Med mitt hjärta i dina händer, del 1 (svenska)

Så himla bra!

Jag gillar verkligen ditt sätt att skriva. Det känns som om man läser flytande vatten, för din text flyter verkligen ihop! Håller med Avis Fortunae att dina rader innehåller mycket men aldrig känns korta!

Har en teori om att Renblodssamfundet är typ som ett parti. Försöker se till så bara renblodiga och kanske halvblod får gå på Hogwarts och vara med i vår värld. De kanske inte säger ut smutskalle rakt ut men vränger sina meningar så de inte låter så hemska.

Jättebra kapitel! Längtar tills lördag! Får se om jag hinner läsa det i Norge

Superbra! Du skriver väldigt bra och det är redan spännande!

Jättebra kapitel Är nyfiken på vad Renblodssamfundet är.

Ååh vad glad jag blir över era fina kommentarer! Här kommer nästa kapitel


Kapitel 3 - Adrien

1 september 1996

Middagen passerar i det vanliga virrvarret av regler, mat, och information. När professor Dumbledore till sist hälsar oss välkomna en sista gång innan han uppmanar oss att gå till våra sovsalar är jag och Bianca bland de första som lämnar salen. Överallt omkring oss hörs rop och skratt, och många stannar till i små grupper i och runt den stora trappan för att hastigt byta några ord med sina vänner från andra elevhem. De yngre eleverna skyndar efter prefekterna i nervösa klungor. Jag tycker mig skymta Haley, en av de nya Slytherinprefekterna vars föräldrar dessutom tillhör toppen inom Renblodssamfundet, leda våra förstaårselever mot uppehållsrummet, men hon försvinner innan jag hinner ta en närmare titt.

“Det verkar vara ännu fler smutsskalleungar än vanligt i år”, fnyser Bianca. Jag sneglar på henne där hon står, med korsade armar och hopsnörpt mun.

“Förmodligen är det Dumbledores idé, han älskar ju de små äcklena”, fyller Nathalie in då hon kommer fram ställer sig intill Bianca.

“Precis!” svarar min flickvän upprört. “Man undrar ju hur han inte dött än, han är ju äldre än, ja, i princip alla andra trollkarlar…”

“Det är lite märkligt”, håller jag med. “Och jag tror ni är inne på helt rätt spår gällande Dumbledore. Om vi bara kunde få en ny rektor, med lite bättre syn på vilka som verkligen borde studera här, skulle Hogwarts definitivt kunna sätta upp sig mot ministeriet gällande vem som ska släppas in här.”

“Och inte bara här, om de inte kan studera kommer de inte ha någon inkörsport till resten av den magiska världen! Då kommer de kanske äntligen inse att de inte hör hemma här”, flikar Nathalie in. Jag och Bianca nickar medhållande.


Vår konversation får ett plötsligt slut då professor McGonagall kommer ut ur salen och ryter åt alla kvarhängande elever att omedelbart ta sig till sina sovsalar. Vi slår följe med några femteårselever och rör oss sedan mot fängelsehålorna och vårt uppehållsrum. Nathalie har totalt stulit Biancas uppmärksamhet genom att prata om något hon gjorde under slutet av lovet, som hon tillbringade i Paris, så jag vänder mig till femteårseleverna. Då jag tar en närmare titt ser jag att Haleys tvillingsyster, Courteney, är en av dem. Jag nuddar lätt hennes arm för att få henne att lyssna på mig. Hon kollar på mig med höjda ögonbryn.

“Jag såg att Haley har fått äran att bli prefekt”, konstaterar jag med en lätt frågande underton. Courteneys frågande min ersätts av ett brett flin.

“Om man ska kalla det ära är ju den verkliga frågan”, svarar hon käckt. “Det är ju åtminstone fyra smutsskallar som också är prefekter, så de måste hon ju träffa titt som tätt.”

Hennes skadeglada skratt ekar genom korridoren innan hon vänder sig mot sina årskurskamrater igen. Att hon och Haley konstant tävlar om vem av dem som är i toppen är allmänt känt inom våra kretsar. Om Haleys position som prefekt innebär att hon måste spendera tid med smutsskallar är den kanske mer en seger för Courteney än för henne.

Vi kommer fram till uppehållsrummets ingång och någon, om jag minns rätt heter han Isac, ropar ut det nya lösenordet. ‘Ormens son’. Inte särskilt kreativt med andra ord.
Väl inne i rummet ger Bianca mig ett snabbt godnatt samt en puss på kinden innan hon och Nathalie fnissande skuttar bort till sin sovsal. Jag ser deras ryggar försvinna och med en suck styr även jag stegen åt mitt håll. Alla mina sovsalskamrater är redan där, och efter en rad hälsningar, gratulationer som främst har att göra med fars nya ställning inom Samfundet, och frågor om vad jag gjort under lovet, kan jag till slut gå och lägga mig. Trots att jag känt tröttheten de senaste timmarna ligger jag vaken länge, långt efter att resten somnat.


