PRS Lupple & Medi

Dorian smekte Halo över ryggen. " Älskade. Jag tror jag springer hem." Sa han ärligt.

Lathan log mjukt och nickade. " Ingen fara." Sa han enkelt. Förde henne till bilen. När de väl var framme så öppnade han dörren åt henne och hjälpte henne in.

"Gör det du. Stakare måste ha stått ut med en toka i tre dagar.." Hon flinade.
"Jaga lite samtidigt."

Nora höll hårt om hans arm och såg på honom.
"Det här var roligt. Precis som ni hade lovat. Tack, jag kommer sova så gott i natt."

Dorian smekte hennes kind sakta. "Ja det kanske jag gör." Viskade han och kysste henne mjukt på läpparna.

Lathan log. " Det är så det ska vara." Log han. Bältade henne och stängde dörren om henne innan han satte sig i förarsätet.

Halo satte sig bakom Lathan och spännande fast sig och lutade sig tillbaka.
"Det var underbart. Tack pappa." Hon fnissade förtjust.
"Du gjorde honom paff.."

Lathan log roat och såg på henne i backspegeln. " Jag förstod att han behövde få ett litet uppvaknande." Sa han ärligt.

Dorian såg Halo sätta sig i trygghet i bilen och vände på klacken och sprang iväg. För att jaga.

Hon nickade bara och slöt ögonen. Hon ville inte medge de men hon var helt slt efter dessa dagar. Att låtsas som de inte hade känt varandra och hon suckade tyst.
"Pappa? Har du någon medicin jag kan ta? Något lunande? Kan ta det hemma. Jag tycker mitt hjärta skenar i väg. Ring inte min bror snälla. Han skulle bara ta mig hem."

Lathan såg oroligt mot henne i backspegeln. " Jag vet inte om det är så klokt Halo. Med tanke på allt." Sa han tvekande. Att inte ringa hennes bror kändes dumt. Han kunde självklart prata med Alexander. Han funderade lite. " Varför känns det så?' undrade han sedan.

Hon såg på Nora och svalde innan hon bytte till ett språk hon trodde hon inte kunde.
"Jag vet inte. Känns bara konstigt. Som jag gjorde fel. Benen känns som gelé efter jag varit mitt gamla jag. Även om det var skådespel. Kommer jag bli sjuk igen?!

Lathan såg förstående på henne. Dorian hade fruktat detta. Det hade varit tydligt på hans beteende. "Nej jag tror inte du kommer bli sjuk igen." Sa han ärligt.

Hon nickade bara och slöt ögonen.
"Bra. Kan du väcka mig sen?" Frågade hon tyst.