PRS Lupple & Medi

Hon nickade bara kort och torkade sig om munnen. Slöt ögonen och reste sig sakta och tog tag i Alexanders arm och tog sig ut från badrummet.
"Jag skulle göra vad som helst för att slippa allt detta." Hon såg på honom och log svagt.

Maria kom in och såg på Dorian.
"Kan jag få tala med dig?" Hon såg allvarligt på honom.

Alexander log svagt.
"Jag förstår, detta måste vara väldigt jobbigt. " Sa han och såg på henne medan han ledde henne tillbaka till sängen.
"Lägg dig ned så länge så kommer ambulansen snart." Sa han lugnande och hjälpte henne ned i sängen och satte sig bredvid henne.

Dorian såg på Maria och nickade. " Visst." Sa han tyst och gick sedan smidigt ut från rummet och gick bort en bit och tittade på Maria.
"Vad?" Sa han upprört. Han fattade ingenting.

Hon sjönk ner och slöt ögonen och hamnade i en dimmug slumer.

Maria log mot honom.
"Oroa dig inte för Willow. Allt kommer gå bra och skrik inte på mig för vad jag har att säga till dig nu."
Hon smekte hans kind.
"Ceremoninkan faktiskt få bort alla hennes smärtor. Hennes sjukdom som vi kallar det. Hjärtat kommer gå normalt igen." Hon såg oroad ut.
"Vill du inte göra det för henne? Hjälpa henne att släppa allt lidande?"

Dorian såg på sin mor med ganska upprörda ögon, vad hade hon att säga? Och när hon började prata om ceremonin tappade han det nästan. Varför var alla så besatta av den?
Men han lyssnade.
" Det är väl klart jag vill hjälpa henne och jag tror säkert att den där jäkla ceremonin kan få henne att slippa fysiska smärtor men hennes psykiska smärta då se folk, mig personer som hon litar på att göra en sån sak mot henne? " Sa han allvarligt.
" Det kan göra vem som helst galen mor." Muttrade han och vände bort blicken.

Hon suckade och smekte hans kind.
"Det kommer att gå bra och det lovar jag dig. " Hon såg på den sovande flickan.
"Jag som hade tänkt ta henne till Venedig för en tjejdag tillsammans med din syster."
Hon log och vände blicken mot sin son.
"Vill du åka i förväg till sjukhuset?"

" Hur kommer det gå bra? Jag vet att jag kommer förlora henne oavsett vad men det känns väldigt dåligt att förlora henne för att bryter hennes tillit." Sa han allvarligt men tyst och nickade lätt.
"Visst, men jag springer hellre." Sa han ärligt och började gå mot utgången. Han dubbelkollade så ringen var där innan han klev ut från huset och började gå mot centrum. Mot sjukhuset.

Hon nickade och såg sedan mot Willow innan hon gick sin väg.

Willow öppnade ögonen och såg upp i taket och mumlade något.
"Alexander?" Hon vände huvudet och försökte urskilja mannen som satt intill henne.
"Kommer jag bli frisk för att jobba på balen?" Hon försökte sätta sig upp men sjönk ner bland kuddarna igen.

Alexander såg på henne och tog hennes temp, den hade gått upp.
"Jag vill påstå att du behöver ta det väldigt lugnt, med mycket vila. Du kanske inte kan jobba på balen men vi borde få dig stabil så du i alla fall kan gå på den. Du vill väl inte missa den?" Sa han och log glatt och hörde ambulansen rulla upp och snart var personalen inne och la över henne på en bår och bar ut henne. Alexander följde efter henne.

Dorian hade kommit in i skogen och började springa, det var så lugnt och fridfullt. Han behövde tid att tänka. Hon hade sagt att hon skulle göra vad som helst för att slippa detta. Vad som helst? Räknade hon in nått så galet som ceremonin då? För att förklara den för henne måste hon få veta vad dem är- skulle hon bli rädd? Antagligen. Skulle hon rymma? Utan tvekan. Så det skulle ju inte hjälpa henne men hur skulle hon annars förstå vad hon var? Och vad som de behövde göra för att göra henne frisk.

"Jag tror jag vill vara med.Jag vet dock inte varför ni ska ha en bal." Hon skrattade lite och hon hörde ambulansen åka upp på grusvägen och hon satte sig upp. Hon såg personalen gå med en bår och log svagt. De hjälpte henne att lägga sig och spände fast henne så hon inte skulle ramla av och hon slöt ögonen.
"Vart tog Dorian vägen? Viskade hon och såg sig om.

" Han åkte i förväg till sjukhuset, för att välkomna dig när du kommer dit." Log Alexander och satte sig bak i ambulansen med henne.
"Så du slipper åka själv." Sa han lugnt och log mot henne.

Dorian var väldigt snart framme vid sjukhuset men stannade kvar i skogsbrynet för att inte vara alldeles för tidig. Någon behövde komma hit med hans bil så det inte såg misstänksamt ut. Han borde ha åkt bil men det är så mycket skönare att springa.