Rollspel - 7:e året

Aily ser Antonias ansiktsuttryck och ler. Anguis slingrar sig upp för benet på Antonias mor som skriker. Men Anguis sätter sig bara på hennes axlar och väser hotfullt.
"Har du kul?" frågar Aily och Anguis nickar glatt.

Viper väser.
"Men det är jag som ska mörda henne." Konstaterar han hotfullt och Antonia smeker honom bara roat. Hon väntar på att Dumbledore ska komma tillbaka med domen.

"Jag ska inte döda henne" väser Anguis.

"Visst, Visst." Väser Viper och alla i rummet förstår att han är irriterad. Även hennes mor som för tillfället utstöter små pip av skräck. Antonia väntar på att hon ska börja rycka i Anguis för att få bort honom.

Aily ser på Viper.
"Gör det" väser hon åt Anguis. Ormen slingrar sig ner från kvinnan och sen mot Viper.
"Varsegod" väser han.

"Tackar." Väser Viper och en duns avslöjar att Antonias mor svimmat. I nästa sekund kommer Dumbledore tillbaka ur minnessållet.

"Goddag rektorn" säger Snape och Aily hoppar till. Hon hade helt glömt bort läraren.
"Nåå...?" frågar Alex.

"Det ser ut som att Miss Winston har rätt i den här frågan." Säger Dumbledore lugnt. "Men du behandlade inte situationen på rätt sätt, Miss Winston." Fortsätter han anklagande och Antonia flinar bara.

Aily ser på Antonia och suckar av lättnad.

"Jag går och skvallrar nästa gång." Säger Antonia roat till rektorn som ser som smått besviken ut.