Family[PRIVAT Emma07 & Zora]

Allt hade bara flugit förbi, dejterna och lära känna honom. Hon hade mer och mer fallit för mannen mer än hon erkände ibland. Dessutom Alicia hade nog fått ur henne lite saker om att hon föll för mycket för manen framför sig. Men hon orkar inte bry sig.. Dessutom om de var menade så vart det så det skulle bli. Att dem möttes den där dagen på sjukhuset och sedan allt efter. Lizzy hade rät fort gått med på Scotts planer för kvällen, hon älskade ju komma ut och dessutom hon hade 3 lediga dagar från jobb vilket innebar hon inte behövde stressa något just nu.
Visst hon vart nervös över få träffa Scotts föräldrar för det var tecken på att det var seriöst hela förhållandet.

Lizzy hade märkt scott verkar vara på något annat håll ibland, som om han kolade på något anat, ärligt.. Lite svartsjuka kände hon men inte visat för honom. Lizzy lyfte blicken när Scotts röst kom igenom hennes funderingar och ett litet leende kom fram. " Lögn, nej. Sanning ja. Du kommer förstå när jag utsatte dig för min familj. " Sa hon mjukt till honom. Lizzy hade haft beslut ångest vid deras matval så det hade slutat med hon hade valt någon random rätt som slutade med hon fakitskt tyckte skarpt om. " mwn jag kan ljuga om det gör dig bättre om jag e nervös." Sa Lizzy snällt. Hon hade smsat Alicia under bordet över hans blicka mot de yngre paret men inget direkt allvar utan mer han verkar helt på annat håll idag. Lizzy såg på något sätt fram emot få ha honom fr sig själv, slippa se hur han vart på andra håll men hon ville inte heller vara en svartsjuk partner så den delen hade hon verkligen grävt ner en del. Men just nu snurrade mest tankar om Soctts familj, tänk om de inte tyckte om henne? Tänk om de inte tyckte hon vart rätt för deras son. Dessa tankar hade snurrat i timmar eller ja sen han sa hon skulle få träffa hans föräldrar. Ärligt den fasen vart dne värsta i dejting! TRäffa familjen och se om de ens gillar en..

Scott hade ett stickande dåligt samvete för att han var distraherad under middagen, men det kändes ändå som att det var berättigat när det var sådana misstankar som han hade. Det var ju inte heller som så att han ville ha fokus på något annat än henne just nu, helst av allt skulle han kunna lägga allt på henne men han kunde inte låta bli att hålla ett extra öga ditåt när han nu börjat se tecknen.
"Dem är bönder - dem älskar alla." flinade han glatt, men det låg visserligen ett uns av sanning däri också. Hans familj var enkelt folk egentligen, inga som var svåra att komma överens med så. Men såklart så kanske han inte hade en särskilt objektiv syn på det hela som deras son. Det blev ju något annat när man växt upp med människornas sätt, humor och humör.
Återigen riktade han blicken emot paret längre bort, den unga tjejen och mannen som måste vara något i deras ålder. Vid det här laget var han säker på att det inte stod rätt till där. Han skulle inte säga för mycket, men han skulle kunna satsa en hel del på att mannen misshandlade sin yngre flickvän - de var de där små signalerna man lärde sig se efter något år i yrket. Kroppsspråket sa så mycket mer än vad man själv trodde. Men det var små blickar, ryckningar, kroppens egna rop på hjälp. Han satt just och funderade på hur han skulle göra - han skulle inte kunna ingripa och anklaga något rentav när han inte sett mer faktiska bevis, men inte heller ville han låta dem promenera iväg därifrån. På något vis behövde han avbryta, i värsta fall bara gå dit och låtsas bara vilja prata med dem och råka nämna vad han jobbade med kanske, lite underförstådda hot. Men så kom till slut det bevis han väntat på och kanske i hemlighet velat ha, när kvinnan i två sekunder såg bort och mannen snabbt varit framme och släppt ner något i hennes dricka. Det var allt han behövde. Han såg snabbt på Lizzy, fick ett urskuldande snett leende på läpparna.
"Förlåt. Jag måste jobba lite." Han reste sig upp och i samma rörelse lutade han sig fram och gav henne en puss på kinden innan han styrde stegen emot det andra bordet och de båda personerna, hoppades att hon inte hunnit dricka på de sekunder de tagit för honom att ta sig dit. Men det såg orört ut. Slog först på ett vänligt leende emot dem.
"Ursäkta. Ledsen att förstöra eran middag, men du är under arrest för misstänkt drogförsök." Självaste hälsningen var riktad till de båda, men resten av uttalandet riktade han endast till mannen som genast svartnade lite i blicken och flög upp ifrån sin stol, fick Scott lite mer på spänn - nej, mer beredd - ifall att han skulle hitta på något.
"Och vem fan är du då? Ingen polis vad jag kan se." orden var närmast frästa fram, och ärligt talat var han inte förvånad. Dessa brottslingar hörde sällan till de trevligaste.
"Ställ inte till med mer av en scen än vad du redan gjort." Han höll sig själv lugn, något av det viktigaste för att inte reta upp den andre mer. Som svar på frågan nöjde han sig med att hålla upp polisbrickan, det var en sådan grej han alltid hade med sig just för såna här situationer.

