Prs tippest & JustAFriend

Nyckelben. Yay yay yay. Mums. Nej, sluta Elliot. Lugna ner dig. Nu.
Undra vad som hade hänt med Brandon. Inget allvarligt va? Han hade ju faktiskt inte gjort något fel när Elliot var där, det var ju inte direkt hans fel att dörren var olåst. Men Elliot hade lagt märke till att Sebastian verkade ogilla honom. Starkt. Fast det verkade ju de flesta syskon göra. Ogilla varandra. Elliot hade aldrig riktigt känt så dock. De hade ju alltid varit familjen. Syskonen som höll ihop. De hade liksom inget val och alla var väl för trasiga för att göra något dumt mot varandra. Hur som helst misstänkte Elliot att Sebastian och Brandon inte hade den relationen. De hade ju ett val och de verkar ha valt det andra alternativet. Dvs, att typ hata varandra. Nåväl, han hoppades att allt var okej med Sebastian. Den vackraste varelsen i universum.
"Vad hände? Är du okej?", han skickade iväg det. Elliot och överreaktioner var som en oskiljaktig duo.

Snabbare svar. Det kändes bra. Seb öppnade snapen direkt utan att skämmas. Skulle han skämmas? Förmodligen. Men han kunde inte hålla sig. Hans fingrar var tvungna att trycka på den röda fyrkanten. Han kunde inte kontrollera impulsen.
Ett snett leende breddes ut över Sebs läppar. Var Elliot orolig? Herregud, vad gulligt. Så gulligt. Och omtänksamt. Såklart, det var Elliot. En bra människa. På riktigt. Inte bara på låtsats.

Seb bjöd Elliot på ett halvt leende i kombination med både käkben och nyckelben. Det blev väl inte för mycket? För desperat? Herregud Seb, du får inte förstöra dethär. Du får inte.
”Alltså, inget hände. Det är lugnt hahah”, skrev han och skickade sedan iväg.

Ingen hade tidigare öppnat någon av Elliots snappar så fort . Han var alldeles för ointressant för sådant. Han kunde inte låta bli att le för sig själv åt Sebastian, då behövde han ju i alla fall inte oroa sig för att verka för desperat. Inte för att Elliot tyckte Sebastian var det, men ändå, jävligt snabbt.
Leendet. Elliot blev helt varm inombords. Hur fin fick man egentligen vara? Men gud, han hade överdrivit igen. Fan. Sebastian tyckte säkert Elliot var hur fånig som helst. Han log ursäktande och drog med ena handen genom håret. Han blickade snett upp mot taket. Både dubbel- och trippelkollade så att inga ärr var med i bild. Snett, halvt ansikte.
"Hehe, sorry:p Bra bra"

Sötaste. Bilden. Någonsin. Sebs hjärta fladdrade till. Hur gullig kan en människa ens vara?
Var det skumt att han tyckte att Elliot var gullig? Han var ju trots allt ett år äldre än han själv. Herregud, om Seb tyckte att Elliot var gullig; hur gullig tyckte då Elliot att Seb var? För Seb ville inte vara gullig. Inte söt. Men snygg, attraktiv, allt annat än söt. Helst inte ful heller.
”Lugnt”, skrev han till en käkbild. Fan, ’lugnt’? Drygaste svaret någonsin, Seb. Visst berodde det på att han var nervös och inte riktigt visste vad han annars kunde svara, men ändå. Dryyyyyygt.

Liten besvikelse. Eller varför låtsas? Stor besvikelse. Ännu ett käkben. För några minuter sedan gjorde hjärtat volter. Nu var det mer som en brusande bäck inombords som liksom halv kittlade hjärtat och magen. Fjärilarna hade väl gått och lagt sig. Attans. Hade han redan blivit bortskämd? Fan.
Lugnt. Vad skulle han svara på det? Elliot funderade. Och funderade. Men avbröts snart i sina tankar av en av Emmets kramattacker.
"Sova!", Emmet försökte dra upp den äldre från madrassen, mot pyjamasen.
"Just det, Förlåt Emmet", han log, ställde sig upp och rufsade om i den lilles hår. Han tog snabbt på sig pyjamasen och kröp återigen ner under täcket på madrassen. Han kom genast på att han glömt tandborstningen. Och nattningen av systrarna. Och Sebastians svar. Juste. Fan.
"Jag kommer snart tillbaka", Elliot reste sig igen och tassade iväg till badrummet.
Tog en bild med lite käkben, mycket hår(inte lika mycket som vanligt dock(hårgelé)) och en pyjamastäckt axel.
"Måste fixa lite med nattning och så, så lämnar dig för ikväll. Vi hörs och ses!", det tog emot att skriva. Han ville prata med Sebastian för evigt. Skulle han lägga till ett hjärta? Eller blev det för mycket? Han la till ett hjärta.

