O'Malley's - Medi & Vidomina

"Fleur, du ser ut som en vallmo i juni månad!" Patrice nickade medhållande till sitt eget uttalande och gick runt Fleur för att få en tydligare blick på henne.
"Klänningen passar dig perfekt. Du är stjärnan ikväll, sötnos." Patrice stannade och slog ihop händerna. "Då är det bestämt! Du flyttar in ikväll!" Patrice gav ifrån sig ett skratt och nickade sedan mot utgången.
"Så, madame, de väntar på dig!" Patrice gjorde en gest som visade att Fleur skulle gå före henne därifrån.

Ute i baren hade Armand informerat bandet om nästa låt. Les Feuilles mortes, var en låt som alla kände till. En klassiker. En favorit.
Sångerskan för kvällen verkade inte alls ha något emot att få vara med publiken ett tag och njuta av musiken på ett annat sätt. Bandet höll på att avsluta en annan låt och efter den, så skulle Fleur få uppträda för gästerna inne i O'Malley's.

Fleur log mjukt mot henne och snurrade runt på stället.
"Jag hoppas verkligen Armand gillar mig. Jag kan ju annars jobba som servitris så jag vet inte varför han ska bråka med att jag ska sjunga bara för jag sa att jag kan." Hon skakade på huvudet och gav henne ett leende.
"Tack Patrice men vi får se om jag får jobbet innan vi bestämmer något." Hon gick ut till baren igen och nu slog hjärtat allt fortare. Yrheten gjorde så hon var tvungen att sätta sig ner.
"Innan jag går upp. Skulle jag få något att dricka? Mina ben skakar så..." Hon kunde se Armand längre bort och såg genast bort. Hon kände sig iakttagen och lät blicken gå runt i lokalen men kunde inte lokalisera den som såg på henne.

"Alla här gillar musik! Armand vill väl bara se vad du går för.", försökte Patrice och gick efter henne ut i lokalen igen.
Fleurs kommentar om inflyttningen verkade inte Patrice höra på. Hon hade sett att Fleur var nervös och Patrice ville hjälpa henne med att hantera nervositeten.
Patrice gick fram till baren och fiskade upp en flaska för att hälla upp i varsitt shotglas åt de. "Här, svep det här, så känns det bättre." Patrice svepte sitt eget glas och räckte över det andra åt Fleur.
Patrice följde Fleur med blicken. "De tycker att du är ursnygg bara, låt de titta."

"Så du fick sjunga med? Sen fick du servera?" Hon skrattade till åt sin bild i huvudet och såg på glaset. Hon var inte van att dricka såhär och hon tog emot glaset och svepte det. Med en grimas satte hon ner glaset och skakade på huvudet.
"Åh fy vad illa det smakade." Sa hon och lade armarna om sig.
"Men jag tror jag mår bättre nu. Jag hoppas att Armand gillar vad jag har att ge." Hon ryckte på axlarna och reste sig från stolen. Försiktigt gick hon mot honom och lade huvudet på sned.
"Jag tror jag är redo nu herrn." sa hon och gav honom ett leende. Hon var nu som en helt annan människa.

"Nej, jag sa att jag ville jobba som servitris- och det fick jag!" Hon ryckte på axlarna, men återgick sedan att se på Fleur- det här var ju hennes chans!
"Bra, du kommer att äga scenen, sötnos." Patrice lade varsin hand om Fleurs armar. Patrice gav henne en blick som sa att Fleur nog skulle klara det här. Om inte, talade Patrices luriga leende för det. Sedan släppte hon taget om Fleur och såg på när hon gick därifrån för att tala med Armand.
Armand talade till pianisten på scenen. Pianisten fick böja sig ner för att tala till ägaren av baren. Han nickade och log varmt då han fick syn på Fleur.
"Så bra, Fleur. Scenen är din.", sa Armand enkelt när han upptäckte henne. Kollade en noga, så log Armand med genom att dra litet med ena mungipan i ett leende.
När Frankie fick syn på Fleur visslade han. Vilken pingla!
Bandet gjorde sig redo att spela hennes låt. De gjorde sista förberedelserna- stämma om gitarren och sätta sig tillrätta på sina stolar och pallar.

Hon gav henne ett leende. De kunde diskutera det senare.
Blygt såg hon mot Frankies håll och tog sig upp på scenen. Röken gjorde henne inget längre och hon rörde sin hals innan hon såg sig om.
"Säg till innan ni börjar. Har aldrig gjort det här förut." Hon såg nervös ut och bet sig i läppen. Händerna snodde om varandra. Det var så varmt där hon stod men försökte inte låtsas om det.

"Ta det lugnt bara. Du äger scenen, gullet.", sa trumpetarn. En lång kille med krulligt ljust hår.
Trummisen hörde Fleurs önskan och nickade. "Vi spelar ett intro först, sedan kommer du in. Du kommer att märka när det är dags.", sa han vänligt och knackade på trumstockarna för att ge tecken om att låten startade. Frankie, tillsammans med bandet satte igång med den välkända låtens intro. "Nu.", mimade Frankie åt Fleur när det var en takt innan hennes insats.

Hon nickade som ett tak och slöt ögonen. Drog in luft i lungorna innan hon började att sjunga.
Nog kunde hon låten och hon öppnade sakta ögonen för att blicka ut genom lokalen.
Hon rörde sakta med händerna medan hon sjöng och kände knappt av nervositeten som hotade att sluka henne. Försökte att inte låta blicken glida åt Armand. Hon kunde märka att hennes röst berörde folket men hon sjöng vidare.
Nu gällde det bara att få jobbet.

Patrice verkade inte bry sig om någonting annat nu än Fleur på scenen. Hon log bredare då hon såg Fleur slappna av. Och när hon tog ton..! Det var flera som jublade när hon mitt i prick satte en av de högre tonerna i melodin.
Bandet bytte menande blickar med varandra. Nog kunde den här damen sjunga! Bandet avslutade låten och lokalen fylldes av applåder, jubel och visslingar. Patrice skrattade och busvisslade ikapp med publiken.
"Snyggt, tösen.", kommenterade trumpetarn och nickade åt Flerus håll. "Du har en jättefin röst, sötnos.", sa Frankie och tippade hatten bak för att få en bättre blick på henne. Men innan han skulle hinna säga något mer hade Armand kallat ner henne från scenen. Han log med, bakom mustaschen.
"Du börjar imorgon. Du hoppar in när vi inte har någon på sång. De andra kvällarna är du servitris. Patrice hjälper dig." Armand drog på ena mungipan igen. Han pausade och iakttog Fleur. "Ta vad du vill i baren, ikväll bjuder jag dig." Han nickade åt barens håll.
Det hade närmat sig de sista timmarna innan stängningsdags.

Hon log stort mot Frankie.
"Åh tackar. Jag trodde inte jag hade en sådan här röst." Hon tog sig ner från scenen och såg upp i Armands ansikte.
"Oj man tackar." Hon nickade sedan och gav bandet en slängkyss innan hon tog sig till Patrice och kastade sig i hennes famn.
"Åh du milde vilket känsla!" Hon skrattade glatt och tog hennes händer i sina.
"Imorgon hämtar jag mina saker. Orkar nog inte ikväll och det är ändå rätt sent." Hon såg mot baren.
"Vad sägs som ett glas vin? Har ni Papin mon tro och i sådana fall vilka typer har ni?"