickat instämmande åt Cleos förslag eftersom det förmodligen var bäst ifall hon talade med maken först.
"Philip skulle aldrig göra någonting ont mot dig. Han är bara orolig för att du varit frånvarande", hann han slänga ur sig innan Cleo försvann och valde sedan att gå åt ett egen håll. Han behövde hitta Octavia då hennes rundtur genom palatset med Philip förmodligen var över för länge sedan.

Octavia var den enda som la märke till att Cleopatra kom in i kammaren. Hon valde att inte säga någonting till sin nya älskare, utan mötte bara drottningens blick.
"Min kung..", sade hon tyst till Philip, vars ryggtavla var vänd mot dörren. Främst för att Cleo skulle förstå att det verkligen var han. Hon följde ständigt drottningen med blicken, enda tills hon var bortom synhåll, och fick sedan fram ett litet leende på läpparna.

Cleo la handen över sin mun och försökte att inte bryta ihop helt. Hon gick till sin egna kammare och slängde en vacker vas i väggen, hoppades på att det skulle få henne att må bättre men det hade inte lättat på någon känsla alls. Hon sjönk ner på golvet och började gråta, visst hade hon också varit otrogen men inte sedan hon fått uppriktiga känslor för Philip. Hon skulle inte ha gjort något med Leonidas i respekt för sina känslor för Philip. Hon skrek ut i frustration och la händerna över sin bröstkorg i hopp om att få en mer regelbunden andning.

Philip hörde Cleos skrik väldigt vagt i bakhuvudet, han rynkade lite på pannan och kollade ner på flickan som han inte längre mindes namnet på. Han visste inte riktigt ifall han skulle fortsätta eller kolla till sin hustru.
"Rör dig inte ur fläcken." sade han tillslut och drog sig undan. Han drog slarvigt på sig klädseln och snubblade nästan ut från rummet, tänkte inte alls på att dörrarna var öppna.

Även Leonidas hörde hur någonting gick i tusen bitar och Cleopatras smärtsamma skrik efteråt. Han vände genast på klacken för att skynda sig i dess riktning och kunde plötsligt se sin broder snubbla ut från sin kammare med kläderna halvt påtagna. Spänt gick han bort till rummet och kunde, till sin förvåning, se sin egen älskarinna sitta på den majestätiska bädden.
"Vad gör du här inne?", frågade Leo med spända käkar, även fast han redan visste svaret. Octavia rättade till sitt hår och sträckte sig lugnt efter en filt att lägga över axlarna. "Vad ser det ut som, ers kunglighet?..", svarade hon oberört och mötte prinsens blick.

Philip gick in till Cleos kammare och rynkade på pannan då han såg en av presenterna han gett till henne på golvet i spillror. Han kollade på sin hustru, som numera såg ut som ett vrak.
"Cleo..." sade han försiktigt och satte sig på huk. Han sträckte fram sin hand för att smeka hennes kind men Cleo slog snabbt bort den.
"Rör mig inte." väste hon och reste sig upp. Hon torkade sig under ögonen och tog ett djupt andetag. "Min kung." sade hon i samma tonfall som flickan hade. Enda skillnaden var att föraktet var så tydligt att man nästan kunde ta i det. Hon plockade upp en skärva från golvet och rynkade lite på pannan, den var vass och hon fick en idé. Det skulle göra ont men det skulle vara värre för Philip då hon på det sättet tog ifrån honom den enda arvingen hon tänkte ge honom. Hon smekte sin mage och blinkade bort tårarna som fortsatte rinna. Philip förstod direkt varför hon var upprörd när han hörde henne upprepa de två orden flickan hade sagt. Han var snabb med att resa sig upp efter henne och rynkade på pannan åt hennes fundersamma blick, förstod inte vad hon tänkte göra med skärvan i hennes hand förrän hon lagt sin hand på magen.
"Nej, snälla..." sade han försiktigt och kollade på henne med stora ögon.

Istället för att gå in till Octavia tittade Leonidas vidare längst korridoren. Han hade tyckt sig höra någon väsa till, och därefter blev det tyst – för tyst. Han lämnade flickan, började gå vidare mot drottningens kammare och fruktade det värsta.
Väl i dörröppningen kunde han se Philip stå som fastfrusen och med ett ansikte som var ett par nyanser vitare än vanligt. Leonidas ville ställa sin vän mot väggen och ta reda på vad tusan han höll på med, men upptäckte sedan Cleopatra. Han såg hur hon stod med sin ena hand om magen och i den andra handen kunde han skymta någonting vasst.
"Philip.", lyckades han få fram till slut och tog långsamt ett steg närmare. "Vad är det som händer..?"

Cleo såg åt sidan och granskade Leonidas en stund innan hon kollade på Philip igen.
"Du kommer inte i närheten av den här bebisen." sade hon och släppte skärvan. Hon gick ut från rummet och rynkade på pannan då hon såg flickan. "Och Philip, du har ett val. Mitt hjärta eller hetärens kropp." sade hon kallt och kollade på honom, avskyn stod skriven i hennes panna. Hon fnös äcklat innan hon gick därifrån.

Philip såg efter Cleo, trodde inte att han skulle må så dåligt som han gjorde över att upprört henne. Han kollade på Leonidas och drog handen över ansiktet.
"Du har känslor för min fru." sade han bara och kollade på honom. "Är det inte jobbigt att dölja det? Jag vet att du vill gå efter henne och se till att hon mår bra för det är det enda jag vill just nu." lade han till.