PRS Ginerva2003 & Medi

”Snälla oroa dig inte om det händer något så tar vi hand om det då” sa hon och kysste honom.
”Får jag kanske en dans med min kära make” frågade hon och tog han händer i sina. Hon visste att dans fick honom att slappna av.
”Fokusera bara på att kvällen ska bli bra” sa hon.

Han tänkte att nu måste hon väll komma hit. Han gick ner till köket.
”Mor far en vän till mig kommer sova över ikväll om det är lugnt med er” sa han

Han nickade och gav henne en kyss och såg mot den tomma vasen och tog fram blomsterpinnar och lät sin magi flöda. snart hade han en bukett med liljor i händerna och såg mot sin fru.
"Till dig min sköna."
Han såg sedan över axeln.
"Vän? har vi träffat honom? Ingen brukar ju komma hit. Vet han om vad du är?" Frågade han och ände sig om

Hon tog emot blommorna.
”Men tack älskling” sa hon och log stort. Hon doftade på blommorna. Sedan tittade hon mot sin son. Hon undrade vem den där vännen var.

”Nej men därför ni ska få träffa... honom” sa han nervöst. Han tänkte inte säga att det var en tjej som skulle kanske sova här för då skulle dom flippa ur.
”Och förresten jag tänkte gå ner till centrum och handla lite kläder innan middagen” sa han nervöst han tänkte köpa lite kläder som hon kunde använda så att hans föräldrar tror att hon är kille.

Han smekte hennes kind.
"Ingen orsak. ja gör allt för dig och det vet du. Räddar dig på fester om du är full är nog det bästa jag kan göra." sa han och såg sedan mot sin son.
"Hemma till sex och din farbror kommer att komma ner. Ring ifall din vän kommer till middagen." Han såg sedan mot sin fru.
"Och hitta inte på något.."

Hon hade köpt en biljett till Edinburgh. Sedan skulle hon ta tåget till. Hennes hjärta slog allt fortare medan hon tvinnade en lock mellan fingrarna.
Snart. Om kanske några timmar skulle hon möta honom.

Hon kysste honom.
”Och snälla se till att du bete dig på middagen” sa hon till sin son.

”Ja mor jag ska bete mig” sa han irriterat.
”Vad fan skulle jag hitta på i den här tråkiga staden snälla far tänk efter” sa han och gick mot ytterdörren. Han klev ut i solen och sprang ner till kläd sfären han vara så glad att han gjort kärleks förtrollningen. Han visste att snart skulle hon vara här och han skulle kunna vara med henne men innan dess skulle ha fixa lite saker.

"Vi flyttade hit på grund av att folk inte förstår vad vi kan. Vi är här för att skydda oss." Han såg efter honom och drog sin fru till sig och suckade.
"Han kommer ta kål på mig." Viskade han hopplöst.


Det hade tagit henne nästan fyra timmar och hon kände sig både trött och nervös när hon klivit av vid stationen. Det hade börjat regna och regnet öste ner. Men hon visste redan vart hon skulle.
Hon gick med bestämda steg genom regnet och lyssnade inte på människorna som erbjöd henne ett paraply. Utan hon gick med blicken fäst frammåt.
"snart." viskade hon tyst.

”Jag vet älskling” sa hon och kysste honom.

Han hade handlat kläder som kommer få henne och se ut som en man och påväg hem ser han henne och springer fram.
”Hej vill du låna mitt paraply du är ju genomblöt” sa han och satte paraplyet över hennes huvud. Han ville inte se henne så blöt han ville hålla henne tår och trygg.
”jag vill ju inte att du ska bli sjuk” sa han

Hon stannade upp och såg sedan på honom. Hennes läppar rörde sig innan hon kastade sig om hans hals.
"Åh!" Viskade hon. Hon skakade kraftigt medan hon kände kylan sprida sig genom hennes kropp.
Hon såg sedan upp på honom och nyste till. Hon hade redan dragit på sig en förkylning. Febern glänste i hennes ögon.
"Jag kom..." Viskade hon och såg sig om och vände sig sedan om mot honom igen.

(tår är på fötterna. Torr är när man inte är blöt.)

Han kramade om henne.
”Allt är okej men när vi går hem till mig måste du ha på dig lite andra kläder och låsas vara en kille är det okej för dig” frågade han.
Han tittade på henne med hoppfulla ögon.

Farbrorn är på väg mot huset och ser flickan och sin borson. När han är framme i huset går han i köket.
”Jag tror din son har en flickvän” sa han till sin bror.

Nathan bär upp henne och går mot huset utanför huset fins det en liten stuga för gäster. Som han går in i och ger henne kläderna så hon kan byta om.

"Men jag vill inte." Hon såg sorgset på honom.
"Inte vara kille. " Hon såg sorgset på honom och hostade till, det lät illa och hon lutade sig mot hans bröstkorg och höll paraplyet när han bar henne.

"Han sa...." Fadern såg på sin fru och hans ögon glödde av hat.
"Han sa ju att han inte skulle! Han har inte gått till skolan på tre månader!"
Han gick mot dörren och mörka skuggor flydde under honom.
"OCH du ska inte vara så skadeglad broder." Han slet upp.
"Nathan!"