Privat rollspel mellan The Noble Lion och AlexZz

Hon måste röra på sig, septembereftermiddagen hade fört med sig kalla vindar. Huttrande ställde hon sig upp och började långsamt gå. Hon går gata upp och gata ner, tills hon kommer till en till park. Battersea park läser hon på en skylt. Ett minne dyker plötsligt upp och luften går ur henne. Han lyfter upp henne i hans armar och snurrar runt, runt. Håret flyger och det kittlar i magen, hon vill aldrig att han ska sluta. Men alldeles för snart stannar han och de lägger sig på marken. Tillsammans tittar de på molnen och försöker hitta molnfigurer. "Det här är en av de bästa parkernal, eller hur?" frågar han. "Absolut!" svarade hon och nickade lyckligt.
Leslie kunde inte förneka det, hennes far hade haft sina bra stunder.

Zack drar i sin skjorta som faktiskt är bara är någon vecka gammal då han snodde den för inte så länge sedan. Det var så enkelt att det inte varit sant. Det hade gått som smort egentligen. Det var bara att lägga ned den i väskan med lite folie över för att lura detektorerna och lämna affären med uttråkat, eller neutralt, uttryck. Många han sett gjorde alltid misstaget att se nervösa ut och vara jätteförsiktiga. Helt meningslöst då det är just sådana uttryck man letar efter när man letar efter en tjuv. Zack hissar upp väskan på ryggen igen och börjar leta efter nattens sovplats. Även om han ska stjäla från ett hus ikväll måste han hitta en bra sovplats för att inte väcka alltför mycket misstankar.

En postiv sak med den här parken var i alla fall att hon visste var hon var. En negativ var att hennes pappa antagligen skulle leta här, om han nu skulle leta det vill säga, vilket Leslie inte var helt säker på. Han var nog mest glad över att hon var borta. Leslie ville inte tänka på sin far så hon tömde huvudet och började gå in i parken. Träden runt om henne hade börjat skifta till orange och rött och människorna som gick omkring i parken hade tjocka tröjor och halsdukar. Leslie drog huttrade i sin kofta för att få lite mer värme. En gammal dam kom leende fram till henne. Hon var snabb med att vira av sig sin halsduk, sedan räckte hon fram den till Leslie. "Du ser ut att behöva den här mer än jag, ta den så är du snäll." sa damen. Leslie skakade på huvudet, "Men det är ju din halsduk, inte kan jag ta den!" Damen suckade. "Jag kommer få så dåligt samvete om jag bara går härifrån och ser dig frysa, så snälla ta den!" Leslie tog sakta halsduken från damen och virade den runt sin hals, genast fylldes hon av värme. "Tack så jättemycket!" sa hon uppriktigt. Damen log mot henne och började sedan gå därifrån.

Zack suckar. Det är några timmar kvar tills att de ska mötas vid huset och han hittar inget ställe som skulle kunna fungera som sovplats i natt. Men det kanske bara är för tillfället. Egentligen kanske han kan sova i huset - kanske. Men så fräck vill han inte vara. Han kanske kan övertala vaktmästaren på hotellet att låta honom sova där. Den gamle mannen är så godhjärtad att han inte skulle lämna Zack på gatan bara så där. Zack sov ju hos honom senast i förra veckan. Han kan nog övertala honom rätt enkelt då det börjar bli kallt. Vintern närmar sig hastigt i år, man kan nästan känna det på luften. Tack och lov för att vara en duktig tjuv. Annars hade han varit död vid det här laget. Han måste nog tacka Cat också för det. Hon är ju trots allt hjärnan bakom operationerna. Medan han... han är bara den som genomför dem.

Leslie såg efter damen, hon hade aldrig träffat någon så omtänksam förut. Hon virade halsduken ännu hårdare runt halsen för att få bort så mycket av kylan som möjligt. Sedan började hon gå igen. När hon gått igenom parken kom hon fram till en flod. Floden slingrar sig genom hela London, på andra sidan floden såg Leslie London Eye, hon hade så länge hon kunde minnas velat åka den men hennes far har aldrig gått med på det, och hon har aldrig haft råd själv. Leslie såg drömmande bort mot London Eye.

Zack suckar - han börjar allvarligt frysa nu. Han slänger ned väskan på marken och öppnar det stora facket. Den går upp med ett rispande ljud eftersom den ny gick sönder en aning.
"Helsike." Mumlar han och suckar. Den har blivit lagad fler än hundra gånger nu. Känns det som, enligt Zack. Han hoppas på att han kan har lite nål och tråd kvar i väskan. Nålen har han kvar, han drar nämligen upp tjocktröjan och sticker sig på den samtidigt. Nålen faller ned på kullerstenen med en svagt metalliskt klingande. Zack plockar upp den och ser om hon har någon tråd, det saknar han. Det var inte idealiskt. Zack lägger ned nålen i ett av de andra facken och drar på sig den utslitna mörkblå tjocktröjan och drar upp luvan. Den är kall men om ett tag kommer den vara varmare. Kläder är en utmärkt uppfinning. Zack stänger väskan och drar upp den på ryggen. När han tittar framåt kan han se London Eye på andra sidan floden. Han åkte den en gång, när hans mamma fortfarande vandrade på jorden.

Leslie vet att om hon fortsätter in mot stan längs floden så kommer hon till Big Ben, den har hon sett många gånger men den slutar aldrig att ta andan ur henne. Den är så vacker, gamla byggnader har alltid fått Leslies hjärta att spritta till. Hon börjar gå längs floden, vattnet krusade sig i vinden, Leslie ryser till. Det är en kall kväll, varför tog hon inte med sig en tjockare tröja än sin kofta? Eller en jacka? Ibland undrade hon seriöst om det var något fel i hennes huvud. Runt om henne började familjer packa ihop sina picknick korgar, det var snart dags att börja med middagen. Leslie undrade om hennes pappa hade vaknat än eller om han fortfarande låg däckad på golvet i hennes rum.

Zack slår sig ned på en av bänkarna och granskar vattnet. I vattnet speglas ljus, människor, skuggor. Allt exakt likadant som dess tvilling men ändå tvärtom. Zack har många gånger drömt om att det finns en annan värld i speglar och annat, en spegelvänd värld där han inte skulle bo på gatan och hans mor skulle levt. Hans mamma skulle ha levt, kunnat omfamna honom och sagt att allt skulle bli bra. Men han vet att det inte finns någon sådan värld. Det finns bara hans värld, den världen är den han är fast i och lever i. För att komma därifrån skulle han bara kunna hoppa ut över räcket och försvinna under ytan, men han vill inte det. Han vill inte ge upp så lätt.

Leslie behöver hitta någon annan hemlös snart, hur ska hon annars veta var man får mat eller var man sover? Hon har ju lite pengar i alla fall så middag lär hon ju få, men när pengarna är slut kommer det att bli tufft. Skulle hon då behöva stjäla? Eller fanns det jobb för de som var hemlösa? Alla dessa frågor seglade omkring i hennes huvud men det fanns inga riktiga svar, eftersom att hon inte visste någonting om livet som hemlös.

Zack tar ett djupt andetag innan han snabbt pickar på en förbigåendes axel.
"Ursäkta, vet ni vad klockan är?" Frågar han enkelt då han inte riktigt kan se Big Bens urtavla från hans nuvarande position. Kvinnan han frågat tittar genast ned på sitt smått slitna armbandsur innan hon tittar upp och möter hans ögon som verkar stressade och samtidigt medlidande - hon ser väl att Zack är hemlös, eller mindre lyckligt lottad iallafall.
"Klockan är sju." Svarar hon och sticker några pund i handen på honom innan hon skyndar vidare. Zack räknar dem snabbt - 10 pund. Det är inte så illa faktiskt! Han tar av sig väskan och letar upp den slitna, faktiskt en aning håliga, plånboken i väskan och lägger ned pengarna innan han gömmer den igen.