Elliots svar var en besvikelse. Men vad hade han förväntat sig? Sebs eget svar hade ju varit rentav drygt.
Men hjärtat. Ett rött jävla hjärta. Inte de två små rosa, inte något grönt litet skit. Ett riktigt hjärta. Wow. Säkerligen skickade ju Elliot röda hjärtan till alla, många gjorde ju det, men ändå. Det kändes speciellt.
Skulle han svara? Han kunde ju skriva hejdå eller godnatt eller något men... Skulle det verka för på? Seb övertänkte. Som fan. Men det kändes bäst att låta bli. Han klickade bort Elliots bild och la ner mobilen utan att svara.

Han borstade tänderna och drog med handen genom håret. Skulle han tvätta ur hårgelén med? Eller gjorde det inget om den satt i? Elliot kunde verkligen ingenting om sådana lyxprodukter. Eller lyx och lyx, det var väl vardag för de allra flesta. Men för Elliot var det långt ifrån vardag. Dessutom kopplade han doften med Sebastian och det var ju inte direkt negativt.
Försiktigt kikade han in till systrarna som redan verkade ha slocknat. Han smekte de båda lätt på kinderna, viskade godnatt och smög sedan tillbaks till Emmet. Han lyfte försiktigt på täcket och kröp ner. Kramade om den lille och blundade sedan.
Tankarna surrade omkring i huvudet likt bin runt en bikupa. Han hade inte tvättat ansiktet. Läpparna. Han hade inte glömt. Han ville bara inte. Sebastian hade ju nuddar dem. Han rodnade lätt när han tänkte på det hela. Han kanske var hur fånig som helst. Så var troligtvis fallet. Men det gick liksom inte att känna på något annat sätt. Det var ju Sebastian.
Just det, han hade ju inte sagt godnatt. Det borde han gjort. Men nu var det väl konstigt? Eller?
Det blev aldrig av, för alldeles därefter försvann Elliot in i en annan värld. Drömmarnas.

Seb fortsatte att övertänka även fast han självklart visste att det var alldeles för sent för att skicka något nu. Det skulle bara bli dumt, och han ville inte vara dum. Särskilt inte inför Elliot. Herregud, Elliot. Hjärtögon. Tusen fjärilar flygandes vilt i magen. Ett hjärta som fladdrade istället för att dunka.

Hur som helst så tittade Seb på Netflix, där han låg i sängen. Utan tröja. För att han skickat en bild till Elliot... Herregud. Fan vad sjukt ändå.
En knackning. Två. Inte melodiskt, vilket innebar att det inte var hans mamma.
”Öppna dörrjäveln ditt sär”, ah, Brandon. Seb hade för en gångs skull kommit ihåg att låsa dörren. Om han bara hade kommit ihåg det när han varit med Elliot också...
Han reste sig upp och låste upp dörren. Brandon slog upp den, oförsiktigt.
”Fan vad tunn du är”, sa han direkt och granskade Sebs mage, armar, allt. Fan. ”Du borde fan börja gymma med mig.”
”Vad vill du?” Seb sänkte ögonbrynen och tog dörrhandtaget i handen för att förbereda sig på att smälla igen dörren. Minst lika oförsiktigt som Brandon slått upp den.
”Inget”, sa han och ryckte på axlarna. Så nonchalant som bara den familjen kunde. De var nonchalanta på helt andra nivåer än vad som var vanligt. ”Tycker bara att han där Elliot verkar vara bra typ. Och jag kommer inte berätta för någon om du inte vill.” Vad fan hände? Var Brandon... En bra människa? Dn bra bror? Fan, Seb var säker på att det aldrig hade hänt förut. Därför visste han inte heller hur han skulle reagera.
”Tack”, sa han kort och smällde igen dörren. Låste. Drog av sig byxorna och kastade sig i sängen igen.

