Roll the dice - Medi & Vidomina PRS

Marcell skrattade igen lite tafatt- missat att han glömde den detaljen från sin påhittade berättelse. "Jovisst, punkteringen också. Den fixar jag imorgon. Strömmen och täckningen kommer väl tillbaka, hoppas jag?" Han flinade och iakttog Nia igen, dröjde med blicken. För hon var så vacker att se på. Men så reste hon sig och Marcell vaknade upp ur sina tankar. "Korv med bröd låter gott. Tack.", sa han artigt och nickade.
"Det finns gott om kyla här förstår jag.", skrattade Marcell och log då han upptäckte henne med snön i håret. "Här, låt mig hjälpa dig." Han reste sig upp och tog sakerna från hennes famn och placerade de på bordet de nyss suttit vid. "Vänta, snön..", sa han och syftade på snön i Nias hår. Han gick fram och borstade försiktigt bort det kalla, blöta. "Så, det känns bättre, va?"

Hon ryckte på axlarna.
"Förra året var jag strömlös i tre dagar." Hon gav honom sakerna och nickade.
"Jag måste hämta en hink med snö för att kunna gå på toaletten med." Sa hon snabbt och gav honom ett leende.
"Tror du inte skulle klara av att bo här. För lantligt eller?" Hon kände hans hand snuddas vid henne och hon rodnade.
"T...Tack. Det var snällt." Hon pekade mot trappan.
"Jag har ett extra rum. Det är bara lite... stökigt. Vill du se det och avgöra om du vill sova där eller här nära elden?"

Marcell sänkte händerna så att de föll till sidan. Han iakttog henne i tystnad och nickade igen. "Låter besvärligt. Hoppas att det är kortare den här gången."
Han skrattade kort igen. "Jag tror det skulle gå finfint, det gäller bara att anpassa sig. Ingenting är omöjligt, visst?" Marcell gick till soffan igen och slog sig ner. "Var sover du någonstans? Jag menar, jag vill inte vara ivägen för dig."

Hon log och gick fram till elden och lade in ed innan hon vred blicken till hans håll.
"På övervåningen vart annars?" Sa hon och gav honom ett leende.
"Jag har en liten kamin jag eldar i så jag kan ha hur varmt jag vill." Hon reste sig och hämtade en stekpanna och nickade.
"Jag kan steka dem. Du har väl aldrig stekt korv över en öppen eld såhär?" Hon skrattade och det skallrade när snön slog mot huset.
"Åh jag hoppas det slutar snöa ikväll. annars blir vi insöade totalt. Vem dör först då?" Det sista gjorde hon för att retas.

Marcell lyfte på ögonbrynen till svar på Nias kommentar om hennes sovplats. Han kunde omöjligt veta vad som var självklart för henne. Trots att han hade kollat upp hennes bakgrund, så kände Marcell henne ändå inte.
Han drog lite på läpparna då hon istället talade om kaminen. Han erkände att han också föredrog värmen.
I samma stund blev han påmind om stormen utanför då en vindpust slogs mot byggnaden och lämnade med en dov smäll. "Blåser hårt ikväll..", tänkte han högt och insåg att det skulle blir en utmaning att få med sig henne därifrån. Hursom så skulle det ändå få vänta. De båda var fast i huset under kvällen och natten.
Istället vände han blicken till Nia igen och skrattade lite då. "Är jag så självklar?", sa han roat som svar på hennes fråga om hans matvanor. Marcell hade ju aldrig ens lärt sig laga mat. Det hade alltid funnits någon där som serverade honom.
"När är din deadline? Med arbetet alltså?", frågade han sedan i försök att lära sig lite mer om Nia.

Hon såg upp när smällen kom och drog ihop sig. Såg mot honom med ett leende.
"Min deadline? Tja innan veckans slut. Men jag arbetar ganska hårt så jag kan bli klar innan och sen är jag lite långledig. Ska bli skönt." Hon drog handen genom håret och nickade mot sin bokhylla.
"Om du inte har något för dig kan du läsa dem. Liza Wood är väldigt bra." Hon såg på honom igen. Hon hade inte sagt sina böcker utan en annan kvinnas böcker.
"Men det är romantiska deckare så gillar du inte sånt kan jag kanske rekommendera Kendra Rices böcker." Vinden ven utanför och hon kände nu hur kylan drog sig på.
"Har du aldrig sett snö förut?"

Marcell nickade åt hennes svar och log vänligt, men såg sedan förvirrad ut och rynkade pannan en aning. Han visste ju att Nia ljugit för honom. Han visste ju att hon var författare. Men helatiden Marcell varit med henne hade Nia utgett sig för att vara en ekonom.
"Lisa Wood? Författaren? Är hon också ekonom?", sa han lite skämtsamt och ställde sig upp för att gå fram till bokhyllan hon nickat åt.
Han krokade fast pekfingret på bokryggen och drog ut boken så att den föll i hans andra hand med omslaget uppåt. Liza Wood. Ja, henne kände han nog..
Han drog lite roat på ena mungipan och såg upp på Nia.
Väntade på att hon skulle ge honom en förklaring.
"Åh. Ja, snö har jag sett.", sa han lika roat som svar på hennes fråga.

Skämtsamt boxade hon hans axel innan hon skakade på huvudet.
"Nej men ifall du vill läsa om du inte kan sova." Hon såg nyfiken ut innan hon reste sig upp.
"Jag kommer snart." Hon gick mot köket och öppnade kylen innan hon plcokade fram ett mjölkpaket.
"Vad sägs som varm choklad? Jag kan koka över kaminen." Sa hon glatt.
"Och ändå så ger du dig ut i snöstorm?"

Marcell nickade åt hennes svar. Nia skulle alltså inte avslöja sig. Igen valde han att spela med och vände blicken till boken i sin hand istället. Han iakttog omslaget.
Lade inte märke att Nia lämnade rummet för att komma tillbaka med ett mjölkpaket. "Varm choklad? Tja, jag dricker hellre kaffe, men.. javisst." Han såg upp på Nia igen och lade boken i bokhyllan igen.
"Jag sa ju det. Jag ska till min syster. Hon väntar på mig.", förklarade Marcell och gick fram till soffan för att slå sig ner återigen.
"Så du bor här året om? Har du inga grannar? Eller vänner?"

Hon plockade fram en kastrull, kakao samt socker. Placerade allt på en brika innan hon plockade fram resten.
"Samma här men varm choklad är det bästa som finns i dessa tider. Lovar att du inte ångrar dig."
Hon kom tillbaka och började göra ordning kastrullen.
"Inga grannar på några kilometer men jag har inte så många vänner heller...." Hon blev tyst och såg över axeln.
"Varför frågar du så mycket? Hur hittade du ens till stugan?"