PRS Lupple & Medi

"Verkligen? Kommer du inte bli tokig av att inte läsa något annat än skvallertidningar?" Hon petade honom retsamt på handen och kröp ner och slöt ögonen. Snart hade hon börjat andas lugnare och bröstkorgen hävdes och sänktes sakta.
Hon hade tappat lyster av sjukdomen.

En sköterska kom in och stannade upp n'r hon såg Dorian.
"Sover hon?" Viskade hon och hon pekade på Willow. Hon var en medelålders dam med svart hår och bruna ögon. Hon log lite bär hon såg Willow.
"Vill ni ha något sir?"

"Jag klarar mig." Flinade han och såg hur hon kröp ned i sängen och föll in i sömnen. Han log svagt. Han skulle vara tillräckligt nöjd över att se henne sova.

Han hörde och kände doften av personen som kom in men tittade först upp när hon pratade.
"Somnade precis, eller ja la sig tillrätta för att sova." Viskade han tillbaka och skakade på huvudet.
"Nej det är bra tack." Sa han lugnt, han kunde ju inte be henne om blod precis så han tittade bara på henne med ett charmerande leende.
"Så ska du kolla hennes värden eller?" Viskade han lugnt och såg på henne.

Kvinnan nickade och gick långsamt fram och såg på droppåsen och sedan maskinerna och skrev ner dem. Log och vände sig mot Dorian.
"Om hon har precis somnat kommer jag tillbaka om en timme." Hon lämnade rummet och snart hördes bara maskinernas surrande.

Dorian nickade lite åt hennes ord och följde henne med blicken när hon gick ut från rummet och vände sedan tillbaka blicken mot Willow.

Så ceremonin var sättet för att få henne att må bättre? Det hade han ju alltid misstänkt? Det svåra var inte att få in henne i rummet. Det svåra skulle bli att få henne att inte tappa tilliten till honom. Radera hennes minnen? Det var absolut en väg att gå men var det rätt väg? Han var säker på att om hon visste all fakta skulle hon kanske till och med göra detta frivilligt men hur skulle han se till att hon fick reda på det? Bara säga det? Vore det inte bättre om hon la ihop bitarna själv. Han slog irriterat bort dessa tankar och fokuserade på henne. Hon sov, så fridfullt.

Tiden gick och Willow sov lugnt vidare. En kvinna kom in med en bricka med en skål glass och satte ner brickan på ett bord som kunde rullas över sängen. Hon log mot Dorian och sedan sträckte hon över och skakade lätt på WIllows arm.
"Miss du kommer inte kunna sova på kvällen om du sover nu. Jag tog med lite glass. " Hon såg Willow vakna och sedan på Dorian.
"Alexander sa att han kommer snart."

Dorian log smått och la undan en skvallertidning han plockat upp precis när han hade hört att någon var på väg in hit.
Han såg på Willow och log. " Jag håller henne vaken." Sa han och log lätt och pekade på glassen.
"Ät." Flinade han mot Willow och började lyssna efter Alexander. Nog var han på väg hit bara det att han stämde av med andra patienter innan han kom hit.

Hon såg på Dorian och log och började sedan äta av glassen och log.
"Den är riktigt god. Mild och fyllig." Hon såg på honom och lade huvudet på sned.
"Så du har suttit här och läst en tidning hela tiden? Kommer du inte behöva åka hem och byta kläder snart?"
Hon lade ner skeden och sträckte på sig det knackade i hennes axel och återupptog sitt ätande.
"Kan vi prata om något vi gillar?"

" Du sov bara en timme Willow." Sa han med ett större leende. " Det kanske kändes längre för dig men det var inte speciellt lång tid. " Sa han och nickade lätt.
"Jo jag drar ikväll. Kommer tillbaka imorgon på morgonen." Sa han lugnt och smekte henne lätt över armen.
" Det kan vi- vad gillar du?" Skrattade han lugnt och lutade sig lite tillbaka i stolen han satt i.

Hon åt lite av glassen och nickade, lutade sig tillbaka medan hon såg på honom.
"Fotografera, skriva, läsa." Hon log och såg ner.
"Och du själv? Vad gillar du att göra förutom att vandra på hustak." Hon höjde ett finger och skrattade.

Han flinade lätt och nickade, la det på minnet.
"Läsa, dock är skvallertidningarna inte min roligaste läsning." Flinade han och funderade, vad mer gillade han att göra som han kunde berätta för henne om?
"Måla. Jag gillar att måla. Och springa. Jag älskar att springa, det rensar ens huvud- tankar så bra." Sa han ärligt och log. Inte för att han sprang i samma takt som henne, absolut inte. Men det var ett bra tidsfördriv. Han kunde ju springa snabbt och väldigt långa sträckor. Han kunde göra väldigt mycket egentligen.