In the dark PRS Vidomina & Medi

Isabella slutade att spela och vände sin blick mot hans och de möttes i en kyss. Hon vred på huvudet så han kunde komma åt halsen och svalde.
"Försiktigt." Viskade hon och slöt ögonen. Slappnade av och väntade.

Hon tog sig upp med hjälp av Rion och såg på honom.
"Jag kan inte stå själv. Jag måste ha hjälp." Hon såg på Leo och nickade mo dörren.
"Jag kan försöka gå själv."
Det knackade på dörren och en piga kom in med en bricka.
"Choklad åt fröken." Hon satte ner brickan vid soffbordet och lämnade sedan rummet.

Ivan kysste Isabella över läpparna och halsen. Hon smakade ljuvligt. "Isabella.", sa Ivan och andades häftigt. Ivan hade fattat tag om hennes rygg och dragit henne närmare sig, ville känna hennes puls. Ivan tyckte att hon doftade ljuvligt.

"Alice..!,", började Leo då Alice försökte att gå själv. Leo var snabb att hjälpa henne stå på fötter och lika snabb att få henne säng igen då pigan som kommit dit erbjudit henne en ny kopp choklad. Vilket var exotiskt. "Så, smaka på det.", sa Leo och log ett påtvingat leende åt Alices håll.

Hon kände hans armar och lät honom utforska och hon särade på läpparna.
"Ivan." Viskade hon och smekte hans kind.

Hon skrattade.
"Leo jag mår bättre än jag ser ut. Jag var inte nära att falla men jag uppskattar det" Hon tog emot koppen och drack av den söta drycken.
"Oh den är godare nu än i morse." Hon log mjukt.

Efter deras älskande tog Ivan sig samman för att se till att han såg tillräckligt anständig ut i spegelbilden för att möta Alice, Rion och Leo igen. "Isabella, det här.. Det hände aldrig, okej?", sa Ivan och rättade till skjortan så att den hängde rätt.

"Så kul att gillar det.", sa Rion och kramade om Alices hand. "Uppfattade du nyheten? I övermorgon kommer det vara en fest i slottet. Och du är hedersgästen..! Är du beredd på det?", sa Leo.

Hon låg på golvet och såg honom. Hon log men blev sedan kall. Hon tog sig upp och rättade till kläderna, håret och nickade.
"Det här har aldrig hänt mästare." Det sårade henne och hon bet sig i läppen för att inte börja gråta.
"Om ni ursäktar." Hon lämnade rummet och gick mot Alices rum.

Hon såg på Leo och såg sedan ner.
"Jag hörde men jag tänker inte delta. Ivan bet mig två gånger. Den andra kändes det som han sklle slita av mig halsen." Hon såg på Rion.
"Förklara för honom."

"Det här hände aldrig, men vi vet..!", försökte Ivan, osäker ifall hon hade hört. Ivan brydde sig om henne, ville henne väl. Han ville ha Isabella på sin sida.

Rion nickade. Såklart att det hade varit prövande för Alice, det var inget konstigt att hon nekade inbjudan. "Du mår kanske bättre snart.", sa Leo och försökte le åt Alice. "Han.. han är säker också förvirrad.", sa Leo sedan och insåg strax därpå att det lät som att han försvarade sin skapare. Men Leo hade bara tänkt på sig själv. Leo ville så gärna lära känna sin skapare.

Hon hae inte hört och hon knackade på hos dem och klev in.
"Alice mår ni bra?" Hon log mjukt mot dem och visade inga kännslor från det som hände förut.
"Det är snart middag och jag undrar om ni vill äta här eller i matsalen med Ivan?" Hon såg på Rion och log.

Hon såg på Rion men såg när Isabella glev in.
"Jag mår bra. Jag har vilat och kan gå snart så det är ingen fara." Hon reste sig.
"Jag måte gå ner. Men jag vill inte.

Både Leo och Rion såg upp då Isabella sökte sig till Alices rum. "Det är ingen fara, ingen stress. Alice kommer att göra vad hon vill.", sa Leo. Men när Alice berättade sina plikter och fick det att låta som att hon skulle göra Ivan sällskap drog både Leo och Rion efter andan, de hade inte mycket att försvara henne med.
"Vi är med dig.", sa Rion och Leo nickade instämmande.

Hon gick efter Isabella och hon såg sig om. Hon var piggare än vad hon trott och lade huvudet på sned.
"Tack för att du är en sådan fin människa Isabella."

Isabella hajade till men log bara.
2Tack miss. Du får tacka Ivan. Han har lärt mig att älska alla hann möter. Han är en sådan fantastisk man."

"Hur känns foten?", frågade Leo och knäppte sina händer bakom sin rygg. Han var osäker på att låta Alice vandra fritt omkring i slottet. En tanke som delades med Rion. Rion följde hastigt efter de.
"Det måste kännas okej, Alice. Klännigen, för till exempel, måste kännas rätt, gör den det?", frågade Rion och drog efter andan. Han bytte blick med Leo och svalde. Bestämd att skydda henne från Ivan.
Både Rion och Leo tvekade på hennes ord, de hade båda svårt att tro att 'han var en sådan fantastisk man'.