Lizzy skakar roat på huvudet av has ord om hans föräldrar. Hon visste de säkert vart lätta människor att vara med för Scott hade bara naturligt för henne fallit in och att hon kände sig trygg med hoonm. Hon log smått till. " Får lita på dig väl, om de inte gillar mig e det din förlust" retas hon snällt på skoj och hade märkt återigen han hade flugit iväg med blicken till det yngre paret bakom dem. Hon hade sneglat dit den gången hon hade ursäktat sig för bara för gå till badrummet. Hon rättar håret lite grann när han plötlsigt verkar reagera på något och hon följde hoonm med blicken förvånat när hna ursäktade sig och gav henen en puss på kinden.

Lizzy förstod om han gjorde något sånt vart det verkligen inget ahan tog lätt på. Hon följde honom snabbt med blicken och märkte den yngre killen blev stött på det hela. hon hoppade bara inte att Scott skapar mer scen än han beövde. Hon hade inte lust behöva förklara för hans föräldrar vart blåtiran kom ifrån och vad som hade skett. " En normal dejt med en polis." sa hon roat för sig jsälv, lite skuldmeveten över sin svartsjuka och nu insåg hon ju varför han hade varit så borta ibland.

Scott var bara glad att mannen inte gjorde något mer motstånd efter det, utan nöjt sig med att vänta medan han själv ringt efter en kollega. Vilka som tur var inte höll sig särskilt långt bort - Scott gick utanför restaurangen med mannen så länge och det dröjde inte många minuter förrän en polisbil rullade runt hörnet och stannade framför dem för att plocka med sig mannen in till stationen för lite förhör. Scott dröjde dock inte kvar särskilt länge trots att Luke var pratsam, han hade ju faktiskt sin egen dejt kvar inne på restaurangen. Max fem minuter efter att han lämnat bordet var han tillbaka därinne igen, stannade bara till snabbt hos den unga kvinnan för att byta några enkla ord med henne innan han gick tillbaka till Lizzy. Tur i oturen att åtminstone han själv hade ätit upp sin mat.
"Förlåt." sade han i samma stund som han slog sig ner igen med ett snett leende emot henne.

