PRS Lupple & Medi

Dorian skrattade lågt och såg på henne. Skakade roat på huvudet. " Vilket budord ska jag börja med? Du ska inte ha begär till din nästas, bla bla bla. Jag hade ju begär efter dig långt innan du var min. " Viskade han roat.

Hon kysste honom.
"Och vilket är det? Oh nej jag är inte min fars dotter." Hon log nu och satte sig så de var mage mot mage.

Han besvarade kyssen och lekte lite med hennes hår. " Jag tror älskade, att det enda jag faktiskt inte brutit är att man inte får begå äktenskapsbrott. Så jag menar 1 av tio har jag klarat av. " Flinade han.

Hon brast ut i skratt.
"Du har väl brutit de flästa budorden?" Hon flinade.
"Varför tror jag ni har en asgammal familjebibel någonstans? En sådan där uråldrig."

Han skrattade lågt. " Ja alla förutom äktenskapsbrott. Jag menar jag har ju aldrig varit gift förut. " Flinade han. " Men resten. Tyvärr. Så jag tror inte jag kan få syndernas förlåtelse. " Log han ärligt. Sedan skrattade han roat. " Ja vi har ju det. Hur skulle det annars sett ut? När vi faktiskt hade mänskliga gäster från eliten här? Och så hade vi ingen sådan. " Flinade han.

"Men jag har ju sagt att ni kommer bli förlåtna. Ni har ändrat er." Sa hon och smekte hans kind ömt.
"När tiden är slut för denna jord är ni med mig." Viskade hon.

Dorian såg på henne och smekte hennes kind. " Älskade. " Viskade han och kysste henne mjukt, kärleksfullt.

Hon kysste honom ömt tillbaka och såg nu in i hans lgon.
"Jag kan se ala små detaljer med dig." Hon drog handen genom hans hår.
"Du vet att du vågar bada?"

Han såg på henne och log mjukt. " Jasså? Vad ser du då?" Log han varmt och flinade lite. " Du är ju här. " Viskade han.

"Dina vackra ögon. Ditt hår. Dina läppar." Sa hon ömt och skrattade.
"Men om jag inte var här? Skulle du göra det då?"