Drakarnas återkomst

Ethelred hade överraskat henne, så mycket förstod han och det var något som gladde honom. Han var alltså tillräckligt bra på att smyga för att inte ens hon anade något, utan att han ens använt så mycket magi för att ta sig in dit.
"Åh, jag har mina sätt, men inte kan man avslöja sina hemligheter på det viset." log han retsamt tillbaka samtidigt som han stängde dörren bakom sig och klev fram till henne, fortsatt med det luriga leendet kvar på läpparna. Klev fram helt till sängen och klev upp på den, lutade sig över henne.
"Jag hade velat se dem försöka." Flinade han, närmade sig det sista mot hennes ansikte men vek av i sista stund och prickade istället in en kyss på hennes hals.

Chi följde honom med blicken när han rörde sig mot henne och log till. "Du vet för eller senare kan ens hemligheter inte hållas. " Sa hon lurigt, hon såg hans leende, det där luriga han hade när han hade något i gärningen. Hon visste dock inte vad men hon visste hon vart trygg hos honom och det kommer hon nog inte säga högt.
Hon hade följt honom med blicken tills han kom fram till sängen och tog sig upp på den och lutade sig över henne. Chi kände sig plötsligt väldigt liten i läget. " hmm testa dem." Sa hon roat och lät hans ansikte komma närmare hennes. Chi kunde inte låta bli att flina roat av han plötlsigt vek av och sökte upp läpparna mot hennes hals. Hon rös till av hans värme då hon hade varit kall. " meh." Fick hon retsamt fram nu. Chi log roat till, inann honlät han fokusera på sin kyss på hennes hals då tog hon en chans och drog undan sig så han kom underst och hon satt gleet över hans midja. "Du börjar bli långsam." Sa hon roat innan hon sökte upp hans läppar retsamt.

Hennes ord fick ett litet lurigt flin att spridas på hans läppar, kanske på något vis utmanande.
"Jaså, vart har du fått det ifrån? Kanske är det bara du som är en dålig lögnare." Kanske kunde ett av hans ögonbryn ha åkt upp lite emot taket. Men om han skulle tala från egen erfarenhet så hade han ändå lyckats hålla en tämligen stor hemlighet fortsatt hemlig hela livet. Förutom några utvalda som visste om det förstås, men han var av tron att en stor hemlighet kunde inte hållas av en ensam person. Det blev för tungt att bära på och skulle bara driva en till vansinne till slut.
Han släppte ut ett fjäderlätt skratt då hon snurrade runt honom på det där viset, fick återigen upp det där flinet. Denna gång kanske mer uppriktigt glatt istället för fullt i jäkelskap.
"Hmm. Eller så lär du dig." Han klagade inte, oavsett vilket av det som det var. Fortsatt leende lade han handen bakom hennes nacke för att dra in henne i en rejäl kyss.

Hns luriga flin fick henne bara höja ögonbrynet lite roat och skakade på huvudet roat bara. Hon visste an säkert hade hemligheter men det vart något hon inte orkade fråga ut honom om. Han har inte tryckt henne på hemlisar så varför ska hon det?
Dock han hade kanske rätt om att hon hade lärt sig hantera allt menar han vart ingen långsam man. Hon hade aldrig ogillat att jävlas och det vart bara rolig jävlas med honom i detta läget. Hon visste mycket väl män vart svaga för en kvinnas frestelse. Hon hade lått han ta handen bakom hennes nacke och dra in henen i en rejäl kyss so hon hade besvarat den väldigt enkelt..

Okej hon hade ett öra mot dörren för hon visste hennes familj vart lömska och hon hade snart hört knackningen och sen sin fars ord och rykte sig snabbt ifrån Elthered. Hon hörde snart fadern suck. " CHI öppna." Sa han kort, han använde sällan hennes smeknamn och gjorde han det vart modern inblandad. HOn såg bara snabbt på Eltehred. "förlåt" Sa hon bara och utan förvarningn klev av honom och puttade hårt till honom så han skulle rula av sängen så han hade en chans gömma sig. Hon hade bara rättat håret och tog snabbt boken. "En sekund." ropade hon till sin far bara som till sist bara drog upp dörren. " Ge dig! Vad döljer du." Sa fadernkort och kom in helt nu och kollade på sin dotter rakt i ögonen. Chi såg bara på honom och gav honom sitt vanliga leende, det leende som hon använde psyka. "Inget, vad får dig tro det?" Frågade hon och la arma i kors. " För det går rykte." SA kungen kort och rörde sig snart längre in i kammaren...

