Konsten att ta sig ut ur garderoben - Scorbus

Vad fint när Ginny klappar på magen ♥ Hon blir en jättebra farmor. Jag gillar Ginny skarpt i den här fanficen, mer än i någon annan tror jag faktiskt!

Jag förstår både Max och Scorpius när de kommer in till Albus. Fattar att Max känner sig sviken samtidigt som Scorpius kan "bromsa" och vara mer förstående. Det var en otäck grej Albus var med om - hela historien som vi fick veta i detta kapitel.

(Citerar något gammalt)

Fast vi har ju redan Umbridge att hata haha

Jepp. Fast i CC är det ju Harry. Delphi är ju cool så svårt

Sant!

I syfte på konversationen ovan. Glöm inte att Umbridge är med i CC. Och jag önskar lite inombords att Joe Walker kommer ta över den rollen en dag... Kan ni tänka er det?!
______________________________________

Kapitel 52 - Albus

Scorpius var här. Skedande tätt intill Albus. Höll om honom hårt. Han kunde känna hans andetag kittla mot hans nacke. De hade inte pratat så mycket efter att han berättade sin historia.
"Scorpius?" sa han när de väl kunde prata oavbrutet.
"Ja, älskling?" sa Scorpius mjukt.
"Jag måste berätta en sak." Scorpius låg tyst och lyssnade på vad han hade att säga. "Det här... med att jag ville ge upp. Jag har känt så ett tag. Alltså... sen långt tillbaka. Innan Max och jag ens träffades. Redan... när pappa och jag hade det som svårast."
Innan han kunde fortsätta var han tvungen att tänka tillbaka för att minnas.
"Jag har haft perioder... när jag har känt mig helt vilse. Som om det inte finns någon mening med livet. Och... när pappa sa att han... att han önskade att jag inte var hans son. Jag kände mig så värdelös. Men sen visste jag ju att jag hade dig. Du fanns alltid där. Alltid har du gjort mig så glad. Det är som att du har hållit mig vid liv hela tiden. Och sen när jag träffade Max. Jag trodde allt skulle bli bättre. Men... ja du vet ju hur allt blev. Jag orkade helt enkelt inte mer. Jag har kämpat så länge utan att åstadkomma något... Ibland mår jag också skit utan att veta vad det beror på."
Det blev tyst en stund. Nästan som om det var en dålig idé att berätta det. Men Scorpius höll sig lugn.
"Har du pratat med någon om det här? Mer än mig?" sa han.
Albus skakade på huvudet.
"Du är den första som vet."
"Vet du vad jag tror?" sa Scorpius. "Jag tror du lider av en depression. På riktigt alltså."
"Det känns så, ja."
Scorpius kramade om Albus hårt och kysste honom i nacken.
"Men du vet att jag finns här va?" sa han och kysste honom igen. "Du kommer aldrig vara ensam så länge jag finns. Du är värd allt jag har."
Albus log och vred sig mot Scorpius.
"Vad har jag gjort för att förtjäna en så perfekt kille?" sa han och drog handen genom hans hår.
Scorpius kysste honom på näsan.
"Vad som krävs för att jag ska falla för en. Du behövde inte ens försöka." Albus rodnade utan respons. "Kan du lova mig en sak, Albus?"
"Vad som helst för dig."
"Om du känner såhär nån mer gång. Att du... vill ge upp. Kan du snälla prata med mig då?"
"Jag ska försöka."
Scorpius log lite svagt.
"Vill du att jag pratar med Max om det här? Så hon förstår läget?"
"Gör det du. Låt oss bara hoppas hon kommer förstå." Albus var tyst en stund, tvekande om han skulle berätta nästa sak eller inte. "Jo... det är en sak till också."
"Okej?" sa Scorpius och lyssnade koncentrerat.
"Du vet... när pappa och jag bråkade i julas. Han sa nånting jag inte riktigt kan förlåta. Inte för att det var första gången men... Jag blev riktigt arg. Sa att jag skulle bli en bättre pappa än vad han någonsin hade varit för mig. Då ifrågasatte han hur jag skulle lyckas med det när jag knappt dög som son."
Scorpius drog en lock ur Albus hår.
"Bra son eller ej. Du är en helt perfekt pojkvän för mig. Din unge kommer älska dig."

