Life - Lupple & Medi PRS

Hon stod i köket och sjöng tyst för sig själv medan hon skar upp tomater och lade i dem i en kastrull. Hon kunde höra rörelser från vardagsrummet och hon vände huvudet.
"Sir är du vaken?" Hon sa det inte högt men högt nog ifall han var vaken skulle höra.
Övervåningen hade så många rum och hon kom nu på att några delades ut till mormors gäster.

Han satt kvar i soffan för kanske vore det oklokt att visa sig redan på så pass bra bättringsväg. " Jag är vaken." Svarade han i en starkare ton och ett starkare leende.

Hon slevade en skål med mat och sen en till och stängde av plattan.
"Orkar du komma till bords eller ska jag komma till dig?" Hon tog fram glas och mjöl medan hon gjorde iordning maten i talriken.

Gabriel log och vände blicken mot henne. "Jag orkar ta mig till dig." Sa han och reste sig upp och gick fram i en långsam takt innan han satte sig till bords och studerade maten- det såg väldigt gott ut. "Så berätta, varför valde du att flytta hit?" Frågade han.

Hon ställde fram maten och lade fram bestik medan hon slog sig ner.
"Varför jag valde att flytta hit?" Hon såg upp.
"Mormor skrev i testamentet att huset är mitt och jag är författare så jag kan jobba hemifrån. Mitt kontrakt på lägenheten skulle g¨å ut så." Hon ryckte på axlarna.
"Skulle flyttat tidigare men mormor var lite konstig i slutändan."

Han nickade försiktigt och lyssnade på henne. "Jag förstår, ett hus är bättre än att leta en ny lägenhet men ändå- det är inte direkt i anslutning till mycket annat." Flinade han för att sedan sluta. Hennes mormor? "Konstig hur?" Frågade han fundersamt med en gnutta oro i rösten.

"Jag har körkort så jag kan ta mig in till byn för att handla. Det är ingen fara." Hon såg på honom.
"Hon sa något om älvorna kommer sakna henne. Vargarna kommer yla av sorg varje natt. Spökerna kommer att vandra genom huset." Hon såg upp på honom.
"Jag tror hon inte svamlade alls nu när jag tänker efter." Hon såg ner.
"Det finns väsen eller hur?"

Han log, nickande. "Jag skulle aldrig tro något annat." Flinade han för att sedan bli mer allvarlig. "Vampyrerna kommer fasta för hennes skull, en stund. "Viskade han för att sedan le. "Din mormor var klokare än de flesta och du kommer bli lika klok." Sa han ärligt och drog handen igenom håret. Vad skulle han svara på hennes väldigt allvarliga fråga? " Det här huset har en unik, viktigt och mycket gammal historia. Vad jag vet så ska det finnas dagböcker från alla som levt i detta hus."Fortsatte han. "Dessa dagböcker är endast för den nya som flyttar i och de ska vara rena skatterna på information." Sa han med ett mjukt leende innan han fattade tag i besticken och började att äta.

Hon såg på honom med en gapande mun men började at äta och såg sedan bort.
"Det här huset har ändast varit i min släkt. Det har gått i generationer från flicka till flicka." Hon såg sedan på honom.
"Så min mormor var typ av häxa?2 Hon åt av maten och drack lite av mjölken.
"Så en fråga. hur kom du hit?"

Han log och nickade. "Jag vet." Svarade han enkelt, hans flock hade varit en nära vän genom tiderna till detta hus och dess ägare. Han skrattade sedan och skakade på huvudet. "Inte häxa." Sa han ärligt och log mjukt. "Jag gick." Svarade han enkelt.