Ethelred lät höra ett grymtande då hon knuffade ner honom på golvet. Nej, grymtande var kanske fel ord - snarare någon blandning mellan ett grymtande och ett kort utrop, ett förvånat, missnöjt och kanske förvirrat sådant. Väldigt fort ångrade han dock sitt ljud då han hörde rösten ifrån hennes far och hjärnan äntligen kopplade ihop det. Kopplade ihop det med knackningen, som hjärnan på något vis registrerat men inte riktigt hört på förrän han efteråt insåg att han faktiskt hört den.
Han kände snabbt igen att det var hennes fars röst, trots att han bara sett mannen på den där balen och egentligen aldrig talat med honom personligen. Vilket verkligen inte var bra, och han insåg ju att den så kallade konungen hade misstankar om hans närvaro. Snabbt övergick han till att hålla sig så tyst och still som möjligt för att slippa en eventuell upptäckt.
Han tvekade en god stund på ifall han skulle falla för frestelsen att dölja sig med magin. Det vore så simpelt och skulle rädda honom ifrån mannens upptäckt - men skulle avslöja honom för Chi. Till sist kom han fram till att låta bli, för ifall han skulle bli avslöjad kunde han alltid ta sig ur det senare med magi, men han visste inte ifall han ännu var riktigt redo att avslöjas för Chi. Han ville ha mer tid att bli övertygad om hennes reaktion.

Ci följde sin fader med blicken i lugn och ro. Hon ville bara inte han kom för nära sängen då hon visste Ethelred låg gömd där. " Du har inte lärt dig man ska inte gå på rykte far." Påpekade Chi och vände sig så hon såg på sin far. Såg noggrant till att ha en flyktväg till sig själv om hon behövde. Faderns fnys fick chi inse han inte lyssnar på henne. Hon la arman i kors efter slängt boken på sängen där han nu nästan vart. " Du kan inte snoka i mitt hem far, lämna " Sa hon kort och fadern såg på henne. "Tyst jänta." Sa han bara kort och hade snart stannat precis vid Ethelreds fötter och såg ner på honom. "Ser man på, där ser man." Sa kungen kort och drog upp Ethelred på fötter och Chi såg dirket upp och en klump kom i hennes mage. Hon förstod han kunde bli avrättad för detta och direkt såg man det på hennes ögon, skuldkänslorna. " Han har inte gjort något så släpp." Envisades Chi med fadern granskade manenn bara och sen sin dotter sne åter på mannen, Gjorde ett hmm ljud som han alltd gjorde när han inte kände igen persoenn han hade i sitt grep.

I samma stund som Ethelred blev uppdragen ifrån golvet så förstod han att han måste byta taktik helt. Det skulle inte gå att spela oskyldig längre - varken till att ha umgåtts här med Chi eller till magin. Han hade helt enkelt hoppats att även om han blev upptäckt så skulle inte kungen ta det tillräckligt hårt för att tvinga honom att ta sig därifrån med magi. Han kunde inte tillåta sig själv till att bli fången, han kunde inte riskera det för rebellgruppen. Han var deras ledare och han kunde inte leda dem ifrån en fängelsehåla, och när han stod på benen igen så bestämde han sig. Det var dags. Bestämde sig för mer än bara att inte bli tillfångatagen - utan att sätta startsignalen. Visa kungen vem han var, åtminstone delvis, och visa att de fanns där. Även om det värkte i hjärtat eftersom han i samma stund tvingades avslöja det också för Chi, utan att vara helt säker på ifall han skulle förlora henne eller ej. Hur ont det än gjorde, hur mycket det än krossade hans hjärta så var det något han måste offra. Han kunde inte riskera att tappa upproret emot kungen på grund av henne, hur gärna han än hade velat det. Han hade ett för stort ansvar gentemot hans folk för det. De litade på att han skulle leda dem emot kungen.
Det var nästan som att man kunde se på hela honom när han bestämde sig. Han vågade visa sin självsäkerhet, ställde sig rakt i ryggen och såg kungen in i ögonen utan att ge vika en millimeter. Blev mer än en älskare, blev en uppsittare. Innan han tog till orda lät han placera en brinnande hetta på kungens händer för att tvinga honom till att släppa, förhoppningsvis inte tillräckligt för att ge honom brännskador men ändå tillräckligt för att tvinga honom att släppa.
"Ni kanske borde börja bli försiktigare med vilka ni släpper in i slottet." Han hade fortfarande inte släppt kungens ögon med blicken, innan han nu riktade den till Chi och blicken ändrades rejält. Blev nu ursäktande och man såg hur smärtan sken igenom, smärtan i att avslöja sig själv för henne på det viset, riskera förhållandet med henne och dessutom sätta henne i risk med sin egen far.
Förlåt. Det var bara ämnat till henne att höra innan han vände sig tillbaka emot kungen.
"Bren nha Tel' iqua Ath Tel' dath." Han visste att kungen skulle känna igen orden alltför väl, och det var just det han ville. Varna honom, nej hota honom. Utan något mer ord och bara ännu en flyktig, förlåtande blick emot Chi vände han sig om och yttrade ett enkelt, alviskt ord för att öppna en gyllene portal bakom de att kliva igenom.

