Iliya PRV Vidomina & Medi

Hon såg på honom och hennes mage kurrade.
"Nej jag måste äta först." Sa hon och log ursäktande och lade snabbt en hand för sin mage.
"Men efter. Då kan vi." Hon drog en hårslinga bakom örat och hennes kinder blossade.

Rion rynkade pannan otåligt, men bara för en sekund och knackade sedan på bordet med sina fingertoppar. "Okej okej, mat först, sedan så.. Jisses! Ni människor behöver så mycket, kräver så mycket. Måste vara jobbigt." Han skakade på huvudet och sträckte sig efter karaffen med vin för att hälla upp åt sig. "Vad gör du för skojs skull? Om du vill ha roligt någon gång?"

Alice iakttog honom och skakade på huvudet.
"Det tyckerr du kanske. ja det är mycket att hålla koll på. Att vara mätt och vara utvilat är de viktigaste." hon höll upp två fingrar och sedan sänkte hon dem.
"Skojs? Duu menar underhålla?" Hon funderade en stund.
"Sticka och laga mat." Sa hon och lade huvudet på sned.
"Om jag inte arbetar."

Rion rynkade oförstående pannan. Tydligt att han inte delade Alices intressen. Men insåg sitt beteende och tryckte undan tankarna. Han skulle behöva öppna sitt sinne mer om han ville lära känna henne. Och ge henne chansen att lita på honom.
"Då blir din vistelse här rena barnleken då alltså." Rion pausade. "Vad har du fått lära dig om oss då?"

"Kanske et..." Började hon och lutade sig frammåt och betraktade honom. Hennes mat hade inte kommit än och hon suckade tungt."Har lärt mig om eran histora. Vilken typ av magi ni har." Hon gjorde en handrörelse.
"Barnle skulle jag inte vilja säga. Det är jobbigare än den jag redan hde." Hon såg olycklig ut.
"Att ni ens kan det är ett under."

Rion granskade henne. Hon verkade inte ha blivit skrämd över det hon hört om vampyrerna. Det var väl ett gott tecken.
När hon talade om deras förmågor skakade han på huvudet. "Det är förmodligen för att det kommer naturligt för oss.", sa han och för första gången log vänligt åt Alices håll.
I samma stund serverades Alice en tallrik med varm mat.

"Tak så mycket..." Hon log vänligt mot persnen som ställde fram tallrikeb och sågnsedan på Rion.
"Kanske det¨. Men det kommer gå bättre i morgon. Jag var gabsnska nere isag." Hon började äta oh såg upp.
"Är ni avskräckta från vitlök eller är det en myt?"

"Du var nog nervös.", sa Rion och förvånade sig själv med att visa sin förståelse för Alice. Han vände bort blicken i osäkerhet och funderade över detta ett ögonblick, men så väcktes han ur tankarna när Alice ställde honom en fråga.
Rion skrattade då. "Vad tror du? Ingen tallrik är dukad till mig. Såg du mig äta något av middagen i palatset?"

""Kanske det. Sa hon och åt tyst men sedan såg hon upp."Det är inte samma sak. Man kan laga god mat utan vvitlök. Har hört att ni avskyr ddet." Hon hörde en åskknall utanför och oppad till.
"Det där var jag inte bereed på..." Hob såg sedan bort.
"Mn varför dras prinsar till mig?"

Rion nickade. "Jo, men det var inte det jag menade." Han ryckte på axlarna. "Jag äter inte mat. Iallafall inte samma som dig.", förklarade han och tittade upp då han också hörde åskknallen utanför. "Åh, åska! Det gillar jag! Visst är det spännande?", utbrast Rion, något mer exalterad. Totalt ignorerade hennes sista fråga.