Aj. Som fan. Emmet drömde igen. Och i ett försök att fly från godismonstret, hundarna, modern eller vad det än var som jagade honom, sparkade han Elliot hårt på låret. Eller hårt och hårt. Emmet var fyra. Elliot var sjutton. Men men, hade man ca inga muskler eller fettlager i kroppen kunde även en fyraåring göra viss skada. I alla fall orsaka smärta. Elliot gnällde tyst till och skakade försiktigt om den yngre. Han kunde skymta små trötta, blänkande barnögon som oförstående blickade upp mot honom.
"Sov du", viskade han lugnt och la en hand mjukt på den lilles axel. Emmet somnade om inom några sekunder. Elliot tvekade på om brorsan ens hade vaknat. Oklart.
Elliot blundade. Ville somna om lika fort som den lille pojken bredvid. Det gick dåligt. Efter vad som kändes som en evighet bestämde han sig för att ta en runda in till badrummet.

Såret började redan bli lite infekterat. Pyjamasskjortan låg slängd på golvet. Tankarna började sväva iväg till bildsalen. När Sebastian hade sträckt fram förbandet. Ingen av dem hade anat vad det skulle varit början till. När Elliot tänkte efter lite kanske det var bäst så. Annars kanske inte Sebastian hade vågat. Eller? Det var ju trots allt Sebastian som var den modiga i det här förhållandet. Förhållandet. Är du seriös Elliot? Inget förhållande här inte. Skärp dig. Han kunde dock inte undgå att hoppas. Egentligen vågade han nästan inte men Sebastian måste väl bara tycka om honom. Eller? Jo, annars skulle ju inga av eftermiddagens händelser ha skett. Eller?
Den sömntöckna sjuttonåringen plockade upp sig mobil. Snapchat. Svart bild. "Jag tycker om dig. Som fan. Bara så att du vet." Han skickade iväg det till Sebastian. Elliot blev alltid frustrerad på sig själv dagen efter han varit uppe och vandrat. Han blev alltid så förbaskat ärlig och orädd nattetid. Vad var ens klockan? 02:47. Inte så farligt ändå tänkte han. Till och med tankarna slöddrade. Han kröp återigen ner hos minstingen och somnade lika fort som han vaknat.

Netflix utbud var alldeles för stort för Seb. Han hade allt för många valmöjligheter, allt för många serier och filmer som stoppade honom från att få lite sömn. Egentligen hade han ju själv ansvaret i den frågan, men ändå. En serie om sjuka sätt folk har dött på var ju omöjlig att motstå. Så jävla vidrigt egentligen, men Seb blev fascinerad.

Pling. Snapchat från Elliot. Klockan två, snart tre på natten. Sebs hjärta fladdrade till. Han visste inte riktigt vad för bild som skulle vänta honom. Elliot var väl inte den typen som Fred som... Skickadd nakna bilder till folk? Förhoppningsvis inte. Förmodligen inte. Inte för att Seb inte ville se Elliot naken, men det skulle kännas så jävla skumt att få en random snap bara.
Bilden som Elliot skickat var dock långt ifrån det Seb oroat sig över. Helsvart bild, ’Jag tycker om dig. Som fan. Bara så att du vet.’. Sebs hjärta fladdrade till ännu mer och fjärilarna ökade farten.
Han tog genast en bild på sina käkben och det stora leendet han hade på läpparna. ’Fan, jag gillar dig också.Kunde inte tänka på något annat än dig när du var borta från skolan. Kan fortfarande inte tänka på något annat.’ Han läste igenom det innan han suddade. Fan Seb, sluta tänk så jävla mycket. Elliot gillar dig, mycket, så du kan skriva detdär. Var inte så jävla feg!
Men han skrev inte tillbaka det. Han ritade istället ett slarvigt hjärta och skickadd iväg.