Marodörer

Superbra som vanligt! Nu börjar man se vilka som är intresserade av varandra. James med sin ständiga svaghet för Lily - även om han var arg på henne på tåget - Melissa som har känslor för Sirius, Fiona som tycker om Remus och Peter som känner sig dragen till Evie Rosier.

Bra att Fiona vågade be om hjälp, och undrar vem hjälpeleven kommer att vara. Tänk om det blir en Slytherin-elev?

Och nu är det marodör-äventyr på gång. Ser fram emot nästa kapitel.

Som vanligt Hjättebra kapitel!

Super!

Tack fina ni! Blev en liten ändring, så Remus dyker upp istället, men nästa kapitel är Sirius!

Kapitel 8. För eftertänksam och klok.

8 September 1977. Remus Lupin

Remus drog en överdrivet ljudlig suck och hoppades att Sirius skulle förstå att det här inte var i närheten av ”ingen risk för skada icke-marodörer”. Men ingen av de andra tre pojkarna så mycket som tittade mot honom när han gjorde den. Ibland avskydde han att ingen av de andra tre verkade ha ett begrepp om vad han faktiskt var. Den största delen av tiden älskade han deras attityd av att han inte hade några problem trots att dem viste, men vid planering av hans förvandling underskattade dem hans enorma mordinstinkt.

”Helt ärligt grabbar!” Skrek han plötsligt då han hörde James säga ”Ja, vi kan försöka ta oss in på läckande kitteln och dricka mjöd!”

”Vad?” Frågade alla tre i kör och såg förvånat på honom.

”En varulv dricker inte mjöd och kommer någon är den död”.

”Underskatta inte mig”, sa Sirius och bröstade upp sig, ”jag räddar dem”. Det fick till och med James att blänga på honom.

”Du? Det enda du kan göra är att bita någon i armen och släpa iväg med dem medan måntand biter ihjäl dem,” sa James med bistert ansiktsuttryck. Remus hann precis dra en lättad suck när han såg hur James ansikte sken upp i en spjuveraktig grimas.” Jag däremot kan hålla måntand borta, medan du biter dem i armen och springer iväg”. Sirius sträckte upp handen och dem gjorde en high five.

”Jag följer inte med”, sa Remus bittert och la armarna i kors.

”Jaha”, sa Sirius och log strålande, ”vart ska du ta vägen då?”

”Jag, jag…” Remus kom inte på något vasst svar. Han visste mycket väl att när han var varulv kunde han inte kontrollera händelseförloppet det minsta. ”Kan vi skjuta upp den här planeringen? I alla fall hålla oss borta från Hogsmead? Snälla”, tillade han i bedjande ton.

”Okej, bara för att det är första förvandlingen på skolåret”, sa Sirius och reste sig upp, ”oj klockan är redan åtta”. Alla reste sig genast upp och skyndade ner mot frukosten.

”Remus Lupin!” Ropade en vass röst precis när alla fyra sladdade in i en ny korridor och var nära att krocka med tre uppskrämda förstaårs elever. Fan!

”Förlåt, vi har lite stressigt till första…” Började han ursäktande och vände mot McGonagall samtidigt som han hörde hur hans tre vänner skyndade vidare, varför var det alltid han som fick ta uppläxningen? Nu var ju James förste ordningsman.

”Ja ja” sa hon och viftade med handen som att hans ursäkt var helt ointressant, ”vi har en elev som behöver läxhjälp med energierna och din inlämning var utomordentligt välskriven”.
”Läxhjälp?” Upprepade han förvånad över vändningen, ”ja kanske, hur mycket tid tar..?”

”Det kommer att speglas i ditt betyg och det är en fin merit”, sa hon som om hon kunde läsa hans tvivlande tankegång på om det var värt att lägga ner tid på att bara vara snäll.
”Mitt betyg är ju redan…” Började han.

”Mr Lupin, får jag påminna dig om att jag inte delar ut meriter frikostigt, det finns säkert andra elever som gärna vill få en aning lättare att komma in på en arbetsplats. Som exempelvis ministeriet och arbeta med förståelse av farliga varelser?” Sa hon med höjda ögonbryn, ”för det var väl därför du valde trolldryckskonst, örtlära och skötsel och vård av magiska djur i våras inte sant?”

