PRS Lupple & Medi

Dorian såg på henne och smekte henne sakta över kinderna. Torkade bort hennes tårar. " Jag är så ledsen älskling. " Viskade han.

"Vill du bära mig till badet då?" Sa hon och blickade upp på honom.
"Är du arg på Emma?"

" nej jag är inte arg på någon faktiskt. " Viskade han ärligt och bar upp henne i sin famn. Och bar henne mot det stora huset.

Hon såg på honom och lade kinden mot hans arm.
"Är du glad över att du kom in?" Frågade hon tyst.
"Jag fick frågan att riva vårat äktenskapskontrat, Jag ville inte det."

Han log mot henne och nickade. " Jätteglad. Ville trösta dig men kunde inte." Viskade han. " Och så fick jag ju se hur mysigt du har det här inne. " Viskade han ärligt. " Jag hörde det. " Viskade han tyst. "Det gör mig glad att du inte ville det."sa han ärligt.

Hon log mjukt och kramade honom.
"men jag måste tyvär riva det kontraktet. Det här är MIN stuga. min rymmningsstuga från er. Måste ha lite privat" Fnissade hon.

Dorian log roat mot henne. " Det kommer att rivas i samma stund du kommer ut från stugan och mår bättre." Log han ärligt.

Hon såg på honom och nickade sedan.
"Okej... Kommer du tala med Alexander om detta?" Frågade hon.

Han såg på henne med en fundersam blick. " Jag tror du ska prata med någon. Om allt detta." Viskade han ärligt.

"Har jag inte gjort det? " Hon såg på honom med en oroad blick.
"Med det där med ögonbindeln."