2 september 1996

De få timmars sömn jag till slut lyckats få gör mig om möjligt nästan ännu tröttare. Det tar nästan fem minuter för mig att hitta en slips i min vanligtvis välorganiserade koffert, och ännu längre att få på den. Ändå står Bianca kvar och väntar på mig i det skumt belysta uppehållsrummet, med Nathalie vid sin sida. Då hon får syn på mig spricker hennes ansikte upp i ett vackert leende, och hon tar några steg mot mig och ger mig en kram.

“Morgontrött?” skämtar hon med ett vänligt skratt.

“Mmm”, instämmer jag och lyckas precis ge henne en puss innan hon släpper taget om mig och fnissande drar sig tillbaka. Nathalie harklar sig.

“Jag vet inte om ni hade planerat att missa frukosten idag, men jag skulle uppskatta om vi kunde gå nu.” Hennes röst är irriterande och hon står med armarna i kors.

“Ja, ja”, svarar Bianca avfärdade och tar tag i min hand. “Nu går vi!”


Trots vår något sena ankomst är salen full av elever, varav de allra flesta fortfarande är mitt uppe i frukosten. Vi slår oss ner intill Tobias och Victor, mina så kallade ‘bästa vänner’. Frågan är om vi ens är vänner längre, trots allt har vi under sommaren endast träffats under Samfundets möten, och vår konversation igår kväll var inte direkt öppen och vänskaplig. Men de beter sig helt som vanligt: Tobias drar genast med mig och Bianca i en ivrig diskussion om en artikel han läste i The Prophet för några dagar sedan, och Victor försöker som vanligt inleda en flörtig konversation med Nathalie. Den kyliga blicken hon ger honom skulle nog få de flesta, mig inkluderad, att backa undan, men Victor står envist fast vid att hon bara behöver upptäcka lite mer av hans ‘oemotståndliga charm’. Varje gång han säger det ger hon honom en ännu kyligare blick, men han ger aldrig upp.

“God morgon mina kära vänner!” Professor Slughorns skrockande får oss alla att hoppa till. Han nickar glatt åt var och en av oss innan hans blick faller på mig. “Är det månne inte min flitigaste elev jag skådar här? Sanna mina ord Adrien, med dina fantastiska GET-resultat behövs det ju inget funderande kring dina ämnesval! Ge mig listan så fixar jag ihop ett schema åt dig på momangen!” Fortfarande skrockande tar han emot min lista över vilka ämnen jag ska fokusera på under FUTT-nivån, och efter lite funderande frammanar han ett schema med hjälp av en sväng med sin stav. Han fortsätter med Bianca och Tobias, och allt flyter på fint tills han kommer fram till Nathalie.

“Aha miss Wilson, låt mig se här…” Han ögnar igenom Nathalies ämnesval. “Trollformler, astronomi, trolldryckskonst… Javisst kan du fortsätta med dem. Jag ser bara ett enda problem här, dina betyg i talmagi når tyvärr inte den nivå som krävs för FUTT-studier. Vad sägs om att fortsätta med skötsel och vård av magiska djur i stället? Det är ju trots allt ett oerhört intressant ämne.”

“Men snälla professorn, skulle det inte fungera ändå?” frågar Nathalie bedjande. “Jag har studerat under lovet, och jag vet att jag har förmågan att hålla jämna steg med resten av gruppen!”
Professor Slughorn ger henne ett sympatiskt leende men skakar på huvudet.

“Jag är ledsen, miss Wilson, men jag kan inte låta en elev som inte uppfyller kriterierna studera ämnet. Du förstår väl säkert själv att om jag skulle tillåta dig att bryta det, så skulle flera elever kräva samma sak…” Han hinner inte fortsätta innan Nathalie hastigt reser sig.

“Jag förstår, professorn”, svarar hon med tjock röst, innan hon skyndar ut ur salen. Bianca reser sig hastigt.

“Jag ska kolla att hon är okej. Tack så mycket för schemat professorn”, säger hon. Hon tillägger ett snabbt ‘Ses senare!’ åt mig innan hon följer efter Nathalie. Professor Slughorn ger Victor hans schema, önskar oss en trevlig dag, och fortsätter mot två andra sjätteårselever som sitter en bit längre bort vid bordet.


