In the dark PRS Vidomina & Medi

"Oh den känns bättre. Tacka som frågar."
Hon vände på huvudet.
"Jag har inte provat den röda. Tänker inte göra det i dag så jag vet inte." Hon såg på hennes rygg och de kom ner till matsalen och Isabella drog fram en stol och log mot henne.
"Om fröken vill sitta?"
Alice satte sig ner och hon sköt in den och ställde sig vid hennes sida.
"Mästaen kommer snart."

Både Rion och Leo gick efter Alice in i matsalen. De upptäckte det dukade bordet, upplyst från stearinljusen placerade på bordet bland maten. Det såg välkomnande ut.
De bytte blickar med varandra.
De båda satte sig ner på varsin sida om Alice. "Alice..", sa Leo, men visste inte vad han skulle säga. Han oroade sig och kände av att allt kanske var ett misstag, de kanske inte skulle ha kommit hit..
Strax därpå visade sig Ivan i dörröppningen. Han hade det där påklistrade leendet igen, ville visa sig som en god värd inför Alice. "Åh, Alice! Så trevligt, så kul att se dig igen. Du ser mer pigg ut, må jag säga.", sa Ivan och gick åt hennes håll, kanske för att hälsa, men Rion ställde sig ivägen. "Håll dig borta, Ivan.". Han lät sträng i tonen.
Ivan stannade tvärt och mötte Rions blick. Javisst, han hade ingen chans att komma nära Alice. "Hm. Ursäkta.", sa Ivan och lät förvånansvärt trovärdig, tyckte Leo.
De båda satte sig ner på sina platser igen. Ivan på kortsidan.

Hon såg upp men sa inget. Hon hade börjat ta åt sig av maten och började att äta. Hon var hungtig och såg ner medan hon åt.

Isabella stod intill Ivans stol och synade henne och svalde hårt. Hon var hungrig med men hon fick inte äta nu. Med en suck såg hon Ivan kliva in i rummet.
"Mästare." Hon drog ut hans stol.

Ivan drog in luft och sträckte sig efter maten. Började plocka på sig för att sätta ner det på tallriken. "Seså, Rion och Leo.. ni ska väl också äta?", sa Ivan och såg upp mot de.
Varken Rion eller Leo hade rört vid maten. Deras tallrikar stod tomma än. Rion kastade en blick åt Ivans håll, men sneglade sedan på Leo. Det var bäst att ändå ta av maten. De båda sträckte sig efter besticken för att kunna skopa av maten på tallrikarna deras.
"Festen kommer bli jättefin, jag är säker på det. Isabella brukar ha ett öga för dekorationer och valet av musikerna. Tänk er, det blir magiskt.", sa Ivan och skrattade kort utan att kolla upp.

Isabelle såg på sin mästare och såg på Alice.
"Ursäkta mästare jag lämnar er till ert sällskap. Ring eller ropa ifall ni önskar något." Hon log trots att det smärtade henne.
"Jag tror att er vän Léon kommer. det var i senaste laget men han måste ha ett rum och bosätta sig."

Ivan smakade av drycken och harklade sig då han hörde att Léon också skulle komma. "Léon? Så längesedan jag hörde av honom..!", sa han och lät försjunken i sina tankar. Han drog sig till minnes då de senast sågs. Det var flera år sedan, men någonstans alltid lyckats hålla kontakten, trots att det var sällan. Ivan log åt tanken och svalde sin tugga mat.
"Alice, har du varit på en bal tidigare? Vilka sociala sammanhang har du kretsat kring?". Det var ett försök att samtala med henne. Ivan ville trots allt försöka bli vän med henne. Kanske det skulle hjälpa om han lärde känna henne lite mer.

Isabelle lämnade dem ifred och satte sig ner för att sticka vidare på ett par sockor hon höll på med.

Alice såg besvärad upp och såg på Rion efter hjälp.
"Jag är bara en bondes dotter. Det närmaste frivilligt jag har varit i är guds hus." Hon svalde och lade ner gaffeln och skakade på huvudet.
"Ert hus jag menar palats är så vackert och Rions med." Hon såg upp och skakade på huvudet.
"Jag har varit på en midsommardans men ingen bal."

Ivans ögon verkade bli större av hennes ord. En nyfikenhet sköljde över honom. Hennes ord om Guds hus var inte intressant, kyrkor och sådant kände Ivan till, men det var hennes ord om midsommar och dans.. vad var det?
Ivan log då hon uttryckte sina tankar om hans slott. Han visste att det var unikt och mäktigt i andras ögon. Han gillade sitt slott själv. Rions herrgård var också vackert, men något helt annat, menade Ivan och Rion också för den delen, utan att Rion erkände det.
"Den här midsommar..dansen..", började Ivan och lutade sig över bordet med händerna knäppte. "Vad är det? Berätta mer.", sa Ivan och såg åt Alices håll. Både Leo och Rion himlade med ögonen utan att Ivan sett. De tyckte att han fjäskade för mycket.

Hon såg upp och sträckte sig efter bägaren med vin och drack.
"Det är en fest för att fira att sommaren kommit. Att ljuset är längre. Vi sådde alltid då och efter dansade vi, vi sjöng och hade det roligt. men så fort solen började gå ner var jag tvungen att gå in."

"Att ljuset är.. längre?", ekade Ivan. Han lät oförstående. Vad menade hon? Varför skulle en vilja fira det? Han förstod inte alls. Men kom på sig, det var inte meningen att plantera kritiska tankr hos henne. "Men när solen gått ner och du gick in.. vad gjorde du då? Varför var du tvungen att gå in?", frågade han och smakade av vinet igen och lutade sig över på bordet med armbågarna vilande på bordsskivan.