Lizzy hade inte ens orkar störa sig på något om som hade sektt. Hon hade efter hand bara blivit lite road av det hela alltet efter tänkt efter. Hon gilalde se att han hade ett stort hjärta även för dem han inte kände. Hon hade snabbt lyft blicken fårn telefonen när hon hörde Scott komma och sätta sig samt säga förlåt. Hon såg surt på hoonm på sksoj men leende avslöjade snart hon skojade med honom. " Du har tur jag vet du brinner för ditt yrke, sen det gör inget." Sa hon snällt och såg påh onom snabbt. Hon hade ätit det hon hade orkat så hon hade inte rört mycket mer av maten se hon slutade äta. Hon vart normal stor i maten för sin ålder. " Sen, det där blir du skyldig mig en glass för." Sa hon sårat på skoj och log sött mot honom. Hon älskade glass och det visste alla. Alicia brukar alltid ha glass med sig när de jobbbade helger och speciellt sina dygnspass när sjukhuset inte hade resurser till vikarier. Hon hade ju visat den sidan åt Scott, sin glass älskande sida.

Orden som lämnade hennes läppar lämnade ett leende på hans, ett till att börja med genuint, glatt leende som senare övergick till ett betydligt mer busigt sådant.
"Åh, låtsas nu inte för mycket här. Jag vet att du tycker det är lite sexigt också." flinade han glatt. Såg sig omkring lätt i salen. Hans lilla gripande hade gjort lite uppståndelse och han märkte att en del skickade diskreta blickar emot deras bord. Inte för att han egentligen hade ont av det - han var här för att umgås med Lizzy och han kunde inte bry sig mindre om ifall folk tittade ut dem eller ej. Ännu en sak han faktiskt trodde kom ifrån polisutbildningen. Han brydde sig inte direkt om ifall folk tittade eller ej.
"Bara en?" log han igen samtidigt som han riktade blicken ordentligt till henne igen.
"Är du nöjd?" frågade han med en menande blick emot tallriken, undrade väl först och främst ifall de var redo att gå därifrån.

Hans leednde värmde bara inom henne och hur det övergick till ett busigt. Hon höjer ögonbrynet och lutade sig tillbaka på stolen och såg rakt i i hans ögon. "Jag låtsas? ADLRIG " Sa Lizzy och srkattar mjukt till och skakar retsamt på huvudet om hans sista ord med sexigt. Hon tyckte han var det hela tiden om hon måste erkänna men hon vart såld på mannen. Visst hon hade märkt blickarna men föröskt stänga dem ute, en som hade råakt glo för länge hade mött hennes blick rätt fort, hon hade get den personen e rätt mörk blick bara på skoj för få en reaktion oc hdet hade hon. Hon vände åter blicken till Scott och flinar. " Beror på vad mer du utsätter mig för, men en är vi uppe i just nu och en T-shirt." Sa hon retsamt oc hnickar tst. Hon vart mätt och belåten. Hno ville komma här ifrån och få vara ifred lite igen.

Den stunden det hade tagit för komma till hans familjs gård hade gett Lizzy tid att bara fundera på allt och lyssna på allt runt sig. Hon ville verkligen dem gillade henne för hon ville verkligen vara med Scott. Ärligt hon har alltid tyckt om honom sen dag ett. Lizzy log til lsnabbt när de hade kommit fram och såg på Scott. "Ditt fel om de oigllar mig." Sa hon roat och log till och ville bara få det överstökat och få känna sig avslappnad igen. Hon hade smsat med sin syster lite påvägen hem för hon hade triggat lite över sms. De vart nu utanför och Lizy kände bara hur hon blev allt mer nervös övera detta.

