In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon nickade och när hon sjunkit ner på sängen hörde hon en harkling.
"Mitt namn är Isabelle." Isabelle kom in och räckte över koppen till Alice och gjorde snabbt upp en eld och såg på Rion och log svagt.
"Många viktiga gäster kommer och det är nog bra om hon närvarar på balen. Men hon behöver inte medverka på balen." Hon nickade.
"Jag kommer snart miss." Hon neg och lämnade rummet.

Rion och Leo såg sig om då de hörde Isabelles röst. "Trevligt att träffas, Isabelle.", sa Leo som fortfarande ansträngde sig för att vara artig, vilket Rion redan lämnat. Rion var trött på sin skapares påhitt. Rions ända prioritet var att hålla Alice trygg.
"Det låter spännande med balen, Isabelle. Vi får se vad det blir av Alices närvaro. Hon måste orka också, förstår du.", sa Leo och harklade sig innan han kollade på Alice igen.
När Isabelle sedan ursäktade sig nickade både Rion och Leo efter henne och såg sedan på Alice. "Hon hjälper dig snart, säkert. Drick upp din mjölk under tiden.", sa Rion och iakttog Alice.

Alice tog emot koppen och började att dricka och såg upp i Leos ansikte.
"Jan kanske orkar., men jag vågar inte." on tog av sig skorna och kröp ner och såg upp på dem.

Isabelle knackade på Ivans dörr innan hon klev in och börade göra upp en eld och såg in i lågorna. Hon svalde och reste sig upp. hur skulle hon förklara alla känslor för honom?

"Det kanske känns bättre om du får sova på det?", sa Leo och tvekade lite. Han hade själv inte känt efter hur det kändes att gå på en bal som Ivan anordnat. Visst, han hade tidigare, när han nyss börjat känna Ivan som en assistent till en affärskvinna, tyckte om Ivans fester och evenemang. Men det var längesedan. Leo kände honom inte längre, tyckte han och kände sig osäker på den kommande kvällen. Men han beslöt sig för att inte oroa Alice i onödan. Hon skulle få bestämma själv vad hon tyckte om balen. "Jag tror du är trött, Alice. Vi är inte långt bort. Ropa, så kommer vi.", sa Rion och strök henne över ansiktet med sin ena hand.

Ivan hade kommit in i sitt rum och hällt upp ännu en dryck för att släcka törsten. Han suktade efter Alices blod, men andra drycker fick duga än så länge. Han kunde inte riskera att förlora hennes tillit igen. Ivan var försjunken i tankar då Isabelle öppnade dörren för att sedan göra i ordning en brasa åt honom. Ivan iakttog henne och smakade av drycken igen. "Du ser alltid efter mig, Isabella. Hur tycker du det går med Alice? Kommer hon kunna lita på mig igen? Eller vad måste jag göra för att vinna hennes tillit?"

Hon hade ställt undan koppen och lade sig till rätta och såg på dem, nickade och hade snart somnat med ena handen över täcket.

Isabelle såg på Ivan och log svagt.
"Mästare jag får inte lägga mig i era diskussioner. Jag kan ändast ge er vägledning." Hon gick fram till honom och såg upp i hans ögon.
"Jag tror hon börjar ge er tillit. Men det ni gjorde idag var nog det läskigaste." Hon log svagt.
"Men vill ni inte vara vaken? Det är en sådan vacker kväll?"

Rion och Leo iakttog Alice tills hon hade somnat. "Kom, Leo, vi lämnar henne till sömns. Om hon vill något så är vi inte långt borta och den där.. vad hette hon? Isabella? Hon hjälper. Hon verkar vara någon att räkna med.", sa Rion. Leo reste sig från sin stol och nickade. Det var sent och snart skulle det ändå bli ljust. Det var ingen idé att vara kvar i Alices rum om de ville överleva. Hennes gardiner skvallrade om ljuset utanför fönstren.
"Godnatt, Alice.", viskade Leo utan att veta om hon hade hört.

"Ge mig vägledning då, Isabella.", sa Ivan och lät en aning frustrerad. Han sjönk ner på soffan intill brasan och stirrade in i eldens flammor. "Du har rätt. Men jag tror, om hon deltar, så kommer hon gilla balen. Jag vill bara att hon är med på festen. Kan du hjälpa mig, Isabella?" Han såg mot elden igen. När hon nämnde den vackra kvällen nickade han. Ivans blick sökte sig till Isabella. Hon hade rätt, den var vacker. "Säg mig, vill du ta en kvällspromenad med mig?"

Hon såg på honom och log och nickade mot honom.
"Låt mig bara hämta en kappa och täta skor. " Hon lade huvudet på sned och smekte hans axel.
"Du är en god man Ivan." Hon suckade.
"För mig är du allt. Även om vi inte får dela känslor."

"Var är du påväg? Jag menar, kappan, det låter som att du ska utomhus? Stämmer det?". Ivan satte sig ner på en stol och sig in i brasan. Han såg på hur lågorna slickade veden. "Isabella, vänta.", sa Ivan och reste sig sedan upp för att sträcka sig efter hennes arm och hand. Han greppade sin hand om hennes och drog henne intill sig. "Snälla, lämna mig inte.", sa Ivan och andades häftigt. Han mötte henne blick och kände med sin ena hand över hennes ansikte. "Jag vill ha dig nära, Isabella.". Ivan höjde sin hand för att röra vid hennes ansikte och föra en hårslinga bakom hennes ena öra. Sedan böjde han sig framåt för att röra med sina läppar över hennes ena kind.

"Du sa kvällspromenad sir." hon kände hans arm och vände sig mot honom och kände hur hon drogs till honom. Läpparna särades och hon svalde.
"sir inte en gång till. Du sårade mig förra gången. Jag har alltid haft starka kännslor för dig." Hon kände tårar bränna bakom ögonen.
"Jag älskar dig."

"Men Isabella, jag har alltid haft känslor för dig.", sa Ivan och rörde försiktigt med sina läppar över hennes ena kind. "Snälla lämna mig inte..!", sa Ivan och drog henne nära in till sig för att greppa tag om henne midja för att på så sätt hålla henne nära. "Låt oss gå en sväng utomhus, det kommer göra oss gott.", viskade Ivan och drog efter ny luft för att sedan sträcka sig efter sin egna kappa.