”Ja”, svarade Remus och fick den där obehagliga känslan av att flera lärare visste om vad han genomgick varje månad.

”Fint!” Sa hon med en röst som fick det att låta som att han svarat ”ja gärna” direkt, ”det är ikväll i trollkonstsalen klockan 17, sen en gång i veckan om så behövs”.

När hon försvann genom korridoren insåg han att det inte fanns en chans att hinna äta frukost, så han gick istället direkt bort mot försvar mot svartkost – lektionen. Klockan 17 idag, det innebar att han skulle lämna resten av marodörerna till planeringen av förvandlingen. Fan.

Dagen hade gått ovanligt långsamt, det var som om varje sak skulle vara lagom ointressant fram tills han skulle spendera tid med att - inte göra sina egna läxor- utan hjälpa någon med sina. Ibland ångrade han att han inte vågade säga nej till alla tråkiga extra arbeten. Två kvällar i veckan la han redan på prefekt uppgifter och nu en tredje på det här.

Han stod och väntade på eleven utanför trollformelsalen med böckerna i famnen och en aning rastlös, om det var en slytherinelev skulle han seriöst överväga att hitta på lite felaktig info och sen säga till McGonagall att eleven helt enkelt inte fattade någonting. Ett litet leende lekte i hans mungipa vid den tanken.

”Hej Fiona!” Sa han plötsligt när en av flickorna i hans årskurs kom gående genom korridoren. Hon var en lugn och fantastiskt smart häxa.

”Remus”, sa hon bara med förvånad röst.

”Ja, jag hänger här bara för att jag väntar på någon elev som haft problem med trollkonstläxan. McGonagall tvingade mig mer eller mindre”, sa han och skrattade. Fast Fiona såg uppriktigt upprörd ut.

”Eh, alltså jag är säker på att du också kan bli hjälpelev”, sa han trevande och försökte förstå varför hon betedde sig så märkligt, ”du var säkert andra handsvalet”, han skrattade till igen, ”du eller Lily”.

”Andrahandsvalet”, sa hon trevande och vred på sig, ”jag ska vidare, eh, mot uggletornet”.

”Okej”, sa Remus besvärat och undrade vad det var med henne. Han tittade efter henne när hon fortsatte genom korridoren. Hon brukade alltid vara otroligt lättsam och snäll. Han såg på klockan 17:05, en sen elev dessutom! Efter ytterligare 20 minuter hade ingen dykt upp och han gick argt tillbaka mot uppehållsrummet. Det var definitivt en lat student, om man inte ens orkar gå på sin egen läxhjälp.
Han klättrade in genom tjocka damen och såg sig omkring i uppehållsrummet, ingen marodör, dem var väl uppe i sovsalen och skapade planer för en livsfarlig kväll. Han gick förbi ett bord där Lily satt och skrev så fjäderpennan dansade i luften.

”Hej Lily”, sa han när han kommit fram till henne, ”vad skriver du om?”

”Dödandet av taggsvarlingar”, sa hon med ett leende, ”så häftigt!”

”Ja, det är otroligt att det är näst intill omöjligt”, sa Remus och satte sig ner mitt emot henne och drog fram sitt eget exemplar av ”drakar och skydd”. Det var bättre att han stannade här än att gå upp till sovsalen och tvingas vara "den tråkiga planförstöraren", för han kände att han var snudd på att kunna explodera av ett inre litet raseriutbrott.

Efter ett ha skrivit ett tag kom han och tänka på Fiona i korridoren, ”du Lily, är allt som det ska med Fiona?” Lily tittade chockat upp och vred på sig, samtidigt som hennes kinder blev röda.

”Eh nä”, sa hon trevande, ”varför skulle jag veta nått om det?” Sa hon så snabbt och bortförklarande att de enda det egentligen sa var ”jag vet exakt”.

”Hon var upprörd idag, tänkte om det hänt något?” Frågade Remus plötsligt ännu mer nyfiken.