De hörde dörren öppnas försiktigt och satte sig genast upp båda två. Det var Ginny som kom in med Max i hälarna.
"Vi stör inte, va?" sa hon.
"Nej då", sa Albus.
Ginny tog en stol och satte sig bredvid sängen. Max lade armarna i kors och lutade sig mot väggen.
"Jag har goda nyheter", sa Ginny till att börja med. "Jag har tagit ett snack med pappa. Han har accepterat nu att du, Albus, vill bo hos Scorpius. Han har äntligen förstått vad som blir bäst för dig."
Albus satt helt stilla i chock.
"Sa han verkligen det?"
"Jajamän. Det tog ett tag att övertala honom förstås. Men tillslut förstod han hur viktigt det här är för dig."
Albus tittade på Scorpius med ett brett leende.
"Vi ska få bo tillsammans!" pep han och kramade om honom vilket fick alla att le.
Ginny reste sig från stolen.
"Jag tänkte gå tillbaka till cafeterian. Stannar du kvar här, Max?"
"Om grabbarna grus tillåter?" sa Max och sneglade på pojkarna.
"Klart vi gör", sa Albus.
Max gick och satte sig på sängen medan Ginny lämnade rummet.
"Förlåt för tidigare", sa Max.
"Det är helt okej", sa Albus. "Ärlighet varar längst."
Max tittade ner och smekte sin bula.
"Det har bara varit så svårt. Nu när halva skolan vet. Hur mina hormoner har påverkats. Det har bara blivit så mycket."
Albus nickade förstående.
"Å andra sidan beundrar jag din mamma väldigt mycket", fortsatte Max. "Vi satt och pratade i cafeterian. Kan ni ens tänka er att hon har gått igenom det här tre gånger?"
"Tyvärr kommer vi två aldrig få veta hur det känns", sa Albus.
Max flinade och knuffade till honom.
"Hon gav mig iallafall en massa råd, och vad som är bra att tänka på vid förlossningen. Åh just det, Albus du skulle ha hört hennes snack med din pappa. Alltså det var nästan som att hon bokstavligt skrek. Hur kan du fortfarande tveka?! Har du något vett i skallen kvar!"
Max började flina och både Albus och Scorpius skrattade åt hennes imitation.
"Låter exakt som min mamma det", sa Albus.
__________________________________________

Lite representation av depression vare här ja (råkar ju ha det själv så) då jag tycker att det är ett mycket viktigt ämne att ta upp ibland! Det är inget man leker med utan mycket allvarligare än vad många tror

Nog snackat om det. Tänkte väldigt mycket på den här låten när jag skrev detta. Liksom hela Scorpius kärleksförklaring till Albus i det här kapitlet ♥

JÄTE JÄTTE JÄTTE JÄTTE JÄTTE JÄTTE JÄTTE JÄTTE BRA!!!!!!!!!!!!!!!!

Btw jag är först också. Det tror jag aldrig hänt

Men suuuuper bra kaptel ♥♥♥♥♥♥♥♥

"Kan du lova mig en sak, Albus?"
"Vad som helst för dig."
"Om du känner såhär nån mer gång. Att du... vill ge upp. Kan du snälla prata med mig då?"
"Jag ska försöka."
Scorpius log lite svagt.
"Vill du att jag pratar med Max om det här? Så hon förstår läget?"
"Gör det du. Låt oss bara hoppas hon kommer förstå."

Väldigt viktiga rader, som jag hoppas att många kommer att läsa. Det är viktigt att vi pratar om depression och hur det går att vara ett stöd. Tycker att Scorpius agerar väldigt bra här och deras kärlek beskrivs så fint! ♥

Sedan måste jag som alltid applådera Ginny, min idol i denna berättelse. (Vad i hela friden är det med Harry egentligen)?

Som alltid jättebra skrivet och berättat, lätt att ta för givet men ... så är det!

Jättebra kapitel ♥

Applåd för Ginny, en av dem bästa karaktärerna i denna berättelse. Hon kommer bli en bra farmor. Hatar Harry från Cursed Child... På tal om det, hade helt glömt bort att hon var med. Längesen jag läste den Men hoppas Max förstår liiiite mer (men man fattar ju att hon blev rädd) när Scorpius berättar.

Hur som helst längtar efter nästa ♥

Far mot Örebro imorgon och kommer vara där fram till söndag så jag passar på att uppdatera denna nu ^^
____________________________________________

Kapitel 53 - Scorpius

Albus var fortfarande kvar på st mungos. Scorpius och Max var tillbaka i skolan med lättnad över att Albus var okej. Hade han tur kanske han fick komma tillbaka nästa vecka.
Draco var fortfarande kvar på Hogwarts ifall Scorpius kände sig ensam.

Några dagar senare fyllde Albus sexton år, så Max och Scorpius skulle få komma dit och fira honom. De hade med sig en liten chokladtårta som alferna hade fixat för deras skull, samt en present, båda från båda två.