Scott var själv inte det minsta nervös, han var övertygad om att de skulle gilla Lizzy - vad fanns ens att inte gilla där? Ändå lockade hennes ord fram ett litet skratt.
"Mitt fel? Nu är du bara orättvis." log han, men utan någon egentlig mening bakom orden. Han trodde åtminstone det skulle flyta på hur bra som helst.
Föräldrarnas hus låg inte långt ifrån hans eget - man körde en kort bit vidare längs samma väg som hans egen så kom man vidare till gården, omgiven med både fält och hagar. Det låg idylliskt därute med det gulliga röda huset i samma stuk som Scotts egna, med djuren runt husknuten och fin utsikt över de nu höstgula fälten. Väl framme vid dörren knackade han på, men väntade inte på något mer svar innan han klev in genom dörren - han kände sig minst lika hemma här som i sitt egna hus och möttes genast av en överlycklig Loke som kom dundrande emot dem för att hälsa. Den ständigt överenergiskt glada hunden. Det var stor skillnad på honom när han jobbade eller ej - där skötte han sig, men han var också väldigt duktig på att lyssna till Scott även på fritiden.
"Men så tidiga ni är då!" Hördes Julianas röst då hon kom vandrandes ifrån köket och ut till dem. Hon var lite som en typisk bonnig bullmamma, med det mörkbruna håret i en slarvig och rörig tofs som på något vis ändå lyckades se elegant ut.
"Hej hjärtat, jag är mamma." fortsatte hon med ett leende och drog in Lizzy i en rejäl kram vilket fick Scott att skratta lätt.
"Också kallad Juliana." log han samtidigt som han drog av sig jackan och skorna innan hans mor hade hunnit fram till honom med kramen. Under tiden hade också hans far dykt upp i dörröppningen, en väderbiten man men med vänligt utseende och Scotts ögon.
"Välkommen." hälsade han, lite mer respektabel än sin fru - åtminstone vid ett första besök.

Lizzy hade bara kollat på Soctt. " Det är ditt fel såfall. Lev med det." Sa hon roat bara och skakar på huvudet. Hon hade gillat stället skarpt så hon klagr nog inte ens på något här. Dessutom vart inte störiga mullrandet av bilar som hon hade i sin lägenhet som låg mer centralt. Hon hade tyst bara gått med Scott, lite mer bakom honom tills de kom in och Loke hade kommit och hälsa. Hon log mjukt till mot hunden och hörde snart en kvinna och hann kanppt reagera själv innan hon drogs in i en kram, direkt såg man hur stel hon blev. Hon vart inte alls van vid detta med en stor kram redan vid första mötet. "hmm en kramglad mor till scott." sa ohn snällt bara för se til hon inte ade märt hur stel hon hade blivit. Hon hade låtit kvinna gå över till sin son och tog tyst av sin jacka och såg upp när hon hörde mannens röst och log till ." Tackar." Sa hon snällt. Gald över inte alla var kramare här.

Hon hade tyst högt sin jacka mne diskret smuglat i Loke en hundgodisbit. Hon hade flörtat till sig dne hundne rätt bra i gos så. Skorna hade hon t yst tagit fram. Hon hade blivit tyst men det blev hon när hon backade tillbaka. Menar vem blev inte lite blyg av nya mnniskor.

Scott märkte att hon drog sig lite mer bakåt eller undan, vilket han förstod. Det var väl inte så märkligt med tanke på hur hans familj var - de var väldigt fysiska, öppna och framfusiga av sig på det viset. Men också otroligt snälla av sig.
"Låt dig inte luras, han är minst lika illa han - bara lite snällare i början." flinade Scott glatt med blicken mellan Lizzy och sin far, Fredrik.
"Nu ska du väl inte skrämma bort henne helt från början här heller." log pappan med en huvudskakning. "Kom in nu, ni kommer precis i tid tills att kaffet är klart." han lutade sig bort ifrån dörrposten och klev in i köket bortom dit också Juliana följde efter. Scott själv hukade sig ner för att snabbt klappa om Loke lite - som han saknat även den korta stunden han varit ifrån hunden - innan han reste sig upp igen, lade armen om Lizzy och klev efter dem in i köket. En gest han egentligen inte tänkte på utan som kom naturligt. Där inne hade Fredrik slagit sig ner och börjat hälla upp kaffe medan Juliana tog fram det sista - ett par kakor. Även James hade letat sig fram och satt sig vid bordet, käkandes en macka.
"Hej, James." presenterade han sig med en nickning emot Juliana och det märktes väl att det var han som passade in sämre ibland dem. Den mer tillbakadragne stadsmänniskan. Scott hade visserligen berättat om att han hade en fem år yngre bror som bodde inne i stan, men inte sagt något större mer än det - gärna velat att hon skulle träffa honom först innan hon fattade några förutfattade meningar.