Antikens Grekland [Rollspelare och Countess]

Leonidas klev av hästen och ställde sig bakom Cleopatra. Han la armarna i kors och placerade blicken i samma riktning som henne, över vattnet och mot horisonten.
"Hur befängt det än låter. En av anledningarna till varför Philip valde att umgås med Octavia var för att han sökte hämnd.. mot mig". sa han och tittade ner mot flickan i sanden. "Jag tror din make var rädd för att jag skulle försöka ta dig ifrån honom. Han älskar dig Cleo. Men din frånvaro har gjort honom vilsen..". Leonidas spände käkarna och knöt diskret sina nävar igen.

Cleo tittade upp på honom och rynkade på pannan, ville ha honom bredvid sig inte över sig. Hon sa inget utan reste sig istället upp. Hon nickade lite och smekte försiktigt hans armar.
"Jag har ett barn, vad vill han att jag ska göra? Jag mår illa och har ont hela tiden." sade hon och rynkade på pannan. Hon förstod inte alls vad Philip förväntade sig. "Dessutom så tog han valet att gå mig bakom ryggen efter att han faktiskt har fått känslor för mig." sade hon tyst.

Det var först när Cleo reste sig igen som Leonidas förstod att han borde ha suttit sig ner. Så istället tog han ännu ett steg närmare, la armarna om flickan och knäppte händerna bakom hennes rygg. Kunde inte låta bli att småle för sig själv då han äntligen hade Cleopatra intill sig igen. Trots att han umgåtts med andra kvinnor tidigare så var det första gången som han faktiskt höll någon kär. Och att vara med henne var inte bara en annorlunda upplevelse. Det förändrade honom. Fick honom att inse saker som sig själv, och tog fram känslor som ingen tidigare sett hos prinsen.
"Ja, när du säger det så.." började Leonidas och fick fram ett snett leende innan han fortsatte. "..så låter Philip som ett riktigt kräk".

Cleo suckade lyckligt när hon kände hans närhet och värme stråla ut till sin egna kropp. Hon tog ett litet steg närmre sån att hon var tryckt mot honom. Hon lutade huvudet mot hans axel och slöt ögonen. Det fanns inget hon ville mer än att försvinna med honom.
"Finns det inga sätt för oss att vara tillsammans?" suckade hon och drog fingrarna genom hans hår. Hon lutade sig sedan bakåt lite för att kunna betrakta hans ansikte, trots att hon försökte så lyckades hon inte hitta något fel med honom. "Varför händer det här oss?" suckade hon och la händerna på hans bröstkorg.

"Om du frågar min far så händer det för att jag en en pojkspoling som inte vet sin rätta plats", svarade Leonidas och tittade ut över vattnet igen. Han talade aldrig om sin strikta far, inte ens med Philip, och tappade vanligtvis humöret direkt man ens nämnde den gamle mannen. Men med Cleopatra var saker annorlunda. Det var första gången som han var villig att öppna sitt hjärta för någon. "Men gudarna har fört oss samman av en anledning. Och på ett eller annat sätt kommer jag alltid att hitta tillbaka till dig...".

Cleo rynkade lite på pannan och drog en hårslinga från hans ansikte. Hon skakade lite på huvudet och kysste hans kind.
"Jag håller inte med din far, för så som jag minns det så kunde du saker som en pojkspoling inte riktigt ska kunna." sade hon med en retsamt ton innan hon smått rodnade. Hon nickade lite och smekte hans kind. "Jag kommer alltid att vänta på dig tills vi kan vara med varandra på riktigt." sade hon och lutade sin panna mot hans axel. Hon ville inte alls spendera sina dagar med Philip längre då hon misstänkte att han tänkte behålla hetären.

"Jasså? Det tar jag som en komplimang", svarade Leonidas med en självsäker ton samtidigt som han såg djupt in i de stora ögonen och drog handen genom hennes långa hår.
Solen hade sakta börjat sjunka, och när den nådde horisonten skulle Philips tillställning vara i full gång. Som hedersgäst förväntade folk att han vara på plats, men Leonidas kunde omöjligt lämna Cleopatras sida. Inte nu. Festen och koungen fick helt enkelt vänta. Så istället för att kliva upp på hästen och rida tillbaka mot palatset la Leonidas en arm omkring flickan och vandrade ner till strandkanten för att kunna gå längst vattnet. "Har du någon kontakt med dina bröder?", frågade han lugnt, efter att de gått tysta en stund. "Jag hoppas att August har fortsatt med sin träning".

Cleo skrattade till och nickade lite, det skulle han verkligen göra. Hon log smått och rös till när hon kände hans hand i sitt hår, ville inget annat än att stanna på stranden med honom. Hon gick tyst efter honom, glömde bort festen som kungen anordnat för Leonidas. Hon log svagt när han frågade om August, hon hade tyvärr inte hört särskilt mycket från sin familj.
"Jag vet inte, jag saknar dom så mycket." suckade hon och lutade sig mot Leonidas. Hon smekte hans arm och svalde hårt. "Vi kanske borde rida tillbaka, du har en fest att gå på." log hon.

Leonidas såg bekymrad ut när han förstod att hon inte längre träffade sin familj. Visste hur mycket bröderna betydde för henne. Han gillade inte heller idén om att behöva lämna Cleo och stranden för att närvara på någon tillställning. Även om den var tillägnad till honom själv. Leonidas slängde en blick mot hästarna som fortfarande stod och väntade på platsen där de hade lämnat dem."Det skulle inte vara första gången som jag kom sent till en fest..", svarade han och såg tillbaka mot Cleo. "Philip kan vänta...".

Cleo lutade sig mot prinsen och slöt ögonen ett tag, önskade att hon kunde få leva något annat liv där hon iallafall fick vara lycklig.
”Är du säker? Jag vill inte att ni ska bli ovänner.” Suckade hon och smekte hans kinder. Hon ljög ifall hon inte erkände att hon älskade både männen, ett bråk över henne som splittrade dem för alltid var bland det sista hon ville.