Efter att ha jämfört våra scheman kan jag konstatera att båda Victor och Tobias har örtlära första lektionen, ett ämne som jag inte valt att studera i år. Själv har jag en dubbeltimme forntida runor att se fram emot. Det är ett ämne som inte heller Bianca studerar, så det verkar som jag helt enkelt får gå dit själv. Jag säger hejdå till de andra och styr stegen mot rätt klassrum. I bakgrunden kan jag höra Victors allt mer avlägsna röst, han pratar om sätt han kan uppmuntra Nathalie på. Jag tvivlar starkt på att någon av dem kommer fungera.

Klassen som studerar forntida runor har blivit betydligt mindre än förra året, då det till och med var två olika klasser för att alla skulle få plats. Nu sitter jag som ensam Slytherinelev tillsammans med två pojkar och en flicka från Hufflepuff, tre flickor och tre pojkar från Gryffindor, och en hop på kanske åtta-nio Ravenclawelever. Efter en stunds betänketid slår jag mig ner några platser ifrån två pojkar från Ravenclaw. Jag känner dem inte särskilt bra, men en av dem minns jag att jag sett på ett flertal av Samfundets mindre möten. De nickar båda kort mot mig och jag svarar på samma sätt. Lektionen börjar sedan, och plötsligt sitter jag med tre pergamentrullar att översätta. Det ska tydligen vara en bra övning för att se vad vi minns av tidigare studier, men nivån är näst intill löjligt lätt. Jag är klar redan efter tjugo minuter, och ägnar sedan en stund åt att se mig omkring. Ungefär hälften av de studerande känner jag igen, åtminstone till utseendet, från min gamla klass. Resten har jag vaga minnen av från mina fem tidigare år, men de är flyktiga saker, som ett möte i en korridor någon gång.

Mina tankar avbryts av en klar röst från några rader bakom mig.

“Ursäkta professorn, men jag är klar med uppgiften.”
Automatiskt dras min blick till den som talat. Det är flickan från Hufflepuff. Hon sitter lite hopkrupen, som om hon försöker göra sig mindre än hon egentligen är, och hennes bruna hår är slarvigt uppsatt på mitten av huvudet. Professor Babbling ger henne ett strålande leende.

“Mycket bra, miss Taylor”, säger hon nöjt. “Någon annan som är färdig?”

Jag räcker upp handen tillsammans med tre andra elever. Professorn ser ännu nöjdare ut och med en snabb viftning av sitt trollspö börjar hon en genomgång av texten.

---

Det här kapitlet blev lite längre än de första två, hoppas ni gillar det! Kom jättegärna med synpunkter om ni har några

DET ÄR SANDRA! YOU GO GIRL!

Sedan är det väl inte så konstigt att Dumbledore är gammal? Den förra rektorn på Hogwarts, den där Dippert blev ju typ 300 år gammal. Sedan finns ju Mathilda Bagshot är flera år äldre än Dumbledore om jag inte har fel så det är väl knappast gammalt enligt trollkarlsvärlden. Fast det är din fanfiction så du får bestämma, men jag var bara tvungen att nämna det x)

Annars tycker jag att kapitlet var jättebra och jag älskar långa kapitel så det spelar ingen roll. Blir mer och mer nyfiken över vad renblodssamfundet är och vad de håller på med. Sedan har jag börjat gilla Adrien mindre med tanke på att han håller med om det här med renblod och sånt. Men kommer gilla honom mer när han ignorerar alla de åsikterna.

WOHOO! GO SANDRA

Bra kapitel hur som helst. Säger precis som Akatsuki att Dumbledore egentligen inte är så gammal om man jämför med en del andra, MEEEEN det är ju din fanfic så du bestämmer såklart.

Fortfarande nyfiken på Renblodssamfundet och vad de håller på med. Gillar inte Adrien särskilt mycket för att han håller med om det här "renblod är bättre än andra"-larvet. Antagligen kommer jag gilla honom mer när han slänger iväg dem (det får vi i alla fall hoppas).

catradora, förlåt mig, för att jag inte har kommenterat din underbara berättelse! Jag skäms över mig själv!



Du är ju så snäll och kommenterar min berättelse, och så glömmer jag kommentera din! Kan du förlåta mig?



In alla fall så skriver du jättebra! Jag kan inte finna mer ord! Personerna är bra, och jag längtar till nästa kapitel.

Superbra! Börjar verkligen bli spännande och jag är sååå nyfiken på renblodssamfundet. I övrigt så tyckte jag att det var en väldigt bra längd på kapitlet, då får vi ju mer varje gång, eller hur?

Hjättebra kapitel! ♥