PRS Lupple & Medi

Hon nickade och såg in i Dorians ögon.
"Du med." Hon vände sig mot Alexander.
"Ja det verkar göra mig piggare. Jag fick även lite glass och jag tror det gjorde susen med." Hon såg på honom och torkade sig om pannan och höjde sin säng så hon komi sittande ställning.

" Det är riktigt bra." Sa Alexander och log glatt.
"Då behåller vi droppet, så får vi se till att du får mer glass." Sa han och tog tempen på henne. Kände hennes puls och lyssnade sedan på hjärtat.
"Du verkar vara bättre nu. Jag vill ha dig under uppsikt." Sa han och skrev ned hennes värden.

Dorian drack upp, tvättade av sig- slängde påsen och gick sedan upp och tillbaka till Willows rum, tog med en dricka från en automat och hällde ut halva i ett handfat och gick sedan in till henne och satte sig på stolen igen.

Hon nickade och såg på honom.
"Inga problem. Men skulle jag kunna få läsa något annat än en skvallertidning? Dorian sa att det inte var något vidare." Hon skrattade mjukt.
"Dessutom är dom på italienska." Hon såg upp när Dorian kom tillbaka och log.
"Skulle jag kunna få lite dricka? Jag är rätt törstig."

" Jag ska se ifall jag kan leta fram nått. " Log Alexander innan han hälsade hejdå och gick därifrån.
Dorian såg på henne och flinade.
"Vatten eller dricka?" Sa han lugnt och studerade henne.
"När jag sticker hem sen ska jag ta med nått tills imorgon hemifrån?" Sa han lugnt och såg på henne.

"Ja tack Alexander." Hon log lite och pekade på Dorians burk.
"Om jag får." Hon log mot honom och nickade.
"Ja det skulle jag gärna uppskatta. Boken som ligger i mi... jag menar gästrummet. Den som jag kastade på dig." Hon log och kliade sig lite på halsen.
"Jag önskar att jag få veta vad som är problemet snart. Då kan man göra något åt saken. Men som det ser ut nu så vet varken jag eller Alexander eller någon annan vad man ska göra. "

"Absolut, ta för dig." Sa han med ett leende lekandes på läpparna och gav försiktigt över burken till henne.
"Okej jag tar med boken." Sa han och nickade lite.
" Tänk om lösningen är väldigt ovanlig men med största sannolikhet gör dig bra igen- skulle du vilja ta den lösningen då?" Sa han fundersamt och tittade nyfiket på henne.
"Jag säger inte att det är en sån lösning- men tänk om." Förtydligade han och tittade på henne.

Hon tog burken och drack från den. Satte ner burken och såg på honom.
"Ja." Hon såg på honom och nickade.
"Jag har så ont ibland att jag tror hjärtat ska explodera. Svimma är inte kul och kräkas upp blod är det läskigaste som hänt mig."
Hon log trött-
"Klart jag skulle göra det Dorian."

Dorian såg på henne och drog handen igenom håret och nickade sakta.
"Även om det skulle vara läskigt?" Mumlade han och pillade med hennes lakan på sängen.
Om hon hade så ont, så var väl det bästa sättet att få bort det? Genomföra ceremonin och börja förbereda henne på det? Antagligen.
Han såg på henne med oro och ängslan i blicken, alla pratade ju om hur bra det skulle gå så varför tvekade han? För att hon skulle hata honom. Ja hon skulle ju hata honom mer om han hade en lösning men inte lät henne genomföra den. Han hade en lösning.

Hon bet sig i läppen och såg oroad ut.
"Jag tror det. Något säger mig att du vet om vad felet är." Hon lade en hand mot sonden och suckade.
"Jag kanske inte vet allt om världen men jag vill inte missa det jag inte vet."
Willow slöt ögonen igen och suckade.
"Jag tänker sova en stund om det är okej."

"Willow, stressa inte upp dig." Sa han och smekte hennes arm försiktigt.
"Gör det, sov. Vill du att jag stannar? " Sa han lugnt och såg på henne. Tittade på klockan, det var kväll så det vore väl bra om hon sov nu. Han måste hem och hämta boken åt henne och byta kläder och sedan tillbaka.