”Men”, forsatte Lily i en ännu mer mystisk ton, efter en kort tystnad där Remus försökte läsa av vad Lilys rynkade panna, lilla leende och röda kinder innebar. ”Du var intresserad av henne femte året”, sa Lily plötsligt. Det var det sista Remus hade trott att hon skulle ta upp.

”Lily, det var två år sedan!” Fräste Remus som hatade att han en kväll sitt femte år råkat berätta att han hade känslor för en tjej som redan hade ett förhållande med en av skolans smartaste Ravenclawselever. Trots att det var länge sen, skämdes han fortfarande över den kvällen. ”Jag undrade bara hur hon mådde, du behöver ju inte…”

”Jag hittade något i hennes papperkorg”, sa hon snabbt och avbröt honom.

”Vad betyder det?” Sa Remus skeptiskt och undrade vad det där var synonym för. Hade han varit skräp i papperskorgen? Liksom något man kastade bort?

”Att jag hittade något i papperskorgen”, Väste Lily, som lät lätt frustrerad, ”ett kladdpapper, på dig”.

”På mig?”

”Ja på dig”, Lily vred sig och såg enormt besvärad ut. Men Remus var både nyfiken och oförstående.

”Är det därför hon är arg på mig?”

”Arg?” Utbrast Lily som om han var den trögaste personen hon träffat, ”snarare intresserad”.

”Nä fast…” Han tänkte på när han träffat henne i korridoren, hur konstig hon varit, hade det varit på grund av nya känslor för honom? Han var inte helt säker på att den Fiona var den bästa versionen av henne.

”En dejt?”, Sa Lily knivslugt. Remus kände hur han blev varm och kinderna.

”Det här har varit en konstig dag redan”, sa han uppgivet och tänkte från dödspromenads- planeringen, ingen frukost, ingen läxelev och nu en konstig relation till Fiona, ”att du ordnar dejter är bara för mycket”.

”Jag kan väl få säga till henne att du gärna går på en dejt?” Bad Lily som för första gången sedan Fiona kommit på tal såg bekväm ut. Hon bokstavligt stålade av glädje.

”Absolut inte!” Ropade han och såg några elever förvånat vända sig mot deras håll.

”Oj, okej”, sa Lily och hennes leende dog genast, ”jag trodde… Jag trodde du skulle bli glad och jag gillar ju henne och dig, så det var bara därför jag tänkte att... Åh dumma mig. Snälla Remus, kan du låta bli att någonsin säga att jag berättade för dig det här dumma pappret?”

Remus såg på den lidande Lily, ”du menade ju inget illa”, sa han och log tröstande, ”jag vill bara inte göra saker komplicerade”.

”Efter Sofie?” Frågade Lily med en förstående ton. Sofie hade varit Remus ex.

”Ja”, ljög Remus, men det enda han tänkte på var förvandlingsplanerna i hans sovsal och att en av de finaste häxor han visste tydligen var intresserad av honom. Det gjorde ännu lite ondare att veta det, för sedan Sofie hade han insett att förhållanden var rena dödsdomen för att behålla sin hemlighet.

När han återigen tittade ner på pappret flög samma tanke som snurrat i hans huvud hela dagen tillbaka: Varför måste jag vara den som alltid tänker efter och gör rätt. Egentligen borde han bara skratta när marodörerna planerade och lämna allt livsfarligt ansvar på dem, säga nej till elever som behövde läxhjälp och som inte ens brydde sig om att dyka upp och framförallt borde han tacka ja till den dejt Lily kunde ordnat med den tjej han alltid tyckt varit fin.

Lika bra som vanligt! Sista stycket ... det är så typiskt Remus! En ödets ironi att det är han, den lugnaste av dem, som genomgår den livsfarliga förvandlingen. Antar att han vill vara försiktig med Fiona av beskyddande skäl. Undrar hur det ska gå för Fiona, både med läxan och med Remus ... ser fram emot fortsättningen!

Hjättebra!

Super!

Bus eller godis!

GODIS!

Jättebra!