Iliya PRV Vidomina & Medi

Hon såg på kvinnan och skakade på huvudet.
"Det är inte det jag menar." Hon suckade och lutade huvudet på sned igen.
"Först var han så ointresant och kylig. Väldigt stöddig av sig. Men så fort han fick reda på vem jag var blev han så intresserad." Hon såg bekymrad ut.
"Nu vill han inte vara något annat än i min närhet."

Damen knäppte händerna och väntade på Alice. "De väntar på dig därinne. Seså, låt de inte hållas. Det blir lunch till dig senare. Men först studier. Gå nu."

Hon såg på henne och såg sedan ner. nickade och öppnade dörren. Såg sedan upp, neg.
"Förkåt att jag tog sådan tid. Det är inte meningen." Hon sänkte huvudet igen.

Philiph såg upp från sin bok med ett varmt leende.
Såg sedan bekymrad ut.
"Men Alice. har ni fått något att äta?" Frågade han och såg på flickan.
"Om inte så måste ni äta innan. Det är viktigt att äta innan viktiga saker."
Han ringde efter en tjänare och log.
"Ta med henne till matsalen och se till att hon får mat är ni snälla..."

En annan tjänare visade sig när hon blivit kallad på av Philiph. Hon nickade och visade med handen att Alice skulle följa efter henne till matsalen. "Här finns frukost åt dig serverat.", sa hon och visade med armen på samma sätt som tidigare åt det dukade bordet.

Hon följde med och slog sig ned. Såg sedan upp och såg sedan ner.
"Får jag äta hur mycket jag vill?" Frågade hon och kände hur magen kurrade. Hon var inte van vid sådana här måltider.

"Ja, hur mycket du vill. Det är till dig. De andra de..", hon tvekade. "..de äter inte samma mat som du.", sa hon och log en aning påtvingat åt Alices håll. "Hoppas att det ska smaka."

Hon såg upp och började sedan att äta. Hon njöt och glömde för stunden vart hon var. Hon kunde höra någon öppna dörren och hon såg upp.

Rion visade sig. När han fick syn på Alice formades ett lurigt leende på hans läppar. "Alice. Så trevligt att se dig igen." Han tog sig friheten att dra ut en stol mitt emot henne på ena bordets sida och sedan sätta sig ner. "Har du gjort dig hemmastadd hos oss?"

Hon hostade till och förde en näsduk till munnen.
"jag har bara sovit än så länge. Så mycket kan jag inte säga." sa hon och såg ner.
"Saknar min mästare."

Rion tystnade i några sekunder och iakttog henne. "Du ska se att du hittar din plats här också. Tids nog." Han plockade en vindruva från en kvist serverat på ett silverfat. Höll den mellan tumme och pekfinger och studerade den på nära håll. "Vad ska du lära dig idag då, Alice?", frågade han utan att släppa blicken från druvan.