Tippy & Medi

Vincent såg på tanten och suckade igen.
"Lyssna här det var en allmän väg. Det var en rastplats för att stanna. Jag hade full rätt att kissa." Han såg på henne och bet ihop käkarna.
"Det var dött gräs och inget växer i Januari." Han spännde käkarna igen..
"Ni gör intrång på våran mark dessutom. Vi kan stämma skiten ur dig om du inte lämnar oss ifred."

Tanten hytter med näven. Hon är rosenrasande. Carlos ler sitt charmigaste leende och drar fram en påse bullar från backluckan hon hade fått av mamma. Han hade sagt till henne att han skulle iväg på jobbintervju i en annan stad, mamma hade då godtroget stått och bakat bullarna omsorgsfullt som mellanmål på vägen. Kanelsnäckor, hans favorit som liten. "Du. Jag ska till min mormor som är svårt sjuk och ge henne mina hembakta bullar." ljög han skickligt. Hennes ögon mjuknade. "Det här är Derek, min kusin. Han gör inte alltid ett bra första intryck men är en trevlig kille. Kan du låta oss köra den sista biten hem till henne nu? Tack." Gumman stod som förstenad av förvåning och nickade varsamt. Han kastade en bulle till henne, som hon snyggt fångade. Skamset smög hon tillbaka till motorcykeln. "Hälsa mormor." sa hon innan hon åkte iväg. Carlos nickade. "Det ska jag!" skrek han och vinkade efter tanten. Det hela kändes något suspekt. Det faktum att hon följt efter. Hur snabbt hennes känslor vände. Egentligen borde hela maffian bestå av tanter på landsbygden, deras sinnen är fan förhöjda och skulle göra ett betydligt bättre jobb än många av hans grabbar.