Privat Rollspel - Måntass och The Noble Lion

"Här." han tar av sig sin kappa och lägger den runt hennes axlar. "Jag behöver den endå inte.." det var sant. Han frös inte alls, detsutom var det lite.. romantiskt.. Han log, han hade aldrig sett det förr, men Alice hade väldigt fint hår, långt och rakt, fin blond färg..

Alice kände tyget falla ner på hennes axlar och på en gång kände hon sig varmare, "Åh, är du säker på att du inte behöver den?" frågade hon, orolig för att han skulle bli sjuk. Hon märkte sedan att han kollade på henne och hennes kinder blev snabbt varma, hon vände snabbt ner blicken och studerade sina knän.

"Nejdå", mumlar han långsamt, fortfarande stirrande på henne. Han ler lite smått och ser att hon rodnar. Han skakar generöst på huvudet. Hon måste vara otroligt blyg eller bara ha otroligt mycket blod för att kunna rodna sådär mycket, tänker han leende.

Åååh varför ska jag rodna hela tiden? Han kommer ju tro att jag inte har något självförtroende alls! tänker Alice medan hon kollar ner på sina knän. "Okej tack så mycket i så fall!" ler hon och kollar seda upp på Will. Det känns som att hennes rodnad lagt sig lite, men hon är inte riktigt säker, så hon kollar snabbt ner i sina knän igen och fingrar lite på sin tröja.

Den blodröda färgen på hennes annars vita kinder bleknade en aning, men försvann inte helt. Tänk att det bara vart säkert fem minuter sedan de bråkat!
"Ingen orsak!" sa svarade Will vänligt och makade sig lite närmare henne, bara lite, så att det inte märktes.

Alice log ner i sina knän, hon kunde inte fatta att hon faktiskt satt här med en av de populäraste killarna i hela skolan. Enda problemet var att hon tror att hon börjar falla för killen, och det var ju inte så att han någonsin skulle vilja gå ut med henne, hon är ju en av de mest osynliga i hela skolan.

Will började på huvudet och försökte se hennes ansikte.
"Vad gör du där ner? Inte för att dina knän är dåliga eller så, men de är grymt mycket ointressantare en ditt ansikte!" utbrister han halt allvarligt och halvt skrattande.

Ett ljud hon aldrig hört förut slank ur Alice mun, det var en blandning mellan skratt och fnysning. Men hon vände i alla fall upp huvudet och kollade på Will, hon fastnade vid hans ögon, han underbart bruna ögon. Hon sjönk djupare och djupare in i hans ögon och det var som att hon kunde se hans själ där inne. Hon suckade djupt och när hon insåg vad hon precis gjort satte hon snabbt sina händer för munnen och vände förskräckt bort blicken.

Will såg in i Alice skimrande ögon, de var väldigt fina, lite brunt och gröt. Han ler och och gör det ännu bredare när han ser Alice skräckslaget vända bort blicken. Han fick en plötslig lust att krama henne en något, ge henne ett litet tecken på att hon inte behövde vara blyg, men han lät bli. Han var ju som sagt populär..

Alice märker att Will ler stort och kan inte låta bli att skratta högt. Han var ju bara för gullig.