Chi hade bara stått förstummad och granskat allt och sett sin far ryka bort händerna i smärta och sen hört Eltehreds ord. Hon hade direkt frösttåt hur faderns smärta hade kommit rät fort. Hon hade mött upp etlehreds blick och såg plågan i dem, hon själv vart rät chockad och förvånad men det förstår man. Hon ser just nu mannen hon gillar använd amgi som e lika med dödsdom av hennes far. Hans alviska ord fick bara Chi rynka på näsan, vad sa han egentligne? Hn hade sett fadeners ilska men han verkar helt förlammad i sin handling. Chi fick förvåand blick när han plötsligt öppnade en portal och klev in i den. Hon såg fadern börjar vakna till i sin chock och ansiktet bli rött. " shit" Viskar hon och snappar snabt som attans en hög lättare klädsel och smet smidigt ut ur rummet. " CHI!" röt mannen nu när han kom ur sin trans, hon hörde hans steg och hon hade smidigt tagit sig ner från en liten lönväg och bytt om i sin gömma och sen tagit sig dit hon ville..

En stund senare hade hon fått tag i sin häst och kommt ifrån slottet och gömt stoet väl i byn, gömt sig vl hos sin vän ARya som vart en medborgare i fattigare kretsarna. HOn hade inte viljat berätta något utan bara kommit på en lögn. Hon vart inte arg på Elthered, hon ville ha hans förklaring bara... Hon suckar och rättar sitt hår och la sig sakta ner på sängen hon hade ått tilldelat av arya som höll på med sitt..
Hon hade redan hört kaoset i byn, hur sodter red runt och de hittade stoet men utan ryttare. Chi hade placerat sin häst som en fälla så dm letade på andra håll..

Ethelred var inte helt redo att lämna staden riktigt än, och hade därav bara teleporterat sig till utkanten av staden. Han kunde inte lämna förrän han hade talat med Chi igen, han kunde bara inte med att lämna henne på det viset han gjort. Han misstänkte att han knappt ens skulle vara välkommen hos henne, men han måste åtminstone få förklara sig lite. Få se hur illa skada han hade gjort.
Han hade redan från början märkt av att det var någon sorts magi hos henne, en svag sådan men nu när han kunde använda sin magi fullt ut så var det betydligt lättare att känna av den och dessutom spåra den. snabbt förstod han att hon var ute ur slottet, och ganska snart kunde han också förstå vilket hus det rörde sig om och tagit sig dit. Det var en utmaning att ta sig dit osedd, men det var inte första gången han behövde röra sig försiktigt i en stad och man lärde sig ett och annat. Så hade han också fördelen att kunna fuska förstås.
Han måste erkänna att han var lite nervös då han tog sig in i huset, kände mannen i huset lite sen innan då han hjälpt till att smuggla några alver till bergen och samarbetat lite med Ethelred. Tack vare det blev det åtminstone inga problem att ta sig in i huset och bli pekad till rätt rum. Han drog ett djupt andetag innan han knackade på dörren och klev in, väntade inte på svar då hon säkert ändå bara väntade sig soldater.
"Hej." hälsade han försiktigt.

Chi hade precis börjat slappna av och nästan somna av utmattning av alla tankar när hon hade hört dörren ut öppnas men inte soldat liknade steg så hon hadei nte orkat reagera. Hon hade inte reagerat förrän det kanckades på dörren och någon kliva in inan nhno snabbt höjde blicken och såg rakt på Etlehred. Hon funderade en stund innna hon reste sig och gick rakt fram till honom och PANG! Hon gav han en rejäl öronfil. " DET är för du dolde magi." sen slog hon till honom lite lösare på andra kindne. " DET för du satt mig i problem." SA hon och såg på honom envist och suckar till. " Och detta för jag inte kan vara arg på dig." SA hon bara och gav honom en kram till sist. Hon släppte honom, ilskan hade hon tagit ut i smällen på hans första öronfil så.
Hon kan erkänan hon vart än lite sur över att han hade inte berättat menar hon skulle aldrg skvallrat eller bli rädd för honom. Men hn hade först¨tt fport i slottet att han hade en stor roll bland magikerna då han verkar ha en stark magi för så vitt hon vet kan inte en magiker utan rent blod göra sånt... "Du e av rent blod eller hur." Sa hon nu och såg på honom. Hon må vart uppfostrad ed icke magi men hennes mor hade planterat lite saker