Antikens Grekland [Rollspelare och Countess]

Leonidas tog ett djupt andetag och drog händerna över ansiktet när Philip plötsligt hävdade att han hade känslor för drottningen.
"Är det därför du tagit en älskarinna? Min älskarinna? För att du tror att jag fallit för Cleopatra?", Han spände blicken i Philip. Men sen skrattade han till och vek undan blicken. Det skulle bara förvärra situationen om han blev arg. "Visst. Jag erkänner att din hustru fascinerar mig. Inte mer", sa han och såg tillbaka mot sin bror. "... och du borde förstå vid det här laget att jag aldrig skulle röra henne". Det gjorde ont att behöva stå och ljuga brodern rätt upp i ögonen. Men samtidigt visste Leonidas att det var det enda sättet att hålla Cleopatra säker.

Philip suckade högt och kollade på sin broder en stund, orkade inte ens vara arg på honom.
"Cleo kommer aldrig vara min på samma sätt, eller hur?" sade han tyst och satte sig ner på sängen. Han drog handen över ansiktet och suckade högt, visste inte ifall han kunde ge upp flickan. Inte för att hon var Leonidas älskarinna utan för uppmärksamheten han saknade.

Cleo tvekade lite innan hon gick till Philips sovrum. Hon granskade flickan och fnös till, äcklades av att se henne.
"Ut." sade hon kort och kollade ner på henne. Hon spände sina käkar och ansträngde sig för att hålla minen. Det tog otroligt mycket för att inte smälla till henne med allt hon hade.

"Ja, du har verkligen ställt till det den här gången. ". Leonidas gick fram och satte sig bredvid på sängkanten. Avskydde att se honom så knäckt. Han la en hand mot sin väns axel. "..men din hustru älskar dig. Hon är vilsen och rädd. Men hon älskar dig.". Det var ovanligt att Leonidas talade om känslor med Philip, även om det han sa inte var helt sant, men något annat tordes han inte säga. Inte nu när Philip redan hade sina misstankar.

Octavia reste sig lugnt från sängen, verkade inte ha alltför bråttom därifrån. Hon tog på sig klänningen igen, men istället för lämna rummet ställde hon sig framför en stor spegel för att börja sätta upp håret på nytt.
"Så att du kan ha dem båda för dig själv?". Hon mötte drottningens blick genom glaset. "Er make är en sådan nobel man.. Medan Leonidas gör allt mer spännande. Det måste vara svårt att välja.".

Philip drog handen över ansiktet och kollade på sin vän. Han kände sig hemsk som tagit flickan från honom och för att han gått bakom ryggen på Cleo.
”Är det dåligt att jag inte ångrar handlingen? Utan bara att jag blev påkommen.” Suckade han och kliade sig i nacken. Han visste att det var fel man att fråga men han visste inte vem annars han kunde fråga.

Cleo gick fram till flickan, hennes blick mörknade en aning. Hon ville inget annat än att slå in hennes huvud i spegeln, visste att hetärer inte var något utan utseendet.
”Vad exakt försöker du komma fram till, slavflicka?” Frågade hon kallt och tog ett hårt tag om hennes hår och ryckte bak hennes huvud.

"Jag antar det betyder att du är mänsklig..", svarade Leonidas och rynkade pannan en aning. "..men var försiktig med vad du säger. Ni vill inte råka ut för Heras vrede". Han misstänkte att äktenskapens gudinna var röd av ilska just nu. Hon ägnade trots allt tid åt att vaka över och beskydda äktenskapet, och blev arg om någon bröt mot äktenskapets regler. Och vid det här laget var väl i princip alla regler brutna?
"Så, vad skulle du göra ifall behövde välja?". Leonidas visste mycket väl att om Philip inte ville välja, så behövde han inte det. En sådan makt hade han som kung. Men att välja dem både skulle sannolikt leda till att Cleopatra slöt sitt hjärta och att deras relation aldrig skulle bli densamma igen. Samtidigt var inte Leonidas direkt upprörd över att Philip hade tagit just Octavia ifrån honom. Det som tyngde honom mest var att hans broder gjorde det för att hämnas, då var en sida som han aldrig hade sett hos honom tidigare.

Octavia skrek till då hon kunde känna drottningens hårda grepp om sitt hår. Hon tog snabbt tag i handleden som ett försök att minska draget, men trots smärtan verkade hon inte ge upp.
"Är du arg för att jag gav din make sällskap, eller för att jag är du?" Hon spände blicken i Cleopatra. "Vem av dem var du med först?... Och vem tillhör barnet som just nu växer inom dig?"

Philip skakade lite på huvudet och suckade högt men rynkade på pannan då han hörde flickans skrik. Han kollade på Leonardsson och fattade direkt att det var Cleos vrede hon blev utsatt för. Han skyndade sig ut från rummet i tid för att höra någon börja gråta, trodde att det var flickans gråt men han gick ändå dit. Han spärrade lätt upp ögonen när han såg att Cleo var den som brustit ut i tårar. Han la försiktigt sin hand på hennes kind som var blöt av tårar och drog henne närmre sig.
”Sch, hjärtat.” Viskade han och drog henne intill sig i en kram. Han tänkte inte alls på att hon lät sig omfamnas av honom några minuter efter att ha velat slå skallen av honom. Cleo kollade på flickan och höjde ena ögonbrynet. Hon tänkte se till att Octavia aldrig satte sin fot i närheten av riket igen.
”Jag vill ha henne långt härifrån, Philip. Hon hotade mig och min bebis.” Sade hon tyst.

Leonidas hade följt efter Philip, men stannat innan han kom fram till sängkammaren. Det var inte hans fight. Inget av det hade ens hänt om aldrig dykt upp från första början. Så kanske var det bäst att han höll sig i bakgrunden den här gången? Istället lutade han sig mot väggen utanför rummet för att lyssnade på dem som befann sig där inne.
Octavia drog till sig sitt långa hår när Cleopatra släppte taget. Det gjorde fortfarande ont, men hon visade inga tecken på smärta. Inte förrän konungen dök upp och omfamnade sin hustru. Då tårfylldes ögonen och hon bet sig lätt i underläppen. "Det hela är ett missförstånd", sa hon och började samtidigt ta små steg mot utgången. "Jag följde ert förslag om att lära känna drottningen, ers höghet. Men jag är rädd att hon var emot idén.".

Cleo tittade upp på sin make som verkade tveksam och svalde hårt.
”Tänk noga på vem du väljer att tro. Din fru som älskar dig trots det kolossala snedsteget eller en enkel slavflicka.” Sade hon bara och backade bort från Philip. Hon smekte sin mage och försökte att inte börja gråta, avskydde hela äktenskapet och allt det hade fört med sig. Hon väntade inte ens för att höra hans svar utan gick raka vägen ut. Hon granskade Leonidas lite snabbt och stannade upp. ”Du får gärna följa med till stranden, jag förstår om du behöver avstånd från vissa.” Sade hon och gav Philip en menande blick. Philip suckade lågt och la armarna i kors, han ville inte reta upp Cleo för mycket utan tänkte vänta tills hon lugnat sig då han visste att graviditeten kunde bidra till sämre humör.
”Cleo, jag älskar dig.” Sade han bara innan han gick ut till balkongen som var kopplad till sovrummet. Han var allt för stressad över allt för att ens bry sig något mer om flickan.

Leonidas reste sig rakt igen när Cleopatra dök upp. Han öppnade munnen för att säga någonting, men stängde den snabbt igen när hon bad honom att följa ner till stranden. Istället nickade han som svar och började gå i drottningens riktning.
Han stannade dock till vid dörren till sängkammaren och betraktade sin broders ryggtavla, och därefter Octavia som nu stod ensam kvar. Hon torkade bort tårarna och verkade glad över att ha fått prinsens uppmärksamt. Men då han började gå vidare skyndade hon sig fram till utgången.
"Hon kommer bli din undergång...", sa flickan efter honom, men Leonidas stannade inte. Han ignorerade hennes ord och följde istället efter kvinnan han älskade.

Cleo skyndade sig till stallet och bad tjänarna att gå därifrån. Hon behövde smälta allt en stund innan Leonidas kom ikapp henne. Hon satte sig ner och drog frustrerat händerna över ansiktet, ville inte stanna i riket mer utan önskade att hon på något sätt kunde få giftermålet ogjort och åka hem igen. Hon suckade högt och tittade ner på sin mage en stund, ångrade varenda val hon gjort ända sen hon träffat Leonidas. Han hade förstört hennes omdöme helt och hållet, fått henne att göra saker som hon aldrig trott om sig själv. Trots allt så älskade hon honom ändå mer än vad hon trott att man kunde älska, det var en kärlek värdig Afrodite själv. Hon tittade upp när hon såg Leonidas och log svagt.
”Jag älskar dig.” Sade hon tyst.