In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon skakade på huvudet.
"Han får inte vara här i detta rum. Jag vill inte se honom i detta um." Hon svalde och såg mot Rion.
"Kan vi inte." Hon svalde och lutade sig tillbaka i sängen.

Ivan for upp på fötter igen. Han nickade. "Ja, det är klart..", sa han och återupplevde i sina tankar attacken över Alice. Han hade inte råd att bli ovän med henne. "Låt mig lämna klänningen här, Alice. Överväg att delta på festen åtminstone?". Han blickade åt Isabella att lämna klänningen som de visat vid frukosten. "Jag lämnar er..", mumlade Ivan och bugade för Alice.
Han gick före Isabella från rummet.

Isabella hade lämnat klänningen och gått efter Ivan.
"Mästare." Stegen klapprade efter henne.
"Jag ber om ursäkt. Hon är rädd. Jag..." Hon svalde.
Kan jag göra något för att få dig på bättre humör?"

Ivan kastade en sista blick åt Alices håll. "Jag hoppas att du gillar klänningen.", sa han och gick före Isabella från rummet.
Han gick nerför trapporna då hon frågade efter hans uppmärksamhet.
"..Jag.. Jag skulle gilla om du spelade piano för mig.", sa Ivan, nästan i en viskning och vilade handen på handtaget till trappan. Han tog sig ner till våningen under Alices våning. "Jag vll inte vara ensam bara."

Hon gick efter och nickade.
"Din önskan är min lag. Jag spelar gärna piano för er." Hon lade en hand mot hans arm och ledde honom mot ett rum där et piano stod.
"Jag har lärt mig av den bästa" Viskade hon och log.

Ivan nickade och gick mot ett rum där det väntade ett flygel, ett akustiskt piano. "Snälla, spela för mig.", sa Ivan och suckade. Han tänkte för en tiondels sekund på Alice som verkade avsky honom. Kanske musik skulle få honom på annat humör?
Han öppnade dörren för de och gick in före Isabella. Han sjönk ner på en av stolarna och blickade mot flygeln.
"Spela något för mig, min Viol."

Isabella log, gick fram och sjönk ner. Snart hade hon börjat spela en sorgesam melodi och slöt ögonen. Hon började sedan att sjunga och hennes klara stämma fyllde rummet och det lät på något sätt övernaturligt.

Alice satte sig upp och såg på Rion.
"Kan du hjälpa mig att stå?" Hon såg blek ut
"Jag ska slå honom."

Ivan kände genast igen melodin. Han slöt ögonen för att ta in tonerna och riktigt njuta av melodin. Det var vackert. Isabella hade alltid haft en konst för musiken, tyckte han. "Så fint..", mumlade Ivan och ställde sig upp för att gå fram till Isabella och slå sig ner på pianpallen bredvid henne. "Du spelar så vackert.", sa han och placerade en arm om hennes midja samtidigt som han lyssnade till musiken.

Rion skyndade sig att hjälpa henne att sätta sig upp. "Är du säker? Jag vet inte om du återfått din styrka.", sa Rion med en osäkerhet i sin röst. Han greppade tag om hennes ena arm för att hjälpa henne att sätta sig upp. "Du kan inte vinna mot Ivan.", sa Rion och suckade efteråt.

Hon slutade inte att spela men hon slutade att sjunga och såg på honom.
"Tack mästare. Du har trots allt lärt mig."

Hon fnyste.
"Jag kan vinna om jag så nu vill." Hon höll i Rions hand och drog honom till sig." Jag orkar stå om du håller i mig." Hon log mot Leo.
"Eller Leo."

Ivan iakttog Isabella och agerade sedan hastigt. Han drog henne nära så att hon tvingades möte honom. Sedan pressade han sina läppar mot henne i en kyss. Han ville smaka på Isabella. Hon som alltid varit honom trogen. "Isabella..", viskade han, samtidigt som han kysste henne över hennes läppar och hals.

Både Leo och Rion höll Alices sällskap. "Självklart kan du det.", sa Leo och menade att hon kunde vinna. Han ville säga det hon ville höra. "Orkar du ställa dig upp?", frågade Rion och greppade tag om hennes händer för att först hjälpa Alice upp att sitta för att sedan att stå på egna ben.