Iliya PRV Vidomina & Medi

"Jag ogillar oväder." Hon åt upp och reste sig sakta.
"Jag tycker åskan låter för högt och blixten är oerhört obehaglig." Hon lade huvudet på sned och synade honom.
"Ville du visa mig runt? Om du har annat för dig så kan jag läsa vidare.."
Hon såg på honom och log svagt.

"Hon har lyckas hänga med fort." Philiph såg mot sin drottning och sänkte huvudet.
"Om någon dag så skulle hon kunna byta till magi för nybörjare." Sa han och log.

Rion tystnade och slet blicken från fönsterrutan för att vända sig till Alice igen. "Hm? Ja- vilken strålande idé!" Rion ställde sig upp och gick före Alice till dörröppningen. "Vi börjar väl i entrén och går därifrån.", föreslog han och skyndade på stegen. "Är det något särskilt du vill veta om slottet så.. ställ inte allt för krångliga frågor. Jag kan bara en del.", erkände Rion och skrattade.

Hon såg efter honom och började gå.
"Men inte så fort. Jag är människa som du vet." Hon såg sedan sig om.
"det är ganska kallt här." Hon lade armarna om sig och huttrade.
"Jag skulle vilja ha något över axlarna." Sa hon och nnickade sakta.

Rion stannade upp och vände sig om för att se på Alice som gick ikapp honom. "Här, det kanske värmer?" Han placerade försiktigt sin jacka över hennes axlar. "Så, känns det bättre?" Han log vänligt åt henne och dröjde ett tag med blicken. "Du har en förtrollande blick.", erkände Rion och tog ett steg från henne. "Kom nu, den här vägen." och så följde han korridoren för att sedan svänga av. "Här borta har vi balsalen.."

Det tog inte lång tid innan hon hann i fatt honom. Så fort hans jacka hade placerats på hennes axlar öppnade hon munnen för att protestera men stängde munnen lika snabbt. Han skulle inte ta av den. Den luktade av hans parfym och hon drog in djupa andetag.
"Jag har hört det." mumlade hon och började att gå efter.

Rion svängde runt i balsalen och svepte med blicken runt om, beundrade de enorma fönstren och det höga taket. Härinne rymdes flera hundra personer om de så ville.
"Här kommer du säkert vara med på någon av våra fester.", sa Rion då han fick syn på Alice inne i rummet. Han log lite då. Hon passade i hans jacka över axlarna.
"Så har vi musikrummet- vill du se det med?"

Hon såg på honom och lade huvudet på sned.
"Så länge kommer jag inte stanna." Sa hon och såg sig om men nickade.
"Har ni ett musikrum? För vadå?" Frågade hon och försökte att le. Men det kändes så konstigt.
För bara några dagar sedan hade hon varit bara Alice. Nu hade hon ett helt uppdrag.

"Tja, vem vet, du kanske kommer tillbaka någon gång?" Rion blinkade med ena ögat hennes håll och gick sedan tillbaka till henne för att placera sina händer om hennes axlar. "Vi vänder om. Den här vägen." Han snurrade runt henne och gick tillbaka till korridoren för att svänga åt ett annat håll. På höger sida om de syntes en dörr. Rion sträckte sig åt dörrens handtag och vred om det. Dörren svängde inåt.
Inne rummet stod olika instrument placerad på golvet. Med en stor flygel i mitten av de.
Där fanns olika stränginstrument, pallar att sitta på och en utsikt över slottsträdgården. "Här. Spelar du något instrument?", frågade Rion.

"Vem vet. När kriget är över och jag får tillbaka mitt liv som det än gång var kanske." Hon såg upp i hans ansikte och kände hans händer. Vände sig om och började gå. Hon häpnades hur många instrument det fanns och hon skakade sakta på huivudet.
"Jag kan inte spela. Jag borde väl det?" Frågade hon och drog jackan tätare om sig.

Rion pausade. Såklart att Alice saknade sitt tidigare liv. Men var det inte spännande att hon skulle få resa nu? Och det mycket, eftersom hon skulle till alla riken.
"Har du aldrig varit hemifrån tidigare? Jag menar, har du aldrig varit ute och rest tidigare?" Rion stängde dörren till rummet. "Du får lära dig.", sa han som svar på hennes ord.