När de kom fram fann de Harry sittande utanför Albus rum.
"Harry?" sa Scorpius utan att veta hur han skulle bemöta honom.
"Hej på er", sa han med ett leende. "Jag var precis därinne och pratade med honom."
"Hur... hur var det?" sa Scorpius.
"Det hade kunnat vara värre. Vi kunde åtminstone utföra en normal konversation. Försöka ordna upp det som har varit."
Scorpius nickade.
"Tack föresten", sa han. "För att du låter honom bo hos mig."
Harry reste sig upp och lade handen på hans axel.
"Tack själv, Scorpius. För allt du gjort för honom. Du anar nog inte vad det betyder för mig." Harry pausade och sneglade på Max' mage. "Men så småningom kommer ni alla förstå hur det känns."
"Så er... kan vi gå in till honom?" sa Scorpius.
"Jo då. Självklart."

När de kom in satt Albus och umgicks med sina syskon. Lily satt mittemot honom på sängen och James satt på en stol bredvid.
"Åh. Hej!" sa Albus när han fick syn på Scorpius och Max.
"Hej", sa Scorpius och gick fram för att ge honom presenten. Därefter kramade han om honom och gav en kyss på kinden. "Grattis på födelsedagen."
"Tack, älskling", sa Albus och gjorde plats så de kunde sitta bredvid varandra.
"Den är från både mig och Max."
"Den här också", tillade Max som kom fram med tårtan.
"Ni hade inte behövt-" började Albus innan han blev avbruten av sin syster.
"Bara idioter tackar nej till tårta!"
Max skrattade. Hon tog en stol och satte sig bredvid sängen.
"Tja. Det finns ju så det räcker till oss alla."
"Jag fixar tallrikar!" erbjöd Lily och skulle just resa sig innan James hejdade henne.
"Tillåt mig", sa han och drog fram sin trollstav.
Han trollade fram en stor svävande bricka över sängen att ha som bord, samt fem tårtfat och skedar. Max ställde tårtan i mitten och började skära upp den. Hon var noga med att alla skulle få lika stor bit, men tog en dubbelt så stor bit för sig själv.
"Glöm inte bort vem som äter för två", sa hon när hon upptäckte allas blickar.
"Stackars unge", sa James. "Riskera att bli sockerberoende innan födelsen."
"Vet ni föresten vad det blir?" sa Lily. "Eller vill ni fortfarande att det blir en överraskning?"
"Vi vill bli överraskade", sa Albus bestämt.
"Ska vi slå vad, James?" sa Lily. "Fem galleoner på att det blir en pojke."
"Tio galleoner på att det blir en flicka", sa James.
"Deal."
"Jag vet ärligt talat inte vad jag ska tro", sa Max och kände på sin mage. "Vissa säger att de brukar känna själva vad det är, men jag har inte riktigt förstått hur."

"Nepp!" sa Albus. "Nu pratar vi inte mer om kön. Nu är jag nyfiken på vad ni har hittat på åt mig."
Han snappade åt sig paketet som Scorpius och Max hade gett honom.
"Du kommer älska den!" sa Scorpius exalterat.
Albus började riva upp omslagspappret medan alla andra tittade på. Han tittade fundersamt på innehållet efter att ha lagt pappret åt sidan.
"Någon... sorts snöglob?" sa han.
"Det är en minneskula", rättade Scorpius. "Rätt smidig faktiskt. Allt du ska behöva göra är att titta på den medan du tänker koncentrerat på ett på ett minne, som sedan visas upp i kulan."
Albus tittade på sin pojkvän och log.
"Tack så mycket", sa han. "Då kan jag se tillbaka på våra stunder vi spenderat tillsammans."
De började småhångla utan att tänka att de inte var ensamma. De slutade genast och flinade när de hörde Lilys busvissling.
"Skaffa er ett rum", retades James.
Albus kastade sin kudde aggressivt på honom.
"Det här är mitt rum!" sa han.
Fan vad jag älskar honom, tänkte Scorpius.

När jag läste det här kunde jag inte låta bli att säga: "MWIIII" :3 Scorpius och Albus är för gulliga och det var ett supermysigt kapitel. Gillar att Lily och James slog vad om vad för kön barnet skulle vara. Hoppas i alla fall att Harry och Albus kan bli sams igen och inte bråka, han verkade ju som den mest fantastiska pappan i DH2.

Max ställde tårtan i mitten och började skära upp den. Hon var noga med att alla skulle få lika stor bit, men tog en dubbelt så stor bit för sig själv.
"Glöm inte bort vem som äter för två", sa hon när hon upptäckte allas blickar.
"Stackars unge", sa James. "Riskera att bli sockerberoende innan födelsen."

Det här stycket gillade jag. Dels för vad Max gjorde och dels för James kommentar. Tycker Max är en bra karaktär nu. Tror inte jag gillade henne förut, i början av din ff, men tycker hon har utvecklats och så och blivit en nice karaktär.

Längtar hur som helst till näsa ♥♥