Moonlight shine [SV~THG]

WOW! Aaaaaa, det är så sjuukt braa!

TAAAAAACK!! Haha! Till det bättre hoppas jag?

TACK!! Nää, det var bara det att jag skrev i en app där det fick plats mycket mer på en rad, så då såg det jättekort ut!

THAAAAAANKS!!!!!!!!

Ok. Har verkligen aldrig hänt mig *näsan växer*

Haha!xD

HERREGUD!! Detta var supermegabra ♥ Du fattar inte hur bra du skrev!! ♥ Och du gjorde Snow perfekt!! Sjukt bra ♥

TAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAACK!!!♥♥♥♥♥ Oh My god vad jag blev av din kommentar!!!!♥♥♥

♥♥ Jag menar det verkligen ♥ Du gör det så perfekt hur Snow styr Panem!

Såååååå här är nästa kapitel!!
~~~
Kapitel 2
Jag vaknar av att Elliot ruskar om mig.
“Vakna” viskar han i mitt öra. Jag vänder mig bara om i sängen och ignorerar honom.
“Klockan är 11” säger han sen. Det får fart på mig. Vi ska vara på torget vid tre.
Jag kliver upp ur sängen och drar på mig det finaste jag har. En lång röd klänning, den var mammas innan hon dog. Jag kommer ihåg sista gången hon hade på sig den, det var dagen innan hon dog. Det var för att det var bröllop.
Elliot skulle gifta sig, han var tjugo då, nu är han tjugotre. Mariah hette tjejen. De var så vackra när de stod där framme, de var verkligen perfekta för varandra. Men Mariah dog i samma brand som tog våra föräldrars liv. Och Allies.
Jag skakar på huvudet och torkar bort några tårar som hade trillat ner på kinderna utan att jag hade märkt det.
Sedan sätter jag upp mitt långa bruna hår i en flätad bulle upp på huvudet. Runt Bullen sätter jag ett rött band som matchar klänningen jag har på mig. Sen går jag fram mot en tavla i rummet, just den tavlan är speciell. Den var Allies favorit. Jag tar försiktigt ner tavlan från dess krok och studerar luckan bakom den. Tillslut öppnar jag luckan och tar fram asken som finns där bakom. Jag öppnar asken och tar fram silver armbandet som finns där. Efter det knäpper jag försiktigt på mig armbandet.
Armbandet fick jag av mamma när jag fyllde 13. Det var en silver kedja, med några blommor på. Ganska enkelt, men det är det finaste jag har.
Sedan studerar jag mig själv i våran ganska trasiga spegel. Mitt mod höjs så fort jag ser mig själv. Jag blev faktiskt ganska vacker, och det känns bra. Om jag blir utvald idag så måste jag ha självförtroende. Annars kommer jag bryta ihop.

När klockan slår kvart i tre börjar jag och Elliot gå mot torget. Medans vi gör det så berättar Elliot vad som hände efter jag hade gått igår kväll.
Tydligen så var den ända ursäkten att inte komma, att man låg på dödsbädden. Jag rös när jag tänkte på hur mycket hellre jag skulle velat vara döende än att vara tvungen att vara med i Hunger Spelen.
När vi kommer fram så får jag skriva in mig. Elliot kan förstås inte bli utvald längre, han är ju tjugotre. Men jag är sexton… Efter jag har skrivit in mig hänger jag på en hop tjejer från skolan. Jag brukar inte vara med dom i vanliga fall, men just nu känns det tryggt att stå vid några andra.
Efter en stund när alla i distriktet har samlats där, så börjar en tjej tala.
“Goddag, allihop” säger hon på en löjligt tillgjord dialekt “Och välkomna till de första hunger spelen i historien”
Hon väntade en liten stund innan hon fortsatte, som om hon väntade sig att få applåder, men det var så tyst i publiken att man hade kunnat höra en knappnål falla”
Jag slutade lyssna när hon babblade på om hur ärofyllt och fantastiskt hon tyckte att det var, att få vara en så stor del av ett “fantastiskt” evenemang.
“Vem är hon?” viskade jag till en av tjejerna i tjejgänget.
“Alicia Blackheart” viskade hon tillbaka.
Jag studerade Alicia, det såg ut som hon kom från huvudstaden. Hon hade konstiga smycken, färgglada kläder och piercingar lite var stans. Jag började lyssna på hennes prat igen först när hon sa.
“Då så, vad är det man brukar säga? Damerna först!”
Sedan stack hon ner handen i ett svävande klot av något slag. Det ända jag kunde tänka på då, var att på fem av de där lapparna stod det: Alessia Mayliee.
“Hm… Distrikt tio’s kvinnliga deltagare är…” började Alicia. Jag var på vippen och sätta händerna för öronen men jag lät bli. “A…” Jag höll andan. “Amelia Cruch”
Jag andades ut och väntade på att tjejen skulle gå upp på scenen.
Men det kom ingen Amelia Croch upp på scenen. Alicia stod där uppe utan att riktigt veta vad hon skulle göra. Tillslut kom en man i som såg ut att vara omkring trettio upp på scenen och viskade något i Alicias öra.
“Aha” mumlade Alicia och började bläddra bland sina papper. Efter en stund tog hon mikrofonen igen och började prata.
“Amelia är ehm… Tyvärr dödligt sjuk” började hon. “Så därför ska lottningen göras om.”
Alicia sträckte fram handen mot klotet och tog upp en ny lapp.
“Åå en till på A” sa Alicia glatt. “Jag har alltid älskat den bokstaven”

JÄTTESPÄNNANDE! MEN VARFÖR HAR DU SÅ BRA CLIFFHANGER??????

Cliffhangers... MEN ASSÅ JAG VILL VETAAAAA!! ASSÅ OMG DETTA ÄR SÅ BRA JAG TROR JAG DÖÖÖÖR!! XD ♥ ♥