In the dark PRS Vidomina & Medi

"Jag satte mig och stickade, spann ull eller jag gick och lade mig." Hon såg på honom och svalde. Visste han inte det?
"Mitt blod. Alla visste om det förutom jag. Det hade varit en vänlig vampyr i genomresa i våran by. Han hade kännt igen lukten och varnat alla att jag kunde göra att monster till dagsvandrare." Hon såg ner.
"Jag minns det nu."

Ivan sänkte blicken. Det var tydligt att händelsen hade gjort henne ledsen. Kanske hon återfått en känsla av hemlängtan? "Miss Alice, det var inte meningen att riva upp gamla minnen sådär.", sa han och svepte resten från sitt glas innan han hällde upp på nytt. "Du har en ny framtid här, min vän. Seså, kan jag bjuda på något mer? Efterrät? Te? Kaffe?". Ivan visade med armen åt kökets håll. Han hade bestämt sig för att återfå hennes förtroende igen. Återigen himlade Leo och Rion med ögonen. Löjligt..

Hon svalde och skakade på huvudet och svalde.
"Kan man få varm mjölk med honung kanske?" Hon såg sedan på Rion och torkade bort tårar från ögonen.
"Jag känner mig sliten. Jag vet inte för att jag försöker minnas hur han såg ut. Jag var bara fem år när vi sågs första gången. Jag har sett honom ett flertal gånger. Han kom alltid till min by till hösten."

"Ja, självklart.". Ivan knäppte med fingrarna för att fånga en av tjänarnas uppmärksamhet och återberättade Alices önskemål. Tjänaren nickade och försvann med ens till köket för att göra i ordning hennes varma mjölk. De andra tjänarna började plocka undan efter middagen. Leo önskade kaffe och så gjorde Ivan med. Rion var inte intresserad just nu och lyssnade istället nyfiket på Alice och Ivans konversation. Han underhöll sig genom att vika en servett.
"Om du är trött, Alice, vila du, jag kan be de ta upp mjölken till ditt rum.", sa Ivan och såg på när de hällde upp kaffe åt honom.

Alice såg upp på Ivan och såg sedan på Rion.
"Går det bra om jag ämnar bordet? Jag känner mig lite trött." Hon reste sig, vinglade ch sjönk ner på stolen igen.
"Jag tror jag sitter en stund till." Hon drog handen genom håret och såg upp på dem med ett svagt leende.

Leo var beredd att gå efter henne, men när hon yttrade orden att hon ville stanna ett tag till hejdade han sig och sjönk ner på sin stol igen. "Jag kan hjälpa dig, Alice. Jag kan bära dig.", sa Leo och såg åt hennes håll.
Ivan verkade också fundersam över hennes tillstånd. "Hur är det, Alice? Är du okej?", sa han och Rion slängde en skarp blick åt hans håll. Ivan märkte det och backade undan genom att luta sig tillbaka mot sin stol.
Han smakade av sitt kaffe. "Jag är glad att du är här.", sa Ivan sedan i försök att återfå konversation mellan henne och sig själv.

Hon kastade en blick åt Leo och nickade och såg på Rion.
"Kan ni hjälpa mig upp Leo? Jag vill även prata med Rion." Hon svalde och kände sig mer trött.
"Jag ska nog inte vara uppe mer." Hon lutade sig tillbaka.

Isabelle hade kommit ut och såg på Ivan.
"Mästare vill ni att jag gör upp en brasa åt er? eller ska jag göra en i miss Alices rum?"

Både Rion och Leo kom upp på fötter då Alice frågade om deras hjälp.
Hennes varma mjölk hade blivit serverad åt henne av tjänarna.
Leo skyndade sig över till Alice och greppade tag om hennes överarm. Rion skyndade sig över han med och greppade också tag om hennes arm. "Kom, vi hjälper dig till ditt rum." De började gå med henne från matsalen. Ivan såg efter de. Han ville inte ställa till det och höll sig istället undan. Om han gått efter de kanske det skapat oro, tänkte han.
När Isabelle frågade om att göra upp en brasa vred han på huvudet för att se på henne. "Gör en brasa hos miss Alice och sedan hos mig.". Ivan nickade och log mot Isabella.

Hon började gå med dem och lutade huvudet mot Rion och svalde.
"Tack. Frågorna var jobbiga..2 Hon slöt ögonen och suckade.
"Måste jag vara med på balen?"

Isabelle neg och log.
"Självkalrt mästare." Hon tog koppen och gick raskt efter dem.

Leo och Rion hjälpte Alice upp på fötter och gick med henne mot trapporna. "Såja, ett steg i taget, Alice.", sa Leo och Rion nickade instämmande. "Balen, Alice.. Vi får se. Jag ska se vad jag kan ordna, om du inte vill.", sa Rion och försökte le åt Alices håll. Leo nickade instämmande och hjälpte henne mot hennes sovrum, eller våning. "Den här vägen..", mumlade Leo och hjälpte henne mot hennes sovrumsdörr. Dörren öppnades inåt rummet. "Här, sätt dig ner på sängen, Isabella kanske kan hjälpa dig sedan.", sa Leo. Rion nickade. "Såja, inte anstränga dig nu. Vila. Ta det lugnt, vi är här. Vi skyddar dig.", sa Rion och log mot Alice.

Ivan nickade och smakade av kaffet innan han svepte det sista för att bege sig mot sitt eget sovrum. Det nalkades natt och snart skulle han sova.