PRS Lupple & Medi

Dorian stannade upp. " Förlåt. Menade inte att gå så fort. " Skrattade han urskuldande.

Hon skrattade ömt och höll hans arm ömt.
"Jag hann ju upp, inte sant"

Han log mjukt. " Du väljer tempot och jag styr vägen." Log han.

"Då går vi inte alls så fort.. Då ramlar jag säkert" log hon och nickade. Kramade hans hand lite hårdare.

Han log över hennes hand och kramade den lätt tillbaka. "Vi måste ju hinna se allt också." Log han ömt.

"Det blir lite omöjligt. Det är så stort." Hon vred på huvudet och såg mot en gränd.

Han flinade lite. " Titta på det mest intressanta då." Föreslog han ömt.

Hon höll hans hand
"Men det kan jag göra sen. Till middagen" hon såg sig om.

Han flinade roat och ledde henne bort genom centrum och snart höll han uppe dörren åt henne till bokhandeln.

Hon gick in och såg sig om. Det var något helt annat. Det var som en dröm och hon skyndade sig fram till vaxet.
"Är det brevvax?" Frågade hon och log oskyldigt. Klart hon visste detta men visst